KÄRLEK OCH LYCKA ÄR ALLT MAN BEHÖVER

Med orden om kärlek och lycka inledde Västeråsbandet Almighty Lions sitt framträdande som fjärde band ut på årets upplaga av Rockkarusellens riksfinal, som gick av stapeln på Lokomotivet i Eskilstuna den 16 maj. Cirkelns Frida Herchenröther var där när Safemode från Uppsala tog hem segern.

Jag skulle vilja påstå att det var just den känslan av kärlek och värme soml åg i atmosfären denna kväll. Finalen lockade dit minst 13 busslaster tillsammans med respektive band från olika delar av Sverige och stämningen var hög.

Utanför på gatan och i foajén möttes jag av klungor av unga som gamla, som var där för att visa sitt stöd. Inne i konsertlokalen kokade ett hav av adrenalin som gungade, dansade, headbangade, moshpitade och stampade i takt till musiken.

Mellan banden syntes konferenciererna Johannes Hallbom, programledare för Garage i UR, och Jakob Larsson som visade korta klipp där olika rockmyter testades. Myterna presenterades också på filmen av en tysk musikkännare, och jag undrar om det var någon mer än jag som faktiskt förstod vad han sa. Hur som helst, ett spexigt inslag i programmet.

Tufft juryjobb
Juryn som bestod av Johanna Iggsten (Sveriges Radio Sörmland), Sophie Rimheden (artist), Jerry Prütz (Arenabolaget), Bengt Pernbeck (Stim) och Sandra Eriksson (MoKS) hade det tufft för liveprestationerna av banden låg på en väldigt jämn nivå.

Precis som i Schlagerfestivalen så var det tre band som kämpade om de högsta poängen i slutändan, även om det till en början var en del tvära kast från juryns sida så att det inte kändes helt självklart vilket band som skulle ta hem segern.

Men efter att de sista poängen delats ut så stod det klart att de röjande hard core-studsbollarna i Uppsalabandet Safemode var överlägsna vinnare.

Bästa personlighet
Titeln som årets instrumentalist fick trumslagaren Simon Selsfors i trion Pegasus, som i övrigt stack ut bland banden med sin instrumentala rymdrock.

Bästa scenpersonlighet hade My Helmner i småländska bandet Indevotion, som med sin starka sångröst och sitt uttrycksfulla och övertygande kroppsspråk förhöjde bandets scenframträdande flera nivåer.

Gästande pausband var The Social Services, ett ganska skruvat och roligt band som bjöd på någon form av mörk, politisk, cirkuspop och bland annat framförde en egen tolkning av The Final Countdown.

Avslutningsvis fick vi svänga våra lurviga till Crucified Barbara's ösiga rock'n'roll, som även hjälpte till att dra upp jämställdheten på scenen en smula.

Det hade kanske räckt med ett pausband, för efter tävlingen varmånga trötta, inklusive jag själv, och ville hem. Men trots det var det ändå en trogen skara framme vid kravallstaketet som inte gav sig förrän sista tonen klingat ut.

Kort sagt, en lyckad kväll i Studiefrämjandets historia och jag ångrar inte en sekund att jag valde Rockkarusellens final framför Schlagerfestivalens.

TEXT: FRIDA HERCHENRÖTHER