Reportage ur Cirkeln nr 1/2005:

16 Vargmammor och lejonpappor

Aktivt arbete i studiecirkelform. Möten med andra – i ett virtuellt rum. ”Osynliga” deltagare, dessutom anonyma. Så var det när Studiefrämjandet i Norra Dalarna anordnade distansutbildningen ”När vargmamman och lejonpappan vaknar”, en cirkel om att leva i styvfamiljer.

Deltagarna möttes uppkopplade över Internet. De löste uppgifter, skrev inlägg och förde ”samtal” kring styvfamiljernas varande och ickevarande i ett virtuellt rum, som var skapat för utbildningen med hjälp av Folkbildningsnätet.

Det låter kanske abstrakt, men resultatet var konkret i form av nöjda deltagare.
– Alla var anonyma under cirkeln. Det gjorde det nog lättare för deltagarna att ”släppa loss”, säger kursledare Lii Stening, socionom och författare till studieboken När var tar sin – om barn i styvfamilj.

Ordet styvfamilj är laddat. Och kurstiteln När vargmamman och lejonpappan vaknar minner om något vilt och dramatiskt.

– Symbolerna är ett sätt att föra tankarna till de starka ”urkrafter” som lätt väcks inom styvfamiljerna, förklarar Lii. Varghonans instinkt är att skydda sina barn till varje pris. Lejonhannen biter ihjäl ungar från tidigare kullar när han gör entré.

Tabubelagt ämne
Lii Stening lever själv i en styvfamilj och har även studerat ämnet styvfamiljer i en magisteruppsats i socialt arbete. Boken som hon skrivit på temat ger underlag för diskussion om hur man hanterar alla de situationer – och känslor! – som kan uppstå i styvfamiljs-vardagen. Exempel: Du har träffat en ny man som du älskar, men han älskar inte dina barn. Vad gör ni?

– Det finns inga enkla svar. Men för att komma fram till en lösning gäller det att mentalt och känslomässigt lära sig hantera situationen. I styvfamiljen gäller inte samma ”lagar” som i kärnfamiljen. Kanske är det först när man accepterat det som man kan komma vidare, säger Lii Stening.

Det handlar om svåra tankar och känslor som egentligen är tabubelagda i vårt samhälle.

– Alla kanske inte måste älska alla. Men man borde ändå kunna få vardagen att fungera utan konflikter dygnet runt.

Annorlunda handleda på distans
Att handleda på distans är annorlunda än att undervisa i ett vanligt klassrum.

– Det gäller att ”se” alla i gruppen och ge dem tid, fast man inte de facto ser dem.

Cirkeln medförde tio virtuella träffar, två timmar åt gången när alla deltagare samt Lii var uppkopplade samtidigt. Deltagarna hade utöver detta möjlighet att när som helst logga in i ”klassrummet” för att skriva inlägg och lösa uppgifter. Berit Bergfors, verksamhets-ledare i Studiefrämjandet, Norra Dalarna, anser att det varit bra att just Lii varit cirkelledare.

– Ämnets karaktär gör att mycket känslor släpps loss. Som socionom och kurator har Lii möjlighet att ge människor respons på ett professionellt och konstruktivt sätt. För att ytterligare ge deltagarna chans till stöd har de kunnat skicka enskilda mejl till Lii vid behov.

– Distansutbildning är en fantastisk form för det här ämnet, säger både Berit Bergfors och Lii Stening med övertygelse och stor glöd.

Just nu arbetar Berit med att marknadsföra ytterligare en cirkel för upp till åtta deltagare.

– Det fina är att alla kan delta. Man behöver inte ens bo i Dalarna, utan kan befinna sig var som helst i världen, bara man har intresse för ämnet, tillgång till en dator och Internet

Av: Anna Kim-Andersson

Cirkeln nr 1/2005