Coaching en färskvara  

Skulle det kännas bra med lite personlig coaching? Uppmuntran, upppiggning. En puff framåt. Eller åt sidan. Ur gamla invanda spår. Visst lockar det att lyssna på hur andra lyckats i livet. Kanske mot alla odds. Men coaching fungerar inte som livsförändrare på sikt, understryker psykologen Anne Grefberg.

I höstas kom boken Mer självkänsla än du kan hantera av Petra Mede och Anna Granath. En bok där de två komikerna raljerar och klantar sig igenom hela självförbättringsvågens olika metoder från massage till karriärcoaching. De får en del läsare att fnittra och andra att tjura till. Det här är inget att skämta om, det är ju allvar!

Jäpp. Fnittra kan man. För skämta kan man om allt. Men allvar är det. Framför allt om allvar ska mätas i volym och pengar. Självhjälpstrenden har blivit en gigantisk marknad som bara fortsätter växa. I USA omsatte år 2006 bara böcker och inspelat
material som ska hjälpa människor till ett bättre liv 8,5 miljarder dollar. Ett par hundralappar per person. Till det kommer sedan hela den stora coaching- och kursmarknaden.

Självhjälpsböcker
Sverige hänger på. Självhjälpsböcker hamnar högt på försäljningslistorna. Folkbildningen erbjuder ett brett utbud, från feng shui-cirklar till publikdragande föreläsningar. Privata
utbildningsföretag trängs med varandra för att sälja mer eller mindre seriösa coachutbildningar till hugade spekulanter. Som anar en strålande marknad av allt från privatpersoner till företag,
organisationer och offentligförvaltning.

En ny kund på den marknaden är skolan. I Nacka utanför Stockholm erbjuds alla elever från årskurs sju och uppåt karriärutvecklingshjälp vid sidan av den ordinarie studie- och yrkesvägledningen. 700 kronor per elev och år satsar  kommunen på att eleverna ska få hjälp, inte att hitta utbildningsvägar, utan att själva upptäcka sina egna inre förutsättningar.

På listan över de karriärvägledare som kommunen auktoriserat finns en rad privata coachingföretag som på sina hemsidor erbjuder typisk hjälp till självhjälp.

Coachingbranschen
Psykologen Anne Grefberg har i sin psykologexamensuppsats tittat närmare på coachingbranschen. Hon har definierat begrepp, intervjuat ett antal coacher med olika bakgrund och inriktningar om deras verksamhet och hon har gått igenom utbudet av kurser. Bland annat har hon tittat i prislistorna.

Det går snabbt att bli coach, ett par dagar som minst, men det kostar. Runt 30 000 för 8–15 dagarskurser. Till skillnad
från den femåriga icke avgiftsbelagda psykologutbildningen.

De flesta coachkurser kräver ingen särskild bakgrund annat än människointresse.

– Det är egentligen fascinerande hur människor från så många olika yrkesgrupper har anammat den där rollen att hjälpa andra! Även om det finns lockande mycket pengar branschen så drivs nog de flesta av en ärlig och uppriktig önskan att hjälpa. En del är
bara lite väl okritiska till vad de ger sig in i, säger Anne som själv har en bakgrund i näringslivet och utbildade sig till psykolog i mogen ålder.

Någon av de utbildningar hon tittat på kallar hon för ”rena pyramidspelet” och ”sektliknande”. En del utbildare erbjuder certifiering via internationella nätverk. Andra har mer hemsnickrade certifikat.

Ett fåtal coacher är utbildade psykologer eller sociologer. Andra arbetar helt erfarenhetsbaserat, delar med sig av sina egna upplevelser.

Det är en skillnad som Anne noterat; i USA är författarna till självhjälpslitteraturen oftast beteendevetare medan svenska böcker är skrivna utifrån författarens erfarenheter som till exempel idrottsman eller missbrukare. De coacher Anne intervjuat som inte är utbildade psykologer är skeptiska mot just psykologer
men närmar sig ändå i sin verksamhet psykologin.

