Cirkeln - Studiefrämjandet

Reportage ur Cirkeln nr 5/2005:

Folkbildning och folkhälsa

Med en jättestor studiecirkel om folkhälsa genomfördes den nationella folkhälsokonferensen i Alingsås i oktober. Temat var Folkbildning och folkhälsa och folkbildare, folkhälsoarbetare och politiker fick chansen att utbyta erfarenheter och idéer.

Denna höst har folkbildningens insatser gång på gång gjorts
synliga på den politiska arenan.

Folkbildningens finansiering har stått i fokus för politiska utspel
och i september inbjöd statsminister Göran Persson 350 represen-tanter för alla folkbildande organisationer till en överläggning om folkbildningens framtid.

I slutet på oktober hölls konferensen Hållbar utveckling – folkbildning för generationer i Folkbildningsrådet regi.

Folkbildningsrådet var också en av medarrangörerna bakom den stora nationella folkhälsokonferensen Folkbildning och folkhälsa
i samma månad. Bakom stod bl a Statens folkhälsoinstitut,
Svensk förening för folkhälsoarbete och Västra Götalands bildningsförbund.

Viktig fråga
Folkhälsan har varit en viktig fråga inom folkbildningen under
flera år. Hösten 2003 lyfte studieförbunden, länsbildnings-
förbunden och Folkbildningsförbundet fram folkbildningens
betydelse för folkhälsan i rapporten Hälsa i cirkel. En exempel-samling över studieförbundens folkhälsoverksamhet skickades
också ut till politiker och tjänstemän i kommuner, landsting och riksdag.

Samtidigt har folkhälsoarbetet på kommunal nivå också intensifierats under senare år. Kommunerna har utarbetat lokala folkhälsoplaner med utgångspunkt från den nationella folkhälsopolitikens elva målområden och anställt kommunala
folkhälsoplanerare. Och huvudfrågan på konferensen Folkbildning och folkhälsa var därför hur det är möjligt för folkbildning och kommuner att tillsammans skapa ett systematiskt, långsiktigt
och uthålligt folkhälsoarbete.

Hur kan ett brobygge se ut mellan folkbildningens resurser och kommunernas behov? Fler naturliga möten, öppenhet, idéutbyte
och information var några av svaren.Att hitta och vidareutveckla fruktbara samarbeten blev en av de uppgifter som de omkring
200 deltagarna diskuterade i studiecirkelform under konferensen.

16 cirklar med ett tiotal deltagare i varje, där folkbildare och
politiker blandades, vaskade fram goda exempel och försökte
tänka fritt för att hitta nytänkande vägar för framtiden. Viljan till dialog var tydlig i de förslag som kom fram, t ex om att bjuda in kommunens folkhälsoplanerare till de lokala studieförbundens samrådsmöten.

Många goda exempel på bra kulturarrangemang som genomförs redan idag redovisades också.

Folkhälsopolitiken
Även på ett övergripande nationellt plan är kopplingen mellan folkbildning och folkhälsa tydlig idag. I oktober lade Statens folkhälsoinstitut fram Sveriges första folkhälsopolitiska rapport,
som presenterades för konferensen av institutets generaldirektör Gunnar Ågren.

I rapporten tar institutet upp vilka insatser som behöver göras för
att påverka hälsan hos befolkningen och vilka hot mot folkhälsan som är särskilt viktiga att påverka med folkhälsoarbete. Det
handlar bl a om stigande alkoholkonsumtion, övervikt, brist på fysisk aktivitet, ohälsa i arbetslivet, könsrelaterat våld mot
kvinnor och nedsatt psykisk hälsa.

Rapporten pekar också på vikten av att rikta insatser till utsatta grupper som långtidsarbetslösa och invandrare, alltså samma prioriterade grupper som finns inom folkbildningen.

Mat och hälsa
Matvanornas betydelse för folkhälsan tog jordbruks- och
konsumentminister Ann-Christin Nykvist upp i sitt tal till
konferensen.

– Om vi ska kunna vända ohälsotrenden till en hälsotrend för alla måste vi samarbeta genom hela samhället för att få fram en förändring. Hur folkrörelserna, kommunerna och landstingen
arbetar idag och skulle kunna arbeta i framtiden är en mycket
viktig diskussion, menade hon.

– Vi måste utforma samhället så att det är enkelt för alla grupper
i befolkningen att ha goda matvanor.

Och hon underströk att folkbildningen har en viktig uppgift i folkhälsoarbetet.

– I över hundra år har människor i Sverige samlats för att tillsammans studera på egna villkor, ta del av föreläsningar och delta i kulturprojekt. Då som nu var motiven att stärka sina möjligheter att påverka de egna livsvillkoren och ofta att påverka och förändra förhållanden i samhället.

– I det viktiga arbetet att öka medborgarnas kunskaper om sambanden mellan kost och hälsa är utbildning och information viktigt.

– Folkbildningens kännetecken är ju att det är fritt och frivilligt, mångsidigt och flexibelt och det styrs av deltagarna lokalt i alla kommuner. På olika sätt kan bildningsförbunden driva folkhälso-frågor och öka medvetenheten hos befolkningen om den egna hälsan, men även om ohälsoproblemen i samhället ur ett
bredare perspektiv. Folkbildning kan, som journalisten Björn Elmbrant uttrycker det ”ge människor kunskap så att de kan
bjuda motstånd, att ge det civilkurage som behövs för att våga
gå emot strömmen”. Däri ligger folkbildningens kraft, avslutade
hon.

TEXT: HETTY ROOTH