Cirkeln - Studiefrämjandet

Reportage ur Cirkeln nr 4/2006:

På väg mot nya mötesplatser

Kärnkraften, EU-medlemskapet, djurskyddet.Viktiga samhälls-frågor som engagerat över partigränserna och lockat människor
att söka kunskap och ta aktiv ställning. Ingemar Rosberg är en
av dem.

han är en kämpe och debattör som tog vägen in i folkbildningen
via biblioteksvärlden.

– Jag har alltid velat stå på de svagas sida i samhället, säger Ingemar Rosberg.

Och det känns inte fel att kalla honom aktivist. Han talar om kärnkraften som en av de riktigt breda frågorna. Om linje trekampanjen som ville stoppa kärnkraften på 1970-talet. Där han själv var aktiv.

– Det var stort, säger han. Som en vidgad folkrörelse. Engagemanget förenade oss. Han talar med ett leende i rösten och en viss saknad om hur folk länge fortsatte att hålla vakt
på områden där kärnkraftsavfallet skulle dumpas. Det var många som ställde upp då.

Ingemar tror på att förändringar är möjliga och att samhällsförändringar nås genom folkförankring. När de viktiga frågorna engagerar människor lokalt. Och folkbildning, ja det är en fråga om att ha ideal att jobba mot. Att ha något gemensamt
att stå för.

Idag är ett av hans mål att återskapa studiecirkeln som den en gång var. En kunskapssökande gemenskap där ämnet inte är det viktigaste.

Folkbiblioteken
Själv började han förstå folkbildningens kraft när han som bibliotekarie skulle bygga upp ett biblioteksmuseum i Borås.
Landets enda. En av hans arbetsuppgifter blev att resa runt i Västergötland och leta efter spåren efter de gamla folkbiblioteken
– ursprunget till dagens allmänna bibliotek.

Ingemar reste till kommun efter kommun och letade efter folk som kunde berätta. Människor som kanske hade sparat resterna av den kunskapsbank som byggdes upp av folkrörelsesverige
under början av 1900-talet. Ett rent detektivarbete.

– Många gånger följde jag kedjor av namn på 20– 30 personer innan jag hittade rätt. