|
|
 |
Studiefrämjandet
Riksförbundet
Box 49013
100 28 Stockholm
Tel 08-545 707 00
Fax 08-545 707 39
E-post sfr@sfr.se
Reportage ur Cirkeln nr
2/2006:
Uttrarnas återkomst
Uttern är en spolformad krabat med lång, kraftig svans och små
runda öron. Den äter fisk och grodor. Ibland kniper den en och
annan småfågel i vassruggarna om natten.
På grund av miljögifter på 1960-talet har uttern varit tillbaka-trängd och nästan utrotad i Sverige. Nu finns det mycket som
pekar på att utterstammen är på väg att hämta sig igen. I
vintras observerades den på flera platser i Skåne.
Två överkörda uttrar blev i höstas upptakten till ett förhoppningsfullt upprop i hela Skåne.
Djurparkschef Staffan Åkeby på Skånes Djurpark i Höör fick ta emot fynden.
– Det var två uttrar som blev överkörda under samma dygn men på skilda platser. Folk trodde att det var våra djur som kanske hade rymt.
Men så var inte fallet och Staffan kontaktade Länsstyrelsen i Skåne län där Anders Hallengren är en av tre koordinatorer för arbetet
med hotade arter.
– Bara sporadiska observationer av utter har förekommit sedan början av 1970-talet, då uttern försvann helt på grund av miljögifterna i vattendragen, berättar Anders.
Nu undrade Staffan och Anders om de trafikdödade uttrarna var nybyggare – och hade hela Skånes utterstam med ens blivit utraderad?
Eller visade fynden på att uttern tagit sig tillbaka på bred front, det vill säga att de två trafikdödade bara var några av djuren i en större
population?
70 utterspanare
Tillsammans beslöt de sig för att starta ett upprop för att få veta mer. De skrev en pressrelease och fick stor respons från lokalmedia runt om i länet. Sedan började rapporterna att droppa in.
– Det var som tusan, tänkte vi, berättar Staffan. Det finns nog utter i Skåne trots allt! Vi beslöt oss för att ordna en inventerarkurs för naturintresserade människor, fågelskådare, jägare m fl.
Det var naturligt att vända sig till Studiefrämjandet för att få stöd och hjälp. Thomas Johnsson är distriktsstudieledare på Studiefrämjandet Skåne/ Blekinge:
– Det blev en rejäl satsning där 70 personer från våra medlemsorganisationer deltog. Det var folk från Naturskydds-föreningen, Svenska Jägarförbundet och Sveriges Ornitologiska Förening m fl.
Utterns ekologi
Utterexperten Sam Erlinge, professor emeritus vid Lunds universitet, höll i själva utbildningen som gick av stapeln på Skånes Djurpark. Han gick igenom utterns ekologi och beskrev dess spår, främst med avseende på vintertid.
– Sam är världsledande inom sitt område och förutom att han är kunnig så är han inspirerande, berömmer Staffan. Det var så många som ville komma att vi fick ordna två utbildningstillfällen istället för ett, trots det var salen överfylld båda gångerna.
Tanken var att de nya ”utterspanarna” skulle vara lite extra observanta under vintern, när de var ute i naturen. De uppmanades att höra av sig om de fick syn på spår mm.
En vinterdag kom en riktigt glad rapport. Några personer som fiskade ute på en av Skånes åar hade fått syn på en utterhona med två ungar. Hon kom på 20 meters håll och var ganska orädd.
– I år har vi fått in ytterligare tio rapporter om utter, berättar Anders som håller på att göra klart en sammanställning över uppropet.
Resultaten kommer att redovisas för allmänheten i form av en ny pressrelease och träff på Skånes Djurpark. I höst kommer Länsstyrelsen att få pengar från staten för att kunna genomföra en mer regelrätt inventering med hjälp av expertis som kan spåra
utter även på barmark.
– Vi kommer att utgå från broar och gå i båda riktningarna från dem, utmed vattendragen. Utterns spillning är väldigt karaktäristisk och skiljer sig från exempelvis minkens på flera sätt. Eftersom
uttern är ganska stor kan den äta småfisk och exempelvis grodor, och den gör det lite ”slarvigt”. Fiskfjäll och benkotor kan återfinnas i spillningen efter en fiskmåltid. Groddiet gör avföringen
svart och efter att ha ätit kräftor bajsar uttern rött.
Minken, som är mindre än uttern, är mer omsorgsfull och tuggar sin föda minutiöst. Minken har dessutom körtlar i analöppningen som
avsöndrar svavelföreningar, avföringen luktar illa.
– Utterns avföring har en helt annan lukt, man brukar säga att den har en doft av viol.
TEXT: ANNA KIM-ANDERSSON
Uttrarnas återkomst
Uttern är en spolformad krabat med lång, kraftig svans och små
runda öron. Den äter fisk och grodor. Ibland kniper den en och
annan småfågel i vassruggarna om natten.
På grund av miljögifter på 1960-talet har uttern varit tillbaka-trängd och nästan utrotad i Sverige. Nu finns det mycket som
pekar på att utterstammen är på väg att hämta sig igen. I
vintras observerades den på flera platser i Skåne.
Två överkörda uttrar blev i höstas upptakten till ett förhoppningsfullt upprop i hela Skåne.
Djurparkschef Staffan Åkeby på Skånes Djurpark i Höör fick ta emot fynden.
– Det var två uttrar som blev överkörda under samma dygn men på skilda platser. Folk trodde att det var våra djur som kanske hade rymt.
Men så var inte fallet och Staffan kontaktade Länsstyrelsen i Skåne län där Anders Hallengren är en av tre koordinatorer för arbetet
med hotade arter.
– Bara sporadiska observationer av utter har förekommit sedan början av 1970-talet, då uttern försvann helt på grund av miljögifterna i vattendragen, berättar Anders.
Nu undrade Staffan och Anders om de trafikdödade uttrarna var nybyggare – och hade hela Skånes utterstam med ens blivit utraderad?
Eller visade fynden på att uttern tagit sig tillbaka på bred front, det vill säga att de två trafikdödade bara var några av djuren i en större
population?
70 utterspanare
Tillsammans beslöt de sig för att starta ett upprop för att få veta mer. De skrev en pressrelease och fick stor respons från lokalmedia runt om i länet. Sedan började rapporterna att droppa in.
– Det var som tusan, tänkte vi, berättar Staffan. Det finns nog utter i Skåne trots allt! Vi beslöt oss för att ordna en inventerarkurs för naturintresserade människor, fågelskådare, jägare m fl.
Det var naturligt att vända sig till Studiefrämjandet för att få stöd och hjälp. Thomas Johnsson är distriktsstudieledare på Studiefrämjandet Skåne/ Blekinge:
– Det blev en rejäl satsning där 70 personer från våra medlemsorganisationer deltog. Det var folk från Naturskydds-föreningen, Svenska Jägarförbundet och Sveriges Ornitologiska Förening m fl.
Utterns ekologi
Utterexperten Sam Erlinge, professor emeritus vid Lunds universitet, höll i själva utbildningen som gick av stapeln på Skånes Djurpark. Han gick igenom utterns ekologi och beskrev dess spår, främst med avseende på vintertid.
– Sam är världsledande inom sitt område och förutom att han är kunnig så är han inspirerande, berömmer Staffan. Det var så många som ville komma att vi fick ordna två utbildningstillfällen istället för ett, trots det var salen överfylld båda gångerna.
Tanken var att de nya ”utterspanarna” skulle vara lite extra observanta under vintern, när de var ute i naturen. De uppmanades att höra av sig om de fick syn på spår mm.
En vinterdag kom en riktigt glad rapport. Några personer som fiskade ute på en av Skånes åar hade fått syn på en utterhona med två ungar. Hon kom på 20 meters håll och var ganska orädd.
– I år har vi fått in ytterligare tio rapporter om utter, berättar Anders som håller på att göra klart en sammanställning över uppropet.
Resultaten kommer att redovisas för allmänheten i form av en ny pressrelease och träff på Skånes Djurpark. I höst kommer Länsstyrelsen att få pengar från staten för att kunna genomföra en mer regelrätt inventering med hjälp av expertis som kan spåra
utter även på barmark.
– Vi kommer att utgå från broar och gå i båda riktningarna från dem, utmed vattendragen. Utterns spillning är väldigt karaktäristisk och skiljer sig från exempelvis minkens på flera sätt. Eftersom
uttern är ganska stor kan den äta småfisk och exempelvis grodor, och den gör det lite ”slarvigt”. Fiskfjäll och benkotor kan återfinnas i spillningen efter en fiskmåltid. Groddiet gör avföringen
svart och efter att ha ätit kräftor bajsar uttern rött.
Minken, som är mindre än uttern, är mer omsorgsfull och tuggar sin föda minutiöst. Minken har dessutom körtlar i analöppningen som
avsöndrar svavelföreningar, avföringen luktar illa.
– Utterns avföring har en helt annan lukt, man brukar säga att den har en doft av viol.
TEXT: ANNA KIM-ANDERSSON