Ökad självkänsla
För att det ska finnas en marknad måste det finnas en slutkund – och den finns. Namnet på Annes uppsats är ”Någon måste ta hand om friska människors vilsenhet”. Nutidsmänniskan är uppenbart pressad av allt högre effektivitetskrav. Vi vill gärna ha bort hindren för att nå effektivitet, är rädda för att visa upp brister. Utan att fråga om svaret på allt verkligen är effektivitet. Och om lösningen
är den enkla som en stor del av coachingvärlden presenterar; ökad självkänsla.

– Om det enda verktyget är hammaren då blir alla problem spik! Och det är precis vad som händer när människor med
för dåliga verktyg ger sig in och jobbar med andra människor, de har inte förmåga att se hela problembilden
.
Sund försiktighet
– Alla problems lösningar är inte självkänslan, livet är oftast mycket mer komplext än så. Dessutom finns det ingen anledning att problematisera friskt beteende. Att vara osäker i vissa situationer är uttryck för en sund försiktighet. Vi går inte omkring och bär på en kollektiv dålig självkänsla. Man måste helt enkelt få må lite dåligt ibland. Samtidigt som ett allmänt dåligt beteende inte alls behöver ha med svag självkänsla att göra!

Att coacha barn i avsikt att tidigt göra rätta karriärval är hon tveksam till. Barn är dels för påverkbara, dels tillhör det faktiskt den helt normala utvecklingen att vara sökande. De måste få halka och snubbla lite. Barn med problem finns  det förstås gott om, men få av dem handlar om dålig självkänsla! Det kan tvärtom uppfattas som ett slag i ansiktet att  få den ”diagnosen”. Liknande kritiska synpunkter har framförts av till exempel dyslexiforskare som menar att barnen utsätts för en extra press och gör problembördan ännu tyngre när de inte får vara egna personligheter utan  ska svara upp emot ett ”självförtroendeideal”.

Underhållningsvärde
Anne är också ytterst tveksam till annat än det kortsiktiga underhållningsvärdet av att lyssna på en känd person
som berättar om hur hon har lyckats göra karriär trots motgångar. Det går ju inte till så, menar hon. Jag går inte ut och gör karriär bara för att hon på scenen har gjort det och man kan undra vad det är som gör att vi köper de där föredragen!

Men talarbranschen är gigantisk, det välbefinnande man kan känna genom att befinna sig i närheten av en karismatisk person ska uppenbarligen inte förringas. Men, menar Anne, välbefinnande kan
också uppnås på andra sätt; kanske i en studiecirkel eller genom att köpa en ny väska…något som bryter mot den grå vardagen.

Men, måste man förstås invända, människor känner sig ju hjälpta både av det ena och det andra, allt från böcker till personliga samtal. Samtliga de intervjuade coacherna verkar övertygade om att de gör ett viktigt jobb. Någon tror t o m att han kan bota psykiatriska diagnoser.

– Jadå, många gör ett bra jobb och hjälper människor att sortera upp i en röra. Bara det att få odelad uppmärksamhet i 45 minuter kan betyda väldigt mycket, det är beroendeframkallande.
Men jag tycker man som coach måste veta vad man kan leverera och som klient vad man faktiskt kan köpa.

Det är allvarligt om outbildade människor tror de kan gå in och kurera sjukdomar. Där har samhället väldigt lite att sätta emot; jag som psykolog kan bli fråntagen min legitimation om jag missköter mig, mot coachen finns inget att göra.

Välutbildade
Framtiden? Ja, säger Anne, det finns olika teorier om det. En säger att vi blir ännu mer beroende av coaching. I så fall kan man nog räkna med att fler välutbildade beteendevetare kommer att ge sig in i branschen.

En annan att trenden planar ut och dalar när/om utbudet blir för oseriöst. Inom området ledarutveckling är hon dock övertygad
om att coachingen vad som än händer i övrigt kommer att finnas kvar. Där finns det så att säga fortfarande mycket kvar att hantera.

TEXT: ANNAA MATTSSON