Studiefrämjandet

- en femtioåring som ständigt provar nytt 

Nya rörelser, annorlunda ämnen och alternativa metoder har ständigt fått utrymme i Studiefrämjandets verksamhet. Öppenhet och tolerans, nytänkande metoder och självgående avdelningar
har präglat den folkbildande verksamheten under 50 år.

Visst har Studiefrämjandet bidragit till den svenska folkbildningens utveckling. Med 50 års egen erfarenhet av folkbildningsarbete
och 40 års förhistoria i Jordbrukare-Ungdomens Förbund.

Inom tre områden har vi satt betydande spår och delvis förändrat folkbildningskartan. Det gäller rockmusiken, ungas möjligheter till deltagande och cirklar utomhus.

Dessutom har Studiefrämjandet gjort insatser av betydelse på flera andra områden. Inom språk och svenska för invandrare var Studiefrämjandet i slutet av 1960-talet i täten när det gällde metodutveckling för det talade språket. Det skedde med hjälp av direktmetoden och utnyttjandet av språklaboratorier.

Studiefrämjandet arbetade i många år på att vidga gränserna för statsbidragsberättigad folkbildning. Det fick betydelse inte minst för att det tillförde praktiska inslag i det teoretiska cirkelarbetet. Detta möjliggjorde i sin tur folkbildning i fler organisationer och vidare grupper i samhället.

Jakt, fiske, hunddressyr och en rad andra ämnen har sedan statsbidragen till cirklar infördes 1947 nästan jämt varit föremål för gränsdragningsdiskussioner. Utan ett uthålligt och envist arbete hade vi nog inte haft ett så utvecklat cirkelarbete på de områdena.

Rockmusiken
Att bedriva en bildningsverksamhet bland friare grupper, i föreningar och medlemsorganisationer utan att annonsera ut så kallad
programförd verksamhet har varit en väg, som Studiefrämjandet utvecklat systematiskt. Det gäller inte minst musikgrupperna. Många tror kanske att en sådan verksamhet av naturen är billig att arrangera. Så är det inte.

En av de bästa drivkrafterna för utvecklande lärprocesser imusikgrupperna är att de får möjlighet att spela inför publik. Sådana spelmöjligheter kräver stora insatser och har utvecklats till en viktig pedagogisk motor.

Kostnaderna hamnar ofta på andra konton än de traditionella med cirkelledararvoden och studiematerial. Personalkostnaderna
är höga inom musikverksamheten. Likaså lokalkostnaderna för ljudisolerade replokaler.

Studiematerialen ligger numera på interna nätet och är kostsamma att producera men fria för användning och belastar inte driftskontona och syns därför heller inte i avdelningarnas resultaträkningar. När rockmusiken blev godkänt studieämne för cirklar för snart 30 år sedan drogs minimikrav upp för grupperna.

Återkommande utvecklingssamtal, en omfattande musikcirkel-ledarutbildning (MCU) för alla medlemmar i grupperna, workshops och clinics med experter samt spelmöjligheter för publik kräver numera runt 130 välutbildade musik- och kulturhandläggare
i förbundet.

När ämnet rockmusik diskuterades som mest i början av 1980-talet var motståndet stort från andra studieförbund.Det blev barrikaderna
som gällde under några år. Och en enveten produktion av studiematerial för att säkerställa verksamheten.

Efter hand etablerades rock- och popgrupperna som en gedigen och naturlig cirkelverksamhet. Forskare har studerat lärprocesserna
i dessa grupper och kunnat visa att lärande och framsteg i gemenskap verkligen är ”goda studiecirklar”.

TEXT: Leif Kindblom

Möjligheternas tid
Mycket mer finns att läsa om Studiefrämjandets historia under 50 år i jubileumsboken Möjligheternas tid. Där beskriver Leif Kindblom ingående utvecklingen från då till nu och i framtiden.

Lars Svedberg, f d rektor vid Tollare Folkhögskola skriver om folkbildningens framväxt och det gyllene 50-talet. Man kan också
läsa om den grafiska profilens vingliga historia, om naturcirklarnas betydelse och hur rockmusiken påverkade organisationens
utveckling.

Boken finns att hämta hem som pdf (7 mb) på vår hemsida.
www.studieframjandet.se

Genom musiken har cirkelbegreppet vidgats en del. Numera är inte bara det talade ordet ett godkänt sätt att kommunicera på. Musik
och dans är kulturella uttrycksformer och vägar till kommunikation mellan människor, som kan användas i studiecirklar.

Ut i naturen
Att sitta runt ett bord i en lokal med böcker och samtala var länge en schablonbild av studiecirkeln. För tillsynsmyndigheten, studieförbunden och folkrörelserna var inomhuscirkeln norm och det fanns många fall av motstånd till förändring.

Inte förrän i slutet på 1970-talet blev det tillåtet att bedriva statsbidragsberättigade cirkelsammankomster ute i en naturlokal. Då blev det äntligen möjligt att ha praktiska inslag cirklarna. Man
kunde förevisa ett levande djur för en cirkelgrupp. Man kunde studera ”Bättre jaktskott” och fiskebiologi. Beslutet hade föregåtts av många års diskussioner, utvecklingsarbete och bitter kamp.

Ett stort genombrott skedde på hundområdet när hundorganisationerna tillsammans med Studiefrämjandet kom fram till det avgörande steget att det är hundägarna som ska ha kunskaper och inte att det är hunddressyren som försiggår i cirkelarbetet.

Unga deltagare
Åldersgränsen har många gånger varit föremål för diskussion. Att räknas som deltagare även under 14 eller 13 års ålder. Att inriktningen ensidigt på vuxna inte borde vara så fast uttalad. Att folkbildning bland unga ska ses som särskilt värdefull. Så som den en gång gjorde i politikernas ögon på 1950-talet.

Då gällde det att få med unga i utvecklande bildningsarbete. Då gav man högre bidrag till cirklar bland unga!

Det har varit naturligt för Studiefrämjandet att driva på i ungdomsfrågorna. Det var ju ett ungdomsförbund, JUF, som var upphovet till Studiefrämjandet. En rad ungdomsorganisationer
utgör fortfarande en stor del av medlemsgrunden i förbundet.

Därför har Studiefrämjandet vid upprepade tillfällen fört fram betydelsen av att uppmärksamma unga deltagare i folkbildningen. Det är svårare att påvisa konkreta resultat på detta område. Men det skulle kanske ha varit en högre åldersgräns än den som gäller nu om vi inte hållit emot. Det har varit på tal vid några tillfällen att höja åldersgränsen med hänsyn till att folk skulle vara folk, dvs vuxna människor.

Framtiden
Frågan är vad 50 år i folkbildningen lärt organisationen och hur bidraget till svensk folkbildning hittills ska värderas och om resultaten ska bestå och utvecklas ytterligare.

De landvinningar som gjorts är inte givna för all framtid. Vi har sett det tidigare. Förutsättningarna har ändrats många gånger.
Ibland till det bättre, ibland till det sämre. Ungdomscirklar har kommit och gått. Svenska för invandrare blev ett stort uppdrag i
över 20 år men försvann.

Gränser har dragits och uteslutit både ämnen och medlemsorganisationer. Uppdrag ges och dras tillbaka. Läxan för framtiden är nog den att vi inom vårt förbund, tillsammans med de andra studieförbunden och hela folkbildningen, får anstränga oss även i framtiden för att säkra en fri bildningsverksamhet. Kanske än mer tillsammans än förr. Det är allt färre utanför vår egen krets som är beredda att tala för vår sak. Vi får nog göra det själva i större utsträckning.

TEXT: Hetty Rooth