Foto: Desirée Nyman
Reportage ur Cirkeln nr 5/2004:

Sharaf hjältar
Åtta unga män går upp på scenen. De ser stolta och glada ut.
– Vi är modiga och exemplariska, säger de och det värmer publikens hjärta.

De står där för att de har rest sig ur hederskulturernas mörker. Nu blixtrar framtiden i deras ögon. De kallar sig Sharaf Hjältar och de har fått nog, säger de.

Sharaf betyder heder på arabiska. Sharaf Hjältar är hederns hjältar. Hederskulturens hjältar. Den här dagen står de på scenen i Fryshuset i Stockholm och tar emot ett
pris.

Sharaf Hjältar får priset för att just de har beslutat
sig för att hjälpa flickor som lever i förtryck. I familjer där det hedersrelaterade våldet ständigt finns närvarande. Som ett hot mot friheten.

Sharaf Hjältar vill inte bara hjälpa tjejerna genom att förändra attityderna hos andra unga män. De vill påverka världen.
– Unga kan förändra unga, säger de.

Kommande generationer
Några dagar senare träffar vi tre av Sharaf Hjältarna på Fryshuset tillsammans med sin ledare och mentor Arhe Hamednaka.

Det är Leo Razzak, som har svensk mamma och pappa från Bangladesh, Hakan Gündogdu som är hälften turk och hälften kurd från Turkiet och Charbel Rizk från Libanon.

Precis som de andra killarna i Sharaf Hjältar har de upplevt hur flickor drabbas av det patriarkaliska förtrycket. Direkt eller indirekt.

– Vårt mål är att attitydförändra unga, som i sin tur kan ändra den kommande generationen, säger Charbel.
– Man kan inte enbart gömma och skydda tjejerna. Man måste också förändra de som förtrycker dem, alltså unga killar och äldre män.

Och så börjar de tala om sin egen förändring.Om hur samtal och diskussioner fördjupat och utvecklat deras tankar.
– Från början hade flera av oss ganska obestämda
åsikter om hederskulturen, säger Leo.

Även om vissa av oss såg mer allvarligt på frågan än andra. En i gruppen var till och med för hederskulturen
när vi började.

– Men sedan, när vi fick reda på hur det låg till med de här tjejerna och hur många det är som är drabbade, så öppnades mina ögon direkt.
– Ju mer vi pratade, ju mer vi kom in i på våldet, desto mer förstod jag att det här är något skitviktigt, säger Hakan.
– Sedan dess har vi koncentrerat oss till 100 procent på det här.

Isolering
– Jag tror att det hedersrelaterade förtrycket har en hel del med segregationen att göra, säger Charbel. Att en del familjer lever isolerade i det svenska samhället.
– När folk som invandrar till Sverige inte kommer in i samhället fortsätter de att leva i sin gamla kultur. Trots att kulturer egentligen är något som förändras hela tiden.

– Om man går tillbaka i historien så har kvinnor varit förtryckta i många länder, också i Sverige. Även i våra gamla hemländer sker det förändringar mot demokrati. Men det känner människorna som lever isolerat här i Sverige inte till.

Skyddsnät
– Idag har vi ju många sociala skyddsnät i Sverige, säger Charbel. Det gör att man som individ kan klara sig väldigt bra själv. När jag började plugga fick jag studiebidrag, det finns sjukbidrag och man kan gå med i facket. För vi lever ju ändå i ett solidariskt samhälle.

– Men i våra hemländer har det inte varit så, utan man har varit helt beroende av släkten. De familjer som isolerar sig fortsätter att leva så. De drar inte nytta av solidariteten utan familjen måste hålla ihop. De tror att om det blir en svacka i familjen så brister hela familjen. Och om någon
väljer att avvika och gå sin egen väg så faller hela
släkten.

Men det här är ett sätt att leva som kommer att förändras vare sig de äldre vill det eller inte, säger Hakan, Charbel och Leo. Det är bara en tidsfråga.

– Jag tycker att man skulle satsa på att ge kurser om svensk kultur till folk som invandrar hit, säger Leo.
Vi skulle berätta om hur vi firar midsommar, att vi dansar runt stången och äter särskild mat. Kom och smaka. Bjuda in så att de känner sig varmt välkomna. Då skulle det bli lättare för dem att komma in i samhället.

Ut i skolorna
Nu vill Sharaf Hjältar ut i skolor och visa sig och prata med andra ungdomar. De vill visa att de själva har förändrats.

– När andra ser oss börjar de kanske tänka efter. De här killarna vågar. Och vågar de, så varför ska inte vi våga? Vi blir förebilder.

– För nyckeln till framgång är en identitetsfråga, säger Charbel.

– När vi började i den här gruppen kom vi underfund med mycket i livet. På något sätt fick vi också lära känna oss själva. Vi förändrades. Vi förstod vilka vi var och vart vi ville komma. Att vi som enskilda individer verkligen kan förändra och att samhället kan ta till sig det.

Släpp fram unga
– Det finns jättemånga ungdomar med unika begåvningar.
Men det fattar inte folk. Man måste släppa in ungdomarna, säger Sharaf Hjältar.

– Fattar dom inte att unga är Sveriges framtid? Vi blir också fäder eller morbröder en dag. Och för oss är ett bra liv ett liv utan våld.

– Bara vi får in i ungdomarnas hjärnor så att de börjar tänka på ett annat sätt än det gamla så kommer de att uppfostra sina barn annorlunda.

– Man kan inte alltid ha svartvit tv och man kan inte alltid rida på en åsna.

– Vi har så mycket att säga. Och har man det i
hjärtat så lyckas

Av: Hetty Rooth

Cirkeln nr 5/2004