Ett kvinnligt nätverk kan fungera som inkörsport i en manlig värld, säger Ewa Klingspor, jägare och ansvarig för Jaqtnätverken inom Svenska Jägareförbundet.
– Vi är en framgångssaga, säger hon. Därför är vi populära.

Ewa Klingspor är storstadsjägare. En av många. Bara i Stockholm har det kvinnliga Jaqtnätverket omkring 700 medlemmar.

Själv började hon jaga för att hon var ”pappas flicka”. Familjens sladdbarn, som skulle ha blivit en pojke och som därför fick
göra pojksaker. En av dem var att hänga med pappa på jakten.

– Jag är en naturmänniska, säger hon. Och jakten handlar så mycket om att uppleva naturen.

Jakt på allvar började hon med i vuxen ålder, när barnen hade blivit tillräckligt stora för att klara sig på egen hand. Jag hade ju inte släppt jakten helt, men för 17 år sedan kom jag på idén att starta en jaktstudiecirkel för kvinnor.

Så jag ringde runt till några jag kände. Alla jagade inte men jag förklarade att cirkeln inte måste leda till jakt. En jaktcirkel handlar också om djur, natur och artkunskap. Det är allmänbildning, tycker jag.

Jaktmark för kvinnor
Genom slumpen fick hon tillgång till jaktmark när Stockholms stad bestämde sig för att kvinnliga jägare skulle få sköta jakten på
kronhjortar inom ett område utanför stan. Stockholms stad hade tröttnat på alla män som hade försökt att bjuda över varandra för
att få tillgång till marken. Priset hade trissats upp och det gick emot stadens principer.

– Det var rätt fantastiskt, säger Ewa. Jag började med att kartlägga området bit för bit till fots. Det kändes som att skriva en bok. Idag
är vi 17 kvinnor som jagar där.

Så småningom blev Ewa tillfrågad av Svenska Jägareförbundet om hon ville jobba ideellt med att organisera kvinnorna inom förbundet. Och det ville hon.

– Jag hade redan börjat starta kvinnliga nätverk, Jaqt – ”Jagande aktiva kvinnor i tiden”.

– Nu skapade vi nätverk över hela landet. Nätverken behövdes som vägledning eftersom vi kvinnor inte har samma bakgrund som männen när det gäller jakt.

– Männen hittar varandra inom jakten, Kvinnorna, däremot, behöver ofta hjälp för att guidas vidare när de har tagit sin jägarexamen.
Om de inte känner någon som jagar vet de inte vart de ska vända sig när de vill börja jaga. Nätverket fungerar som en inkörsport
till jakten. Senare, när de har blivit lite varma i kläderna och har hittat kompisar så har de kanske inte så mycket behov av att vara med i nätverken längre. Även om många tycker att det är roligt.

Positiva effekter
Visst har det funnits motstånd mot de kvinnliga nätverken från männens sida. I varje fall i början. Jägare kan vara rätt reaktionära,
säger Ewa. Även en del kvinnor med egen jaktbakgrund har ibland varit negativa till nätverken.

Men kritikerna har fått ge sig eftersom kvinnorna år för år ökar mest inom Svenska Jägareförbundet, och idag möter de kvinnliga
nätverken mest positiva reaktioner.

– Vi har hjälpt till att skapa en större acceptans för kvinnlig jakt, säger Ewa. Nu tror jag att de flesta tycker att kvinnorna förändrat
jakten på ett bra sätt. Att attityderna har blivit bättre och mindre hårda, och att man uppför sig mer städat.

Idag sitter Ewa i Jägareförbundets förbundsstyrelse. Där är hon uppskattad. Medlemsökningen bland kvinnorna går inte att
bortse ifrån.

– I år kom det in ytterligare en kvinna i förbundsstyrelsen, så nu är vi 20 procent kvinnor. Det går åt rätt håll, säger Ewa och skrattar lite. Men hon tror inte att Jägareförbundet någonsin kommer ha hälften män och hälften kvinnor trots ökningen.

10 procent kvinnor är vanligt i jägarkretsarna runt om i landet. I Norrland, i de mindre kretsarna är kvinnorna ibland fler, uppåt
20 procent. Men som alltid stoppas kvinnorna mer än männen av jobb och småbarn.

En positiv utveckling är att det kommer många unga flickor till nätverken. Även flickor som inte har släktingar som jagar, men som har ett eget starkt naturintresse.

Vi har också fått in rätt många tjejer via hundarna. De har kanske inte alltid tänkt sig att börja jaga och har inte någon kunskap om
jakt. Men de blir ofta intresserade när de lär sig mer.

– För de här tjejerna är det viktigt att kunna träna i lugn och ro utan att bli bedömda. Särskilt i övningsskyttet är det skönt för dem
kunna göra bort sig och slippa stressen. För även om männen på kurserna inte vill kritisera tjejerna, så kan även vänliga vakande ögon och välvilliga kommentarer ibland bli lite för mycket för dem.

Jaga tillsammans
Att vi har kvinnliga nätverk betyder inte att vi vill skilja män och kvinnor åt i jakten. säger Ewa Klingspor. Vi ska jaga tillsammans,
för egentligen är det ingen större skillnad på kvinnliga och manliga jägare.

– Möjligtvis är kvinnor mer noggranna, de skjuter inte i onödan och vill inte göra fel. Kvinnor är genom sin noggrannhet ofta bra
på kulskytte, men lite sämre på hagelskytte. Där krävs det mer att man är på och vågar skjuta snabbt.

Ewa betonar också hur viktigt det är att utveckla studiecirklarna inom jakten. För man är inte färdig jägare när man har tagit sin
examen. Istället borde man ha en övningskörningsskylt
på ryggen i början.

Hon hoppas därför att samarbetet med Studiefrämjandet kan vidareutvecklas.

– Det som är viktigt är att vi har bra handledare, Då får vi en bra verksamhet. Studiecirklarna har betytt mycket för utvecklingen
av jaktetiken.

– Jag tror att det är bra för jaktens fortlevnad att kvinnor jagar, avslutar Ewa. Om kvinnor jagar kan det ju inte vara så farligt…
Hon understryker att jakten har en traditionellt stark ställning i Sverige.

Jakten är väldigt viktig för oss och vår allmogejakt är väldigt speciell. Genom den skiljer vi oss från många andra länder, där
bara vissa privilegierade får jaga. Här går vi man ur huse. Och kvinna ur huse.

TEXT: HETTY ROOTH