Med öppna sinnen 

Den folkliga lusten att ge sig ut i naturen är livskraftig och Studiefrämjandet har stridit framgångsrikt för rätten att flytta ut studiecirklarna under bar himmel. Idag har naturguiderna blivit en viktig milstolpe i Studiefrämjandets naturinriktade verksamhet.

Det finns de som kallar dem den nya tidens Mulleledare. Fast för vuxna och utan själva Mulle som dragplåster. Dragplåstret är naturen själv. Och själva möjligheten att få ge sig ut i den med kvalificerad vägledning. Det räcker.

– Varje gång det har stått något om oss i någon av ortstidningarna så är det genast folk som ringer och frågar när de kan få följa
med!

Berättar Maria Bäckman i Uddevalla, en av Studiefrämjandets många diplomerade närnaturguider, ständigt redo att med kikare
och visselpipa kring halsen och lupp i fickan peka ut för nyfikna medvandrare vad naturen alldeles runt hörnet har att erbjuda. Ett
slags personliga tränare i konsten att se det lilla i det stora, för att tala modernt språk.

Naturreservat
Den dagen vi träffas går det knappt att se Uddevalla alls för grådis. Marken är som så många gånger denna vinter täckt av hårdfruset
slask. Lite lavar skulle man nog kunna pilla fram ändå under det isiga och disiga, men vi väljer att stanna inne och tittar på bilder av
det naturreservat strax norr om stan som Maria gärna tar sina grupper till. Ett område som alldeles visst går att ströva omkring i på egen hand men som liksom får en annan dimension om det sker tillsammans med någon som kan peka ut det man själv inte
först ser och som kan sätta namn på i alla fall det mesta som växer och rör sig.         

– Men man får se upp så man inte pratar för mycket och blir för invecklad, säger Maria. Den naturguide som briljerar med kunskaper och rabblar latinska namn på allt han ser tappar snart gruppens intresse. Jag är till för gruppen, det gäller att vara lyhörd och
förstå vad de vill lära sig.

Smultronställen
Själv kan hon hitta på helt andra saker än att bara prata. Som att plocka var sitt timotejstrå och bära med sig på vandringen, utan att riktigt säga varför förrän plötsligt bästa smultronstället ligger framför fötterna på dem.  

För någon kan det faktiskt vara allra första gången i livet, fast han hunnit halvvägs igenom, som han sitter och trär smultron på ett
strå. Maria själv, hon har förstås gjort det många gånger.          

Närnaturguider finns i alla åldrar, många är unga välutbildade naturvetare, men hon tillhör den gruppen som ”alltid har varit mer ute än inne, vuxit upp med apelsin och varm choklad i termos och sen hjärntvättat både barn och barnbarn” men inte förrän i mogen ålder skaffat sig de mer formella kunskaperna. Efter en svår sjukdom bestämde hon sig för att sadla om, lämna sitt jobb inom vård och omsorg och göra något hon drömt om; utbilda sig till svampkonsulent. 

Om den resan tillbaka från sjuksängen, upp på sin röda cykel och ut till ett nytt liv har många hört henne berätta på välbesökta
föredrag, det var där någonstans som hennes folkbildningsresa började också. 

Naturguidningen låg nära svampekologin, nu utbildar hon själv närnaturguider och jobbar dessutom med uppsökande verksamhet
bland medlemsorganisationerna i Bohuslän Norra för att få igång mer cirkelverksamhet, gärna utomhus. Hon leder också cirklar
i allemansrätt och har haft naturutbildningar för invandrade.

Stadsbebyggelse
Närnaturguidningen vänder sig till vem som helst, till exempel företag som vill ordna annorlunda personalträffar. Det är tyvärr
inte så vanligt, säger Maria, de flesta deltagare är helt vanligt folk som deltar i utannonserade vandringar. 

En vits med turerna är att man inte ska behöva dra iväg långt, kanske inte ens ett par kilometer till ett reservat. Maria bor själv i
stadsbebyggelse och kan – om det nu inte vore för det där isgrå – peka ut hur mycket levande natur det finns på den gamla lekplatsen där hon själv lekte en gång i tiden på skalgruset från inlandsisen. Det finns alltid något att titta på även om det bara rör sig om lite lavar på en trädstam eller på en stenbumling. 

Hon skulle gärna ta med sig grannarna i uppgången på den allra kortast tänkbara promenad; genomdörren och ut på gårdsplanen
och peka ut fem olika svamparter innan de nått runt huset. 

– Ju mer jag jobbar med naturen desto mer ser jag!

Fördjupade kunskaper
Förutom själva välbefinnandet av att vistas ute och glädjen över att lära sig mer är Maria övertygad om att för många människor kan fördjupade kunskaper om naturen och den biologiska mångfalden leda till att också intresset för bredare miljöfrågor väcks. Visst kan miljöintresse kan väckas på olika sätt, men kunskapen om naturen är en viktig väg.

Kunskap ger också lust till mer kunskap. Då kan man ansluta sig till avdelningens skogsgrupp, en grupp med en kärna på sju – åtta deltagare som regelbundet ses och ger sig ut mot bestämda mål.

Aktuellt nu är att undersöka naturen i närheten av köpcentrat
Torp där Ikea planerar ett bygge. Inventeringen av biotoper görs inte bara för egenintressets skull, rapporter skickas ordentligt in
till Skogsstyrelsen. Om där skulle noteras att tätögd brunbagge, uppenbarligen Marias favoritlarv, skulle ha hittats vid någon av de
planerade avfarterna kan det bli visst liv i luckan, den har bara hittats på en enda lokal i Bohuslän förut.

För tillfället håller Maria på att bredda sina naturkunskaper ett stycke till, hon deltar i Studiefrämjandets jägarskola med sikte på
jägarexamen. I stället för att söka efter små bruna larver lär hon sig leta spår efter större fyrfota individer. Möjligtvis är hennes klädsel annorlunda på de äventyren; på natur och skogsvandringar är det lysande rött eller reflexvästar som gäller, inget kamouflagefärgat!

En närnaturguide bör till skillnad från jägaren synas tydligt i naturen.