Reportage ur Cirkeln nr 3/2006:

Bollywood & rörelsens magi

Festligt, färgstarkt och fullsatt på Etnografiska Museets café i Stockholm. Den multikulturella miljön passar
perfekt för Bollywood och Tribaldansarnas
elevuppvisning.

– En riktig stämningshöjare. Publiken väntar och spänningen är
hög i omklädningsrummet. En sista koll i spegeln. En sista snurr med kjolen. Några minuter senare är cafégolvet fyllt av
svängande dräkter, böljande siden och glitter, trummor och
snabba dansfötter.

Maria Brevitz Bhardwaj är stolt och glad över sina elever. Många
är unga tjejer i 20-årsåldern och alla har olika bakgrund.

– Men det gör ingenting. Här lär vi oss allt från grunden, säger
hon. Maria är inte dansare från början. Hon greps av dans-
kulturen under långa resor i Indien. Och nu arbetar hon både som danslärare och dräktskapare.

– Men jag tycker fortfarande att jag är i lärlingsstadiet. Bollywooddansen, som kommer från den indiska filmen är en kreativ dansform. Jag lär mig hela tiden nya saker. Det är också en individuell dans. Danserna berättar en historia och alla som dansar skapar sin egen stil.

– Men dansen formas inte bara av den historia som berättas i
varje dans utan också av dansarens personlighet och det hon vill uttrycka. Det gör att eleverna utvecklar sitt eget dansspråk,
säger Maria.

– Jag lägger ändå inte stor vikt vid att dansarna ska kunna uttrycka känslor i början, jag tycker att varje dansare ska utveckla uttrycksmedlen i sin egen takt.

Maria är glad för att intresset för indisk dans växer idag.

– Dansen ger mig själv sådan stor glädje och inspiration. Jag känner mig harmonisk när jag dansar. Att undervisa är slitsamt men det är roligt slitsamt.

TEXT: HETTY ROOTH