Cirkeln - Studiefrämjandet

Reportage ur Cirkeln nr 2/2006:

I Stormens öga

Rovdjursfrågan. Känslor och hårda fakta har laddat ordet från två håll. Det är tyngt av historien. Av verklighet och mytbildning.
Därför är den folkbildningssatsning som Studiefrämjandet Mitt
gör anmärkningsvärd. Målet är inte bara att mötas, utan att
förankra gemensamma ståndpunkter över åsikts- och
organisationsgränser.

Rovdjursprojektet, som pågått sedan i höstas, kom till för att öka kunskapen kring de stora rovdjuren, och för att öka förståelsen
mellan olika intressegrupper.

– Studiefrämjandet tar inte ställning i rovdjursfråga men vi
engagerar oss i den för att det är en oerhört viktig folkbildningsuppgift, säger Per Jarnkvist, projektsamordnare på Studiefrämjandet Mitt.

– Det är inte vår uppgift att försöka få folk att tycka lika utan att
ge en inblick i och förståelse för hur andra tycker och tänker. För andra människors ståndpunkter.

– Och jag tror att man kan komma långt om man tar det i små
steg.

– Vi försöker lyfta det gemensamma istället för olikheterna.

Behovsbaserat
Rovdjursprojektet riktar sig såväl till Studiefrämjandets medlems-organisationer som till alla som vill lära sig mer om djur och rovdjursfrågor.

– Det är ett behovsbaserat projekt. Vi erbjuder inte ett färdigt koncept för det finns många olika önskemål om vad man vill veta och göra, säger Per Jarnkvist.

Pers arbete har hittills bestått mycket av att informera om
projektets möjligheter, t ex på jaktvårdskretsars årsmöten, i samband med föreläsningar, hembygdsföreningarnas träffar osv.

– Om det finns ett intresse gör vi en behovsanalys i form av ett
antal frågor om hur de jobbar med rovdjursfrågor idag, om de gör det överhuvudtaget. Vi tar reda på hur de skulle vilja jobba i framtiden, vilken information de skulle vilja ha och på vilket sätt.

– Det kan t ex mynna ut i föreläsningar, studiecirklar, debattforum via internet eller frågestunder och paneldebatter. En del kanske vill ha hjälp med att skriva ansökningar eller brev för att få igång en dialog och kontakt med olika instanser som Naturvårdsverket eller Viltskadecentrum.

Studiebesök
– Intresset för att vi ska ordna olika typer av studiebesök
har också ökat sedan projektet startade, säger Per Jarnkvist.

– Bor man i ett område där det finns problem med att rovdjuren
tar ens tamdjur så kan man t ex vilja göra ett studiebesök på ett ställe där man har satt upp rovdjurssäkra stängsel. Man kan lära
sig hur man sätter upp stängslen, hur de fungerar och vad som krävs.

Andra har kanske problem med närgångna björnar. När björnarna kommer ut ur sitt ide och är vilsna och ska skaffa mat
så kan de observeras nära byarna och det gör folk oroliga.

– Då kan vi ordna informationsmöten tillsammans med sakkunniga som berättar om björnen på de platser som är berörda och ge konkreta exempel på hur man ska bete sig och vart man bör ringa.

De fem stora
Många är också intresserade av att besöka rovdjurscentret
De fem stora i Järvsö, som vi samarbetar med. Rovdjurscentret har ett besökscentrum med information både om djuren som arter
och kring de problem och möjligheter som finns.

Det är saklig information utan värderingar och noga utvald så att
den ska passa alla.

– Vi bjuder också in till föreläsningar på olika teman eftersom rovdjurscentret har stor kompetens och vana att föra diskussioner, säger Per.

– Flera av våra studiecirklar om de stora rovdjuren har valt att avsluta med ett föredrag på centret om vargen och vargens spridning.

Under cirkelns gång har man då först diskuterat vargens spridning och hur det påverkar älgstammen i området. Sedan behandlas temat på besöket i Järvsö. Och förhoppningsvis inspireras
deltagarna att lära sig ännu mer kring vargen efter det.

Ringar på vattnet
Ungefär 75 olika åtgärder har genomförts hittills i projektet, t ex föreläsningar om varg och björn, föredrag om spårning, organisationsöverskridande samtal, cirklar och studiebesök.

– Tanken är naturligtvis att inte klippa tråden med deltagarna t ex efter en föreläsning, säger Per. Tvärtom, i samband med att man träffas kanske det kan komma upp nya idéer och förslag om studiecirklar t ex med vårt studiematerial Levande rovdjur. Så att
det blir ringar på vattnet.

- Och så är det viktigt att all den här kunskapen finns tillgänglig för alla. Om en liten förening vill ha specifik information eller
föreläsning får inte den kunskapen utebli för att de inte har råd att ta del av den. Utan då går projektet in och t ex bekostar föreläsare eller annonsering eller lokalhyra, säger Per.

Demokrati
Den rätta vägen att gå i rovdjursfrågan är att upplysa och ge så mycket kunskap som möjligt kring rovdjuren, säger Per Jarnkvist.

– Ju mer kunskap man får desto mer ökar förståelsen. Och kan
man få en ökad förståelse och ökad tolerans så kan man förankra fler gemensamma ståndpunkter. Även stora organisationer som på papperet står långt ifrån varandra kan enas i sakfrågor.

– Det övergripande slutmålet med projektet är att utveckla och förankra gemensamma ståndpunkter över just organisations-gränserna. På så sätt kan man skapa en större acceptans och föra
utvecklingen av rovdjurspolitiken vidare.

För det handlar om demokrati.
– Genom att utgå t ex från jaktlagets behov kan man föra en diskussion och öka deras förståelse för varför t ex Naturskydds-föreningen i samma område tänker på ett annat sätt och vice versa.
Om man kan komma överens på lägsta nivå i en sakfråga mellan organisationerna, kan frågan sedan lyftas till länsförbundet och vidare uppåt.

– Ytterst påverkar man Naturvårdsverket och regeringen. Men man börjar underifrån.

TEXT: HETTY ROOTH