I vågskålen ligger både hård kritik från Folkbildningsförbundet
och hennes egen folkbildningsproposition som ska presenteras
efter nyår.
 
Två saker hände slag i slag på försommaren. Folkbildnings-förbundet riktade skarp kritik mot Lena Hallengrens, som man menade, ljumma attityd till folkbildningen.

”Studieförbunden är bekymrade över Lena Hallengrens osynliggörande av folkbildningens roll och värde i samhället”,
skrev förbundet i ett öppet brev.

Lena Hallengren meddelade för sin del att hon kommer att
lämna en folkbildningsproposition till riksdagen under våren.

- Tiden har kommit för folkbildningen, säger hon till Cirkeln.

- Alla frågor är viktiga, men vissa frågor blir mer synliga vid
olika tidpunkter. Mitt arbete som minister började med fokus
på förskolan, sedan kom ungdomspolitiken och den ungdomspolitiska propositionen. Nu är turen kommen till vuxenutbildning, sfi och folkbildningen.
 
Fokus
– Min höst kommer att ha mycket fokus på folkbildningen,
säger Lena Hallengren. Särskilt med tanke på propositionen.
En proposition kan inte bara innehålla en idé eller en vision,
den måste innehålla någonting konkret, som gör att det finns anledning att fatta beslut i riksdagen.

Och det är här som de planerade kontakterna mellan ministern
och folkbildningen kommer in. En dialog som hon vill föra med studieförbund och folkhögskolor om inriktning, målgrupper Och
med många fysiska möten.

- Förarbetet till propositionen är väldigt viktigt, säger hon.

- Jag vill inte lägga en proposition som känns främmande för folkbildningen. Istället vill jag att vi ska samtala om pro-
positionen innan den är färdig. Så jag ska göra mitt allra yttersta
för att förankra den och vara väldigt närvarande i folkbildningen.
 
Förväntningar
Vad kan folkbildningen då förvänta sig av en folkbildningsproposition?
 
- Ja, många tänker säkert pengar, säger Lena Hallengren. Mer pengar till folkbildningen leder till mer folkbildning. Men det är omöjligt för mig att uttala mig om statsbidraget innan budget-arbetet är klart.

- Jag är väldigt väl medveten om folkbildningens ekonomi. När kommunerna drar ned upplever folkbildningen ett minskat
samlat stöd från samhället. Det tycker jag är bekymmersamt.
Därför har jag för avsikt att föra dialoger också med kommuner
och landsting om folkbildningen.

Lena Hallgren tar upp några andra områden som kan tänkas
komma med i vårpropositionen. En fråga är kulturuppdraget,
som en viktig del av folkbildningen. En annan är de fördelningspolitiska aspekterna. Vem får del av vad i vårt
samhälle? För vem är folkbildningen till?
 
Vilka får vara med
- Man kan titta 50-60 år tillbaka i tiden och se att folkbildningen hade andra målgrupper än idag. Inom arbetarrörelsen var det många som fick sin grundläggande skola inom folkbildningen.
 
- Men idag handlar det snarare om att ge förutsättningar till
dem som vill ha en annan pedagogik än den formella. De som kanske inte känner sig hemma i utbildningsväsendet. För dem
kan folkhögskola eller studiecirkel fylla en viktig funktion.

- Jag funderar mycket på hur folkbildningen ska nå nya grupper, säger Lena Hallengren. Det var en av orsakerna till att jag till-
satte utredningen ”Vem får vara med”.

- Man måste få in unga för att kunna förändra och utveckla,
och man måste göra dem delaktiga i den förändringen. Är man
inte beredd att släppa in något nytt i folkbildningen kan man
vara rätt säker på att unga människor och nya grupper inte väljer
att engagera sig.

- Men detta behöver inte betyda att man ska kasta bort det
gamla. Jag tror att det är viktigt att gammalt kan möta nytt.
 
Det formella lärandet
En tredje diskussion, som är intressant, är studieförbundens och folkhögskolornas roll kontra den formella utbildningen, menar Lena Hallengren.

- Det är en het potatis inom studieförbunden. Vi ser ju hur vuxenutbildning, sfi och mycket annat läggas på entreprenad, och hur folkbildningen är med och lägger anbud. Är det rätt eller fel?

- Jag kan tycka att det är både bra och dåligt att folkbildningen engagerar sig i formell utbildning. Ibland är det bra att man är delaktig som folkbildare. Det kan vara ett medel att föra in en ny pedagogik i det formella lärandet. Att jobba med hela människan är ett synsätt som är välkommet att föra in i vuxenutbildning och gymnasieutbildning.

- Jag ser alltså inga problem med att delar av folkbildningen för in nya influenser, nya aspekter.  Ska vi tala om ett livslångt lärande kan vi inte komma och gå i samma typ av lärande hela livet.

- Men detta får däremot inte ta överhanden i folkbildningen. Det får inte bli detta som är folkbildning, för då kommer vi inte längre kunna tala om folkbildningens särart. Då blir folkbildningen bara ytterligare en anordnare av vuxenutbildning. Men vuxenutbildning är verkligen en sak. Den fria frivilliga folkbildningen en annan.

- Ytterst är allt detta frågor för varje enskilt studieförbund - vilken väg man väljer att ta.  Jag kan bara konstatera att det finns många intressanta saker som vi kommer att kunna ha en diskussion om under hösten.
 
Demokrati
Folkbildningen är en viktig del av demokratin, understryker Lena Hallengren, Och därmed också en viktig del av ett förändringsarbete.

- Så länge som folkbildningen är en del av förändringsarbetet och antar samhällets utmaningar så tycker jag att folkbildningen har en självklar roll. 

- Men skulle folkbildningen gå åt hållet att bli för mycket av en utbildningsanordnare är det lite svårare att se särskilja folkbildningens demokratiuppdrag.

Lena Hallengren hoppas därför också att folkbildningen ser värdet av att ha folkrörelseorganisationerna som bas och vikten av att fortsätta att vara en förändrande kraft i samhället.

- Den kraften ser jag idag bland annat hos folkhögskolorna. Alla de som möter utbrända kvinnor eller de som försöker stötta unga människor, som inte fixar skolan och ge dem kunskap och makt att förändra.

- En del av folkbildningens legitimitet ligger ju där. Det är därför det finns lite spänning gentemot dem som säger att man framförallt ska ägna verksamheten åt att lägga anbud och vinna vuxenutbildning i kommunerna.

- För då tappar man ohjälpligt en del av folkbildningen. Folkbildning handlar ju också om kunskap för att förändra inte bara kunskap för att komma vidare i studier.
 
Kliv framåt
Jag menar att det är viktigt att folkbildarna, som ändå är väldigt många, tar ett kliv framåt, menar Lena Hallengren.  Att de blir tydliga. Man måste ta ett steg framåt, ta plats för att synas. Så är det alltid. Det finns ingen annan som gör det åt en.

- För om de enda bilderna människor möter att man drar man ner på folkbildningen blir effekten negativ.

- Det är roligare att engagera sig i en folkrörelse där människor har roligt, där man utvecklas och kan attrahera andra på olika sätt.

- Och även om folkbildningen är en självklar del av vårt samhälle så kommer det hela tiden nya generationer som måste vinnas för folkbildningens idéer.
 
Text: Hetty Rooth