Naturligt rum för lärande

Ett mönster. Ett ljud. En utsikt. Inspiration och kunskap. Att vistas
i naturen, använda naturen, lära om naturen. Utomhuspedagogik står för en rad olika saker.

– Naturen borde vara en självklar miljö i cirkelarbetet, säger
Kajsa Grebäck.

Visst är folkbildningen duktig på att använda naturen som kunskapskälla. Hundar, jakt, fiske, fåglar, friluftsliv och miljö. För
många av Studiefrämjandets medlemsorganisationer ligger utomhuspedagogiken som metod nära till hands.

– Ändå tycker jag att vi skulle kunna använda utomhuspedagogik
i mycket större utsträckning än vi gör idag, säger Kajsa Grebäck, natur- och miljöhandläggare på Studiefrämjandets Riksförbund.

För att arbeta aktivt med naturen är mycket mer än att gå på utflykt eller promenad. Som utomhuspedagog ser man naturen som ett rum för lärande. Antingen det handlar om lärande i naturen, genom naturen eller om naturen så är naturen i sig själv både ett redskap och en del av kunskapen.

Pedagogiskt tänk
– Utomhuspedagogik passar folkbildningen alldeles utmärkt. Men det krävs lite vana. Och det pedagogiska innehållet i utomhuspedagogiken tror jag att vi kan bli bättre på, säger Kajsa.

– Den som leder cirkeln måste också ha med sig det pedagogiska tänket. Vad är det jag vill förmedla, vad är det jag vill ha sagt? Vad är det jag vill att de ska komma ihåg? Och vad är det jag vill
att de ska hänga upp den kunskapen på?

– Ofta är det kanske så att om man t ex har en studiecirkel om svamp så ger man sig ut på en svamputflykt. Då handlar det om svamp och så är man ute.

– Men det blir en väldig skillnad om det finns en studieplan och en ledare som är medveten om vad man har tänkt sig att förmedla.
All cirkelverksamhet När man talar om utomhuspedagogik tänker en
del på gruppdynamiska övningar. Om ledarutbildningar och mer eller mindre löst sammansatta grupper som ska samsas för att utföra gemensamma uppdrag, som plockepinn i storformat
utomhus.

Roligt och lärorikt
Men utomhuspedagogik är mycket mer än så, och handlar i grunden om att kunna använda olika miljöer för lärandets olika dimensioner. På ett varierat och kreativt sätt.

– Därför berör utomhuspedagogiken egentligen alla typer av verksamhet, säger Kajsa Grebäck.

– Man kan lika gärna utgå från teater, musik eller språk som från de självklara natur- och miljöämnena. Inom alla områden kan man finna inspiration i naturen.

– Målning är ett typexempel där man kan leta mönster i skog och mark. Men det går också bra att ha musikcirklar utomhus och leta ljud som symboliserar olika saker. Cirkeldeltagarna kan fundera på vad det är för ljud som vi uppfattar och vilka ljud vi använder oss av. Hur reagerar folk på olika typer av ljud? Då spelar det ingen
roll om det är en stadsmiljö eller en skog med fåglar. Och sedan, när man vill förmedla någonting i musiken så kan man förstärka det genom sina upplevelser.

Teater och språk
– När det gäller teater kan det t ex vara bra att besöka de miljöer som man ska beskriva i föreställningen, säger Kajsa. Att alla som ska jobba med föreställningen – skådespelare, musiker, sceno-grafer, vistas tillsammans i den miljö som man vill återskapa. För att skapa en gemensam känsla.

– Eller språk. Att vara ute i naturen och prata färger utifrån blommorna man ser är jättebra. Man kan lära sig de vanligaste växterna som man borde kunna på engelska. Eller proportioner
som stort och smått och högt och lågt. Det kan man göra på engelska utomhus.

– Utematte är en annan metod, där man kan använda sig av den egna kroppen också. När man ska beräkna omfång kan man krama ett träd. Om jag vet att jag är 1,5 meter lång och jag når precis runt trädet så är trädet 1,5 meter i omfång. Det minns man säkert bättre än om man ritar cirklar på tavlan.

Komplement
– Tanken är inte att utomhuspedagogik ska ersätta de traditionella lärandeformerna, utan vara ett komplement. Eftersom vi lär oss på olika sätt, säger Kajsa.

– Men det som är häftigt är också vad som händer bara för att man flyttar på sig. Ofta kommer vissa typer av frågor när man är i ett slutet rum. Men när man går ut och rör på sig börjar deltagarna fråga nya frågor. Även om man har precis samma tema både inne och ute, så blir det en skillnad.

– Att vara utomhus kan även göra att folk blir delaktiga på ett annat sätt. De som är tysta inne kanske blir mer pratiga. Och de som är pratiga inne kanske dämpar sig lite.

– Det kan hänga ihop med att när man är i ett rum så är det så tydligt vem som pratar. Men när man är ute så är det lättare att ställa frågor på ett friare sätt.

– Man kan likna det vid fikapausen, säger Kajsa. Då brukar det också komma andra frågor som inte kommer i rummet.

– Det handlar ju inte bara om att öka associationsflödet
och skapa nya perspektiv genom utomhuspedagogiken. Utan också om gemensamma upplevelser som kan göra att man kommer
samman. Det kan vara ett bra sätt att lära känna folk och få reda på vad de kan och vilka associationer de gör i olika sammanhang.

Erfarenhet och planering
En viktig del av utomhuspedagogiken är att välja plats. Det är ofta bra om det är en plats som berör det man pratar om och som fungerar för det pedagogiska syftet. Det finns närrum i naturen
som passar bra för lärande. Man kan se en skogsglänta eller en äng som ett rum som kan stimulera till lärande.

– Även här finns mycket att utveckla, säger Kajsa Grebäck. Det gäller att välja plats noga. Det måste finnas en tanke.

– Jag har ibland frågat folk från Brukshundklubben var de brukar stå när de är ute. Hur de väljer plats och varför. Men ofta har de
inte tänkt på att man kanske når fram bättre på ett ställe än på
ett annat. För det spelar ju roll var på planen man står. Om det hörs. Syns det, har jag motljus? Är det pedagogiskt smart att stå på ett annat ställe? Och i vilken ordning ska jag säga sakerna? Hur är det bäst att röra sig utifrån att skapa ett lärande?

Förmedla natur
Utomhuspedagogik handlar självklart också om att förmedla just naturen. Från känslan och glädjen av att vara ute i naturen till artkunskap. Och det kan vara en väg för att reflektera över
miljön.

– Det går t ex att koppla naturupplevelsen till klimatfrågan,
säger Kajsa. Man samlas på en plats och bilar kör förbi, det kanske finns ett dött träd. Då kan man prata om vad som finns i närmiljön
och vad som kan tänkas påverka klimatet. Hitta kopplingar och associationer. Miljöfrågorna blir mer gripbara om man kopplar det till det som är nära. Sist men inte minst är det bra att röra sig. När
man rör sig aktiverar man ju hjärnan.

– Jag tror att de flesta studiecirklar hålls inomhus idag. Man behöver inte heller flytta ut hela cirkeln, men man kan välja att
vara ute några gånger. Eller en stund av cirkeln. Att gå ut ger ett
nytt perspektiv på saker.

– Även helt promenerande studiecirklar kan fungera jättebra. Men då måste det finnas en ledare som kan hålla i samtalet. Att bara vara några stycken som promenerar och pratar funkar ofta inte för att man inte hör vad folk säger. Så det gäller att ledaren tänker till och samlar upp vad som sägs och funderar över vad som ska tas
upp i de olika miljöerna.

– Men man behöver inte nödvändigtvis gå för att man är ute.

– Utomhuspedagogik kan lika gärna vara att samlas runt lägerelden.

TEXT: Hetty Rooth