Jag tror vår överlevnad är att utveckla vår idé! Vi måste hålla en profil gentemot komvux och vi måste hålla den mot andra studieförbund.

Men det är viktigt att inte vara för statiska, inte vara fastnaglade vid samma idé – utan just utveckla den. Säger Leif Kindblom, nyomvald ordförande i Studiefrämjandets riksförbund. I snart 10 år har han haft den posten och är förmodligen en av dem som jobbat allra längst i Studiefrämjandet, först anställd, sedan förtroendevald.

Redan 1969 började han som cirkelledare och brukar lyriskt berätta om sin första cirkelledarutbildning. Den som fick honom att fatta att folkbildningen är en särart med en egen pedagogik som sätter deltagaren, människan, i centrum.

Återblick
För att om framtid och förstå nutid måste man blicka tillbaka. En snabbresumé av Studiefrämjandets historia à la Kindblom säger att allt Studiefrämjandet gjort genom åren inte har varit strategiskt framdiskuterat, att anpassningsförmågan efter rådande omständigheter varit stor – men att det efter 1980 ändå skett en mer medveten profilering och idéinriktning. Och det är den vi måste hålla fast vid.

Leif uppehåller sig i vårt samtal mycket kring medlems-organisationerna och samarbetet med dem. I det samarbetet får Studiefrämjandet inte vara en besvärlig administratör eller bara ett serviceorgan för att förmedla i någon mån tjänster, men framförallt pengar. ”Då är det värdelöst!”

– Vi måste för vår överlevnad bli tydliga i vårt arrangörskap. Överhuvudtaget måste vi vara arrangörer inte bara rapportörer. Som rapportörer kan vi till nöds anpassa oss in i formerna för bidrag men går en väldigt osäker framtid till mötes. Men som arrangör kan vi utveckla oss.

Balans
Men vi får inte heller ”ta över”, vi måste hitta balansen.
– Vi ska tillföra något, vi ska ständigt fråga oss vad det är vi kan tillföra – och göra det. Ledare, utbildningar, metoder… Vi ska se till att ha samarbetsplaner som kontinuerligt uppdateras, och de får inte vara för fyrkantiga och detaljerade utan handla om villkoren för samarbetet.

Det gäller med alla våra medlems- och samarbetsorganisationer. Ordet ”tillföra” är ett nyckelord som återkommer flera gånger. Känner medlemsorganisationerna (mo) att Studiefrämjandet tillför något så kommer de kanske och är mer aktiva på årsmötena, sätter sig villigare i styrelserna.

”Vi får inte bli för fina för våra medlemsorganisationer, vi ska, för att använda ett slitet uttryck, se till att hålla stövlarna leriga.” Och naturligtvis, skapa en entusiasm för folkbildningen och få den att överleva tillsammans.

Förtroendevalda
Leif är lite betryckt, när vi ses, efter samtal med en förtroendevald som lämnar sitt uppdrag efter ett par perioder i en styrelse. Och som under den tiden inte fått kläm riktigt på vad det där med folkbildning egentligen är.

Hur ska man kunna prata om överlevnad av något som inte ens en förtroendevald riktigt kan stå för eller förklara, undrar han? De senaste åren har just ”framtidens förtroendevalda” varit föremål för särskild uppmärksamhet.

En arbetsgrupp har jobbat över ett par stämmoperioder med att diskutera hur man skapar bättre förutsättningar för just dem som ska styra framöver. Kanske är helt enkelt L1:an en lösning, säger Leif. Den grundläggande cirkelledarutbildningens första steg.

– Den är kanonbra! Om alla nya förtroendevalda sattes i en L1:a skulle de få klart för sig vad folkbildningen och Studiefrämjandet står för! Då skulle de vara på samma lägsta utbildningsnivå som den organisationen egentligen kräver av cirkelledarna också. Det kanske inte är så dumt, med en organisation där många kan och vill ungefär samma sak och utifrån det kan tillföra.

Öppenhet
Och vara öppna för nya rörelser. ”Vi är det”, säger Leif. Men medger att alternativrörelsen kanske inte alls alltid känt sig hemma, att faktiskt klimatet för oliktänkandet hårdnat sedan FNL-rörelsens
och kärnkraftsomröstningens dagar, då Studiefrämjandet av många uppfattades som en frizon.

Det har hänt att lokala gruppers och miljöaktioners bildningsbehov inte gått att tillfredsställa och det fanns tvekan hos vissa avdelningar att genomföra EU-kritiska arrangemang inför folkomröstningarna
om EU och Emu.

Så han modererar det där med öppenheten till att Studiefrämjandet
lyckats vara och är lyhörda för många ungdomsgruppers önskemål, och naturligtvis ska fortsätta vara det. Han ger bilden av ”en drugstore i hörnet”, lätt att röra sig i, ingångar från olika håll.

Lokaler
– Och det där med att inte rymmas inom ramarna… Tolv procent av statsbidragen får faktiskt användas till rena experiment. Vi ska vara öppna i sinnet – och lokalmässigt! säger Leif. Även eftermiddagen före Kristi himmelsfärd måste det t ex gå för en mo att få låna en möteslokal… för att ta ett för den dagen aktuellt exempel då en mo var tvungen att söka sig ut på stan med hänvisning till helgstängt.

Det finns många ord som används för att beskriva folkbildningen. Vad är det för ord för resten, själva folkbildningen? filosoferar förbundsordföranden. Kan man verkligen saluföra det?

Kanske är orden lite för ”fina” helt enkelt. Men det viktigaste är förstås att veta vad som står bakom dem och ha tilltro till det man gör. Det är ett annat nyckelord. Tilltron. Många gånger har det ordet vänts på, använts för att beskriva något som många anses sakna, personal, ledare. Varför? Nu är isen hal, men kanske handlar det ibland om det där arrangörskapet igen.

Självtillit och tilltro skapas inte utifrån penningförmedlande och rapporterande. Som en förälder som inte växer och blir godare av att bara dela ut veckopeng, laga mat och skjutsa till rockcirkeln.

Eldsjälar
Eldsjäl är ett annat klassiskt ord i folkbildnings och folkrörelse-sammanhang. ”De måste finnas!” säger Leif entusiastiskt. Men tar som en god pragmatiker snabbt tillbaka.

Vi får inte bli för beroende av enstaka eldsjälar här och var. Det får inte vara så att musikverksamheten i en avdelning dör över en vinter för att en av Studiefrämjandets ledare blir sjuk, det måste finnas en eld i hela organisationen som så att säga klarar att hålla verksamheten kokande även i nödsituationer.

Vuxenutbildning, uppdrag… det finns många andra ord att gå igenom. Om vuxenutbildning: vi ska inte lämna den informella vuxenutbildningen till andra aktörer. Det finns mycket som mår bäst av att genomföras som god folkbildning.

Uppdrag; har vi, gör vi på folkbildningens goda grund. Kommunerna är viktiga uppdragsgivare - men vi får se upp så vi inte hamnar i en situation där vi bara utför det kommunerna beställer.

Vi får aldrig glömma att den mest spännande verksamheten får vi där människor själva får bestämma!
 
Text: Annaa Mattsson