Ett liv med lärande 

Året var 1959 och platsen var Valla utbildningsgård. Jordbrukare-
Ungdomens Förbund (JUF) hade knoppat av sin studieverksamhet
och bildat ett eget studieförbund. När Studiefrämjandet såg dagens
ljus var Ingmar Carlsson där. Resten är historia.

Ingmar Carlsson har ägnat sitt liv åt folkbildningen. Åt en rörelse som gett honom allt och lärt honom allt, säger han.

Vi rullar tiden tillbaka ännu längre. Till Halland 1936 då Ingmar var elva år och fick följa med sina föräldrar till Jordbrukare Ungdomens Förbund, en politiskt obunden förening som verkade trevlig och bra för barnen.

Ingmar och hans syskon blev medlemmar i Unga Odlare, en JUF-förening för de yngsta mellan tio och 20 år.

Här börjar verkligheten bakom Ingmar Carlssons ord om hur föreningslivet fyllde hans liv med kunskap och mening. Föreningen
Unga Odlare var inte bara lek och idrott och roliga studiecirklar. Ungdomarna skolades till blivande lantbrukare i en starta
eget-verksamhet på fullt allvar.

– Var och en av oss fick driva ett eget litet företag, berättar Ingmar. Vi lärde oss bokföring och hur vi skulle sköta djuren så att de
mådde bra, och jorden så att den gav goda skördar. Startkapitalet fick vi låna av våra föräldrar.

– När jag var elva år hade jag 500 kvadratmeter foderbete som jag skötte, gallrade och hackade själv. Sådden klarade jag inte utan
den gjorde min pappa, men jag var tvungen att betala honom lön för det.Min syster hade en köksverkstad och andra barn hade djurskötsel t ex en gris som de köpt av föräldrarna och som så småningom gick till slakt. Vi växte med uppgiften.

– Föreningslivet i JUF gjorde att vi växte och i skolan var lärarna överförtjusta, berättar Ingmar. De märkte att ingen lärobok gick
upp mot JUF:s studiecirklar. För det man lär sig genom studiecirklar och genom att se och uppleva saker glömmer man inte.

Ingmar minns skogsvandringar i ungdomen där ledaren visade hur fåglarna flög på olika sätt.

– Än idag vet jag hur gärdsmygen rör sig tack vare det, säger han och småler.

Det var folkbildningens tidevarv. Många vuxna i barnens närhet var med i studiecirkelverksamheten, som deltagare och som ledare.

Ingmars lärare i skolan uppmanade eleverna att gå i cirklar: ”Gå i träslöjdscirkel och gör en grind till gården. Sen kan ni titta på er egen grind varje dag”.

Läraren var själv studiecirkelledare och gick på ledarkurs hos
JUF. Socknens kyrkoherde hade skrivarcirkel med uppsatstävling
om bygden.

Bred cirkelverksamhet
Så småningom flyttade Ingmar till Östergötland som lantbrukare och ombudsman för JUF med uppgift att få fart på ungdomsverksamheten.

Under hans verksamma tid ökade antalet avdelningar från ett tjugotal till det dubbla.

Nu har han levt där i 60 år, en eldsjäl som oförtröttligt värvat medlemmar och startat studiecirklar.

– Bredden på JUF:s cirkelverksamhet var stor redan innan Studiefrämjandet började sin verksamhet 1959, säger han. Under mitten av 50-talet startade jag själv cirklar i alla möjliga ämnen från husdjursskötsel och kommunalkunskap till engelska och teater.

Vår studiecirkel i växtkunskap startade 1955 och pågår fortfarande.
Idag driver Ingmar Carlsson fortfarande sin gård tillsammans med sina söner och fritiden är mer än fulltecknad.

– Som tur är är mina söner snälla och låter mig smita iväg från arbetet på gården ibland…

Just nu pågår JUF:s stora släktgårdsinventering som betyder många resor för att inspektera gårdar. Och så blir det tre olika
studiecirklar på kvällarna.

– Studiecirkeln är en oersättlig tillgång så länge den finns kvar, säger Ingmar. Att få möjlighet att lära sig mer om det man är
intresserad av tillsammans med andra är fantastiskt.

TEXT: HETTY ROOTH