Kvinnor i folkbildningen

Regeringen har avsatt medel för projekt om kvinnors entreprenörskap. Fem politiskt styrda miljoner till folkbildning i krisens spår. Pengar som ska administreras av Folkbildningsrådet. Den fria folkbildingens idé sätts åter på prov.

2009 firar Studiefrämjandet sitt 50-jubileum. Organisationen gjorde sin formella debut på folkbildningsarenan ungefär samtidigt som
den manliga dominansen inom folkbildningsvärlden
bröts.

Idag kan vi konstatera att den bild som år 2004 presenterades i den stora folkbildningsrapporten Sufo 2 har förstärkts. Inom
studieförbunden dominerar männen fortfarande bland högsta tjänstemännen och förtroendevalda på ordförandenivå.

Men i verksamheten tar kvinnorna alltmer plats. Flera medlemsorganisationer med traditionellt manlig framtoning meddelar samma tendenser; kvinnorna kommer. Fler och fler kvinnor engagerar sig i verksamheter som jakt, sportfiske och fågelskådning.

För fem år sedan stod kvinnorna för närmare 60 procent. Inom vissa traditionellt manliga ämnen, som jakten, betydligt mindre.
Inom andra betydligt mer.

Ett område domineras än idag nästan totalt av manliga deltagare. Runt 90 procent inom den improvisatoriska musiken är män. Det har konstaterats många gånger: Unga killar spelar mer rock än unga tjejer.

En annan trend är att medan mäns intresse för
att gå i studiecirkel avtar med stigande ålder så ökar kvinnors.
Förmodligen kommer kvinnorna fortsätta att öka på sin andel av
deltagarna i studieförbundens verksamhet.

Medelålders utbildade
År 2007 utförde SIFO, på beställning av Folkbildningsförbundet, en undersökning av svenskarnas attityder till folkbildning. Kvinnotrenden var tydlig där också; de som är mest positiva till folkbildning är medelålders kvinnor. Och det är ju jättebra. Det finns bara ett problem. De som gillar folkbildning mest och tycker den är viktigast är de högutbildade kvinnorna.

De är uppenbarligen, som Studiefrämjandets förbundsrektor Björn Bjuggren uttrycker det, helt klart inställda på det livslånga lärandet.

–De kvinnorna kommer till oss av sig själva. Problemet är hur vi ska hitta till de andra! De som vi gärna skulle vilja nå genom medlemsorganisationernas och vår verksamhet. Idag kan vi inte räkna med att vi når ett tvärsnitt av befolkningen.

Kvinnligt företagande
I våras fick någon på utbildningsdepartementet en snilleblixt om kvinnor och folkbildning. Inte precis hur man skulle öka
verksamheten bland svårnådda grupper med förmodat stora behov.

Utan hur man skulle kunna använda folkbildningen för att öka
kvinnligt entreprenörskap, framförallt bland invandrade kvinnor. En fråga gick till Folkbildningsrådet om det fanns goda exempel
på projekt om kvinnligt entreprenörskap inom studieförbunden.

–Vi hittade snabbt några exempel; en designskola för invandrar-kvinnor hos ett studieförbund, catering hos något annat, flera studieförbund har ju haft matlagningsprojekt, berättar Anna–Carin Bylund på Folkbildningsrådet.

Sedan kom beskedet mitt i semestern i somras att regeringen hade beslutat anslå medel till projekt om kvinnors entreprenörskap,
särskilt med inriktning på invandrarkvinnor. Fem miljoner uppdelat på två år.

Ansökningarna administreras av Folkbildningsrådet. Anna-Carin Bylund säger diplomatiskt att starta eget-cirklar inom folkbildningen inte är något nytt. Cirklar i bokföring och liknande har funnits hos de flesta studieförbund.

Precis som många har igång verksamhet bland just invandrarkvinnor. Det är mest namnet som är nytt.

–Jag tror väl inte att det plötsligt kommer att starta så många nya projekt, de här pengarna är nog mest ett smörjmedel för att driva
vidare sånt som redan är igång. Jag tror inte man ska stirra sig blind på att det ska bli nya entreprenörer utan se det som en möjlighet för fler att få bildning.

Anpassad folkbildning
Men ändå. Fem miljoner kronor, som folkbildningen inte bett om,men somuppenbart ingår i en ideologi som handlar om att få fler människor att starta egna företag. Och samtidigt en pekpinne till studieförbunden om vad de bör hålla på med.

–Och hur seriöst är det? Egentligen är det ganska oförskämt! säger Björn Bjuggren.

Staten vill att studieförbunden ska genomföra ett planenligt kvalitetsarbete. Sedan kommer de med sådana här projekt och väntar sig att vi snabbt ska anpassa oss efter deras
idéer.

När detta skrivs hade ännu inte ansökningstiden gått ut så med visst förbehåll kan sägas att travarna av ansökningar inte var
särskilt höga. Avdelningen i Umeå som driver en omfattande verksamhet bland invandrarkvinnor tillhörde dem som inte sökt.

–Vi har fullt upp med de projekt vi har igång. Vi jobbar med ett stort projekt som heter Vad är heder? och vi har ett annat som handlar om könssjukdomar, berättar Roya Razani, handläggare på avdelningen i Umeå.

Dessutom tillägger hon har hon just fått en rapport om att situationen för kvinnligt entreprenörskap i regionen är tämligen gott. Och som sagt, snart är det bara ordförandeposterna
och rockmusiken inom studieförbunden som domineras av män.

Kvinnor söker sig idag till den fria folkbildningen av samma anledning som männen alltid gjort. För att utvecklas som människa,
för att fördjupa ett brinnande intresse. För möten och förändring.
För något att leva för. Inte att leva av.

TEXT: HETTY ROOTH