Reportage ur Cirkeln nr 2/2005:

Folkbildning som spjutspets

– Det behövs erfarenhet både från den manliga och från
den kvinnliga världen för att bygga ett hållbart samhälle. Folkbildningen måste se det och ta upp kampen för jämställdhet på allvar.

Det säger Kerstin Grebäck, generalsekreterare i stiftelsen
Kvinna till Kvinna och engagerad i freds- och kvinnofrågor sedan
70-talet.

Hon har varit engagerad i solidaritets- och folkrörelsearbete så
länge hon minns.

– Mina föräldrar var det. Så småningom lärde jag mig mer och
mer, och såg själv det osynliga förtrycket och patriarkatets
uppbyggnad.

Internationella Kvinnoförbundet för Fred och frihet har varit en
av hennes plattformar. Hon var med och startade Kvinna till
kvinna, insamlingsstiftelsen för kvinnor i krigsdrabbade områden.

– Mitt engagemang har gått från allmän solidaritet till fredsfrågor
och vidare till kvinnofrågor. Jag ser kvinnofrågan som en demo-
kratifråga, säger hon.

Kerstin Grebäck understryker att Sverige har kommit längre än
de flesta länder, när det gäller jämställdhet. Men det finns fort-
farande murar kvar att riva. Mönster att bryta upp. Maktstrukturer
som vi måste lära oss att se. För makten avspeglar sig i språket.
Maktspråket och ordbruket hänger ihop.

Spjutspetsar
– Förhoppningsvis ser det lite bättre ut inom folkbildningen än i
resten av samhället, säger Kerstin, som har noterat på sina
förläsningar att folkhögskolor och studieförbund har många
kvinnliga deltagare.

– Man skulle kunna tro att folkhögskolorna och studieförbunden
fungerade som spjutspetsar när det gäller kvinnofrågor, säger
hon. Samtidigt är det ju så att ledningarna inom folkbildningen
ofta består av män.

– Men om folkbildningen ändå tar jämställdhets- och demokrati-
frågorna på allvar borde man med kraft ta itu med jämställdhets-
arbetet.

– Studieförbunden skulle kunna arrangera många fler studie-
cirklar om jämställdhet. Om vad som menas med feminism.
Vad innebär de ord som vi använder? Vad är egentligen feminism
om det nu är så viktigt?

– Man skulle kunna göra ett ordenligt studiematerial och bena ut
det här med genus och gender. Diskussionerna om jämställdhet
blir ofta så teoretiska och akademiska att ingen människa orkar
lyssna.

– I grunden är det vardagligt sunt förnuft hela vägen.

Hantverk och politik
– Samhällsengagemang kan vara en rolig och en bra fritidssyssel-
sättning, menar hon, och tar hantverkscirklarna på Balkan som
exempel. Stiftelsen Kvinna till kvinna har bidragit till hantverks-
cirklarna för kvinnor i krigshärjade områden. I samarbete med
lokala organisationer.

– Kvinnorna ville ha hantverkscirklar, men vi ställde som ett villkor,
att de på varje träff skulle diskutera något samhällsämne. Som
andets konstitution eller skolvägarna i kommunen.

– På samma sätt skulle studieförbunden i Sverige kunna lägga
upp diskussionscirklar. Kombinationscirklar där man diskuterar
EU:s konstitution eller lönefrågor i t ex textilcirkeln. Och så
dokumenterar man diskussionerna och tar tillvara erfarenheterna.
Kanske krävs det cirkelledare som är lite extra medvetna,
som kan pusha på samtalen och samla ihop materialet.

– Tyvärr finns det en tendens till att vi istället skiljer på arbete och
fritid i vårt land. Det är ett kännetecken för köp- och säljkulturen.
Som ju också präglar det nya kundtänkande som dykt upp inom
folkbildningen.

Omtänk
År 2005 är det svårt att undvika att kvinnofrågan är en prioriterad
fråga. Men det gäller att vara konkret. Kerstin talar om ett
behov av omtänk.

– Det räcker inte med jämställdhetsplaner och tomma ord: ”Vi måste
ha genusmedvetande”, säger man, och skriver in det i ett dokument.
”Vi ska ha en kvinna i panelen och en kvinnig föredragshållare”. Och
så har man gjort det man ska.

– När jag tänker makt, ser jag bara män omkring mig, kvinnorna är
undantag. Men om vi ska få till stånd en demokratisk jämställdhets-
förändring måste männen börja arbeta för att förändra sin egen värld.
Kvinnorna kan visa på orättvisor och organisera sig. Men det stora
arbetet kan bara männen göra själva. Kanske går det lättare om man
förstår att alla vinner på en förändring.

– Ingen förlorar på jämställdhet. Det blir ett bättre samhälle om vi delar
på erfarenheterna och makten. Folkbildningen kan vara en väldig kraft
i det förändringsarbetet.

– Ett jämställt samhälle blir inte konfliktfritt, men mänskligare och
långsiktigare, avslutar Kerstin. Idag finns det unga som verkligen
försöker förändra. Det finns en öppnare dialog. Det är hoppfullt.

TEXT: Hetty Rooth