Fisknät för fjällor
– När jag, som är en duktig laxfiskare, får upp en bjässe så ropar karlarna ”Vilken jävla tur du har Sivan!” När min man gör samma sak säger dom ”Bra jobbat Jansson!” Sportfisket är en mansdominerad värld. Siv Jansson ska se till att
det blir ändring på det.

Män blir så glada när de träffar kvinnor som fiskar! Säger Siv Jansson och ler fint. Och skulle man stöta på något annat beteende än just glädjeyttringar, så beror det bara på okunnighet och ovana, säger hon. Och sånt går ju att rätta till. T ex genom att få ut fler kvinnor i fiske.

Siv vet. Hon har varit med ett tag, typ 20 år, och har tänkt på allt som gäller kvinnor och fiske. Svarat på de flesta frågor förr, har
så att säga svaret innan frågan är ställd. ”Ja det behövs fiskeklubbar för bara kvinnor. Det är en inkörsport. Sen kanske de övergår till andra klubbar.”

Härom året blev hon rikskändis. Nominerades för sitt engagemang i kvinnofiskeklubben Fjällorna till Årets Eldsjäl, hamnade i
filmsnutt i TV.

– Fem minuter i TV! Tänk vilken reklam för Fjällorna och sportfisket!

En uppenbarligen rätt typisk Sivankommentar. Fisket först och främst. Hon berättar att hon särskilt bad teamet framhålla Fjällorna
och sportfisket, inte henne som person. Hon tycker de lyckades ganska bra.

Nätverk
Fjällorna startades av Siv som ett nätverk i Stockholm för att nu ha vuxit ut till en riksomfattande klubb. Under året har fem lokalavdelningar startats. Går man med i Fjällorna blir man också medlem i Sportfiskarna och från i höst är Siv projektanställd där för
att bland annat jobba med ett kvinnoprojekt.

Det var, säger hon, som om intresset tog lite extra fart efter det därmed TV. Femminuter kan leda till mycket även i en mansdominerad riksorganisation!

– Men det har varit en del annan uppmärksamhet kring kvinnor och fiske de senaste åren också. Det har visat sig att fler kvinnor har börjat med sportfiske och vid någon undersökning sa elva procent av tillfrågade kvinnor att fiske var deras främsta hobby. Det är rätt mycket.

Friskvård
En anledning att fler kvinnor börjat fiska tror hon hänger ihop med hela friskvårdsdebatten. Bara efter några minuter i naturen
sänks stresshormonerna i kroppen. Fler och fler söker sig helt enkelt ut för att må bättre.

Det finns läkare som skriver ut fiske på recept som fysträning. Jättebra, tycker Siv, förstås. Många kvinnor har säkert fiskat i sin
barndom och söker sig tillbaka, precis som Siv gjorde. Hon växte upp i Jämtland, fisket var något naturligt som familjen gjorde tillsammans, ut till nån tjärn och pimpla och grilla falukorv på vintern, låna stuga vid en fiskesjö på sommaren. Inget märkvärdigt
alls, alla var med.

– Men en skillnad mellan tjejer och killar är att killarna fortsätter fiska när de blir äldre och de behåller sina fiskekompisar även när
de träffat en tjej och bildat familj.

Tjejerna slutar oftast innan de hunnit skaffa sig några fiskekompisar. Siv flyttade dessutom till Stockholm och hade inte en aning om vart hon skulle vända sig om hon nu hade velat börja fiska igen.

Kontakter
– På landet kan man titta efter på anslagstavlan på Konsum vad som händer. I storstan är man helt borta! Man vet ingenting!

För Sivs del löste det sig genom att hon träffade en karl som höll på med laxfiske och hängde på. Så är det för många, säger hon.
Man fiskar med sin partner. Men på så sätt får man ju inga fiskekompisar. Och det är så jäkla viktigt. Så det var där idén med nätverket kom in i bilden. Ett sätt för tjejer att träffas, få kompisar, lära sig, utvecklas, få egentid.

Egentid är ett ord hon ofta kommer tillbaka till. Behovet att göra saker själv, behovet att göra saker tillsammans med bara det egna
könet. Till exempel fiskeresor.

–Vi behöver tillfällen och miljöer när vi kan lägga det där spelet som finns där när män och kvinnor är tillsammans åt sidan, säger hon och berättar lyriskt om den kvinnliga fiskevärlden där man träffar människor man aldrig skulle träffat annars, alla tänkbara
barriärer som försvinner. Ungefär som i bastun.

Män och kvinnor
– Kvinnor vill lära sig, kvinnor vill gå kurser! säger hon.Män tycker de kan själva från början.

De skroderar gärna, briljerar gärna med att kalla alla saker vid sina rätta namn, kvinnor nöjer sig med att beskriva ”den röda flugan” män måste tala om vad den heter.

En liten fördom vänligt utslängd så där över kafébordet. Fördomarna ligger väl kanske annars mest hos de där manliga fiskekompisarna.
Som är ovana vid kvinnligt fiskesällskap.

Siv berättar om campingen där ingen pratade med henne och kompisen, bara såg lite undrande ut. Tills hon fick upp en 11-kilos. Då var liksom isen bruten.

Bra förspänt
Annars, säger hon, har man det rätt bra förspänt som tjej. Män blir ju som sagt så glada när de träffar kvinnor som fiskar. Ger tips,
hjälper till, frågar försynt om Siv inte skulle kunna lära deras fruar att fiska.

Och det skulle hon ju förstås kunna. En av många tankar
är att ordna kurser för mödrar och döttrar. Det är nog mer naturligt för kvinnor att ta med sig barnen ut och då får man en välbehövlig
påfyllnad av en ny fiskegeneration också.

Fler tjejer kommer också att innebära ett ökat tryck på fiskekläder för tjejer. Fiskejackor kan man nog hitta, ”flera stycken”
erkänner Siv,men det är fortfarande svårt att få tag på vadarstövlar i små storlekar. Precis som kvinnliga jägare inte förväntas bära
omkring på kommunikationsradio i skogen förväntas inte kvinnliga fiskare ranta omkring och blöta ned sig om kroppen när de fiskar.

Det finns helt enkelt, trots all vänlighet, en del att göra innan fiskevärlden är helt jämställd

TEXT: ANNAA MATTSSON