Reportage ur Cirkeln nr 1/2006:

En känsla av sammanhang

Att vara delaktig i samhällsutvecklingen. Att ingå i en
gemenskap. I folkbildningen blir demokratins grunder tydliga.
När människor ska bygga upp ett nytt liv i Sverige kan de
kulturmöten som sker i studieförbund och folkhögskolor få en
avgörande betydelse för att utvecklas och gå vidare.

Vid Lunds universitet pågår sedan några år forskningsprojektet Mångkulturell bildning – om lärande och liv i folkbildningens
värld.

Syftet med projektet är att ta reda på vad som händer i mötet mellan svensk folkbildningstradition och deltagare som har annan kulturell, etnisk och religiös bakgrund än den traditionellt
svenska.

I fyra delrapporter har forskargruppen försökt ringa in hur folkbildningsarbetet inom folkhögskola och studieförbund har utvecklats när det gäller mångkulturen, sedan början av
1980-talet.

Den näst sista rapporten bygger på livsberättelser av människor som flyttat till Sverige. Med hjälp av livsberättelseforskningen kan
man undersöka hur människor ger sina liv mening och hur man skapar identitet. Kärnan är att forskaren tolkar ”livsberättarnas” egna tolkningar av sig själva.

Några av de frågor som forskarna burit med sig under arbetet har varit: Om studier och arbete på studieförbunden upplevts som positivt och påverkat deltagarnas identitet och lärande? Och om deras upplevelser och möjligheter till självförverkligande i Sverige har påverkats av folkbildningen?

Förståelse
Margareta Johansson och Hans Lorentz skriver i rapportens in-ledning att deras önskan är att kunna skapa en djupare förståelse för vilken betydelse ett frivilligt deltagande i folkbildnings-verksamhet har haft. Sett i relation till deltagarnas personliga utveckling, lärande, identitet och integration i det svenska samhället. Den betydelsen har ofta varit stor visar det sig.

– Innehållet i livsberättelserna visar folkbildningens betydelse och då särskilt pedagogikens roll när det gäller att bli sedd som en människa, och att bli förstådd som en individ som hamnat
i den speciella situation man befinner sig i.

– Folkbildningen har tydligt påverkat deltagarnas personliga utveckling och integrationen i det svenska samhället. Upplevelser
av både individualisering och gemenskap har bidragit till känslor
av att vara en del av livet i det svenska samhället.

Vinkel
Bilden av folkbildning är alltså positiv och skiljer sig från vad som vanligtvis kommer fram när det gäller deltagare som invandrat från andra länder. Kanske handlar det helt enkelt om vilken vinkel man väljer när man betraktar världen.

Tidigare rapporter har ofta talat om kulturkrockar, problem och missförstånd. Men när människor berättar själva om sina liv och
sin färd för att hitta en plats i samhället då träder en annan bild fram.

Folkbildningen har enligt de här livsberättelserna varit viktig för den ”känsla av sammanhang” som har betydelse för folkhälsan. Att känna sig delaktig är en viktig förutsättning för att må bra.

Breddade min bild
Ett par av de anonyma personer som intervjuats i studien arbetar på studieförbund. Det är t ex ”Eduardo” som berättar så här om sig själv:

– Jag var med att starta en chilensk kulturförening här i Malmö. Under 1980-talet började vi bl a att organisera studiecirklar, seminarier och musik- och dansgrupper inom svensk folkbildning.

– Då började jag också känna att jag kom in i det svenska samhället. Jag började också delta i andra möten och seminarier
som handlade om annat än Chile. Man berikade sig hela tiden.
Sverige och folkbildningen hjälpte mig att bredda min bild. Jag blev också involverad i allt annat i Sverige.

Han berättar också om en cirkelledare som han mötte:

– Hon var engelska och oumbärlig, hon var lyhörd, upplysande och engagerad 24 timmar per dygn, hon var en fantastisk ledare. Då
blir folkbildning lika med livet.

Folkbildningslandet
Och ”Tiblef” berättar så här, bl a om sin tid i Studiefrämjandet.

– Det är så fantastiskt med folkbildningen där människor i alla åldrar är välkomna. Man övar demokrati. Det är en helt annan miljö som jag trivs jättebra i. Hos Studiefrämjandet fick jag lära
känna den svenska naturen. Det hjälpte mig att uppfostra mina barn i ett främmande land.

– Jag känner mig skyldig också, jag måste bidra till det svenska samhället, på det sättet att jag måste delta och jag ger mina erfarenheter till de andra som kommer efter eller senare. Hela livet för mig i Sverige är folkbildning. Jag folkbildar mig varje dag. Jag delar med mig till andra i cirkelform eller kurs inom studieförbund. Jag engagerar mig i olika sammanhang, politiska sammanhang
inför valen. Det kan inte fungera utan folkbildning. Sverige är för mig folkbildningslandet.

Livsuppgift
Berättelserna är viktiga för förståelsen av folkbildningens
betydelse, menar forskarna. För Eduardo och Tiblef kom folk-bildningsverksamhet att bli ett långvarigt andningshål och en
verklig livsuppgift i det svenska samhället, där de fann ett forum och mötesplats för egna landsmän i exil.

Studieförbunden gjorde det också möjligt att starta hjälparbete för det egna landet och göra en insats för folkens befrielsekamp.
Kontakten med studieförbunden har även inneburit ett sätt att lära sig om livet i Sverige och innebär en möjlighet att möta och sam-arbeta med svenskar.

Bådas berättelser beskriver deras personliga utveckling som en process, där folkbildningen hjälpte dem att integreras i det svenska samhället.

– Vi anser att personer med annan kulturell, etnisk eller religiös bakgrund, genom ett frivilligt deltagande, i fall de får rätt hjälp och stöd inom folkhögskola eller studieförbund, som enskilda individer
i individualiseringens och globaliseringens tidevarv, just genom ett individualiserat lärande kan erfara en genuin gemenskap och samhörighet eftersom svensk folkbildning bygger på en tradition
av interaktion mellan individ och gemenskap.

TEXT: HETTY ROOTH