När isoleringen bryts

Vilhelm Moberg, Poetry slam, simning, språkklurighehter och kick off i snön. Små bitar fogas samman i det kulturnät som Seynab
Haji väver tillsammans med invandrarföreningar i Uppsala. Ett långsiktigt vardagsarbete som inte sprakar lyser som en mångkulturell fest.

- Här handlar det om dagen efter den här, och nästa och nästa. Hela den framtid som är viktig. vi håller på att bilda ett invandrarnätverk i Uppsala... det skulle vara kul om det fanns ett svensknätverk att samarbeta med... Säger Seynab Haji, och ler åt tanken.

”Svensknätverk.”
Efter 20 år i Sverige vet hon naturligtvis att de finns, både de formella och informella nätverken. Inte avsiktligt utestängande andra än de med svensk bakgrund, inte alls, men ändå så
svåra att nå och ta sig in i.

– Studiefrämjandets medlemsorganisationer är osynliga för de flesta invandrare. Vem känner till Fältbiologerna? Vem känner till Naturskyddsföreningen? Det finns så mycket att göra!

Det där uttrycket, ”det finns så mycket att göra” upprepar Seynab flera gånger under vårt samtal. Och det var uppenbarligen med den tillförsikten hon närmade sig den svenska folkbildningen.

Som ordförande i Somaliland kvinnoförening i Uppsala tog hon kontakt med två studieförbund för att diskutera vad det var man akut kunde göra tillsammans. Studiefrämjandet öppnade
dörren mest välkomnande och ett samarbete kom igång i form av några första studiecirklar.

Simning
Det var början. Ur vilken så småningom projektet Nasaa Hablood växte fram med Seynab som projektledare. Ett integrationsprojekt i samarbete med Somaliland och Eritreanska kvinnoföreningarna
och Studiefrämjandet. Projektet fick medial uppmärksamhet lokalt när man bl a startade simundervisning. Övade vattenvana, bröstsim, crawl och dykning.

Men Nasaa Hablood var förstås mycket mer än simning. 87 kvinnor var totalt engagerade i cirklar och kulturarrangemang. Till de större
arrangemangen kom även iranska och kurdiska kvinnor. Mycket handlade om, säger Seynab, att förstå ”det svenska”. Allt från svampplockning och matkultur till det svenska föreningslivet. Att
försöka förstå, det är ju en viktig del av integrationen.

En bra bit kvar
Seynab är född i Tanzania med somalisk bakgrund.

– Så jag kommer från en mångfald. Tanzania är ett mångkulturellt land, men de olika grupperna har språket och skolan gemensamt, den egna kulturen tillämpar man hemma... Sverige har blivit bättre på de 20 år hon bott här, bättre på att klara mångfalden. Men det är en lång bit kvar, säger hon, utan att fördjupa sig i svensk integrationspolitik. Däremot suger hon lite på nästa projektidé. ”Ett riktigt mångfaldsprojekt”.

Seynab jobbar idag med tio invandrarföreningar i Uppsala. Det där med svensknätverken var inte bara en ordlek utan också idéer om fördjupat samarbete mellan svenska föreningar och
invandrarföreningar.

– En del invandrarföreningar jobbar väldigt isolerat med sin speciella grupp och sina speciella frågor. Deras verksamhet blir tyvärr i längden mer isolering än integrering. Den isoleringen skulle kunna brytas med mer samarbete med svenska föreningar och med hjälp av Studiefrämjandet. ”Det finns så mycket att göra!” 

Samtidigt är hon skeptisk till enstaka nedslag, enstaka mång-kulturella arrangemang utan kontinuitet.

Vardagen är viktig
Visst är det trevligt med den stora festen och med den där mångkulturella dagen på dagis då alla klär sig i sina speciella kläder, dansar danser och har med sig sin speciella mat som de ställer bredvid de svenska köttbullarna! Men sedan kommer det en dag efter, och nästa och nästa... och det är de dagarna som är de viktiga.

Efter alla ord om samarbete, integrering och möjligheter kan det kanske verka lite motsägelsefullt att det projekt Seynab Haji just
nu jobbar med ensidigt vänder sig till invandrare.

Projektet Ramp 2005 drivs med stöd av ESF-bidrag och deltagarna är arbetslösa eller långtidssjukskrivna. Några av deltagarna är kvinnor från Nasaa Hablood som ville ha en fortsättning, några är
framför allt yngre män som rekryterats via arbetsförmedlingen.
Men alla är invandrade. Kunde man inte ha blandat? Integrerat?

– Nej, inte på det här stadiet, säger Seynab. Det går inte att blanda grupper när språkkunskaperna är för olika. Då uppstår lätt irritation.

Hon har egen erfarenhet av det, en kurs där kunskaperna i svenska spretade så mycket att stämningen blev irriterad.

Vardagssvenska
Så Ramp vänder sig till arbetslösa och sjukskrivna som behöver bättra på sina kunskaper i vardagssvenska. Med en svensk ledare tränar man både i att uttrycka sig muntligt, förstå texter och
skriva själv. Gruppen har även datalektioner och kommunicerar med varandra och ledare via datorn.

Dagen vi är på besök sitter man inne i en rätt naken och grå kurslokal och diskuterar fel i meningar som skulle kunna vara hämtade ur vilken svensk kvällstidning som helst. Skillnaderna
mellan chans och risk? Är den hårfin eller stor? Och vad innebär det egentligen att yrka?

Nivån är rätt olika, någon har gått gymnasiet och tycker det är rätt enkelt med svenskan än så länge, innan var och en fått uppgifter efter sin nivå. Föredrar kanske datatimmarna. Men diskussionen
är livlig. Chans och risk, jisses, vem har inte gjort fel...

Utvandrarna
Runt bordet cirkulerar också ett exemplar av Utvandrarna. Habiba har börjat läsa men tycker Vilhelm Mobergs språk är för svårt. Ska vi se filmen i stället? Undrar ledaren Håkan Wester. Är verkligen Max von Sydow mer begriplig än sin författare (undrar vi).

Men gruppen sitter inte bara inne. Veckan innan har de varit på Stadsbiblioteket. Habiba läser en text som hon skrivit inspirerad av en bild på en utställning. Alinasr jobbar på en dikt som han
ska läsa nästa gång. På kvällen ska gruppen iväg
för att lyssna på Poetry Slam på lokal på stan.

Habiba lämnar sin text till rättning. ”Nu ska jag hem och skriva dagbok! Men vem rättar den?” – ”Du själv när du kan mer?” – ”Ja visst...!” Håkan ber alla skriva något om våren till nästa gång. Gärna i diktform. Sverige och våren, ja det kanske är lika viktigt som skillnaden mellan risk och chans.

Snökickoff
Meningen är att man ska ut i naturen också. Till projektet är hälsoplaneraren och friluftsfrämjaren Margit Sjölin knuten. Hon drog ut alla på en kick off i snön. Visade skidor, långfärdsskridskor,
stavgång. Integration är att fatta att en del av den svenska folksjälen sitter där ute i snön. Och folkhälsa och kanske demokrati är att själv få ta del av friluftslivet.

Margit gör en hälsointervju med var och en. Diskuterar motion, ger råd, hittills har alla intervjuade sagt att de vill göra något. Träna
mer, sluta röka. Alinasr lär komma iväg på mer skidor. Fyra vill lära sig simma.

Nästa fas i Ramp är att hitta praktikplatser. Seynab raggar runt. Muhamed lyser upp när han får höra att det finns möjligheter att få praktik med det han vill; tevefilm. Han har jobbat med det tidigare och vill fortsätta. Det är ju den underliggande meningen med hela projektet. Att fortsätta, vidare, ut på något sätt. ”Det finns så
mycket att göra...”

TEXT: Annaa Mattson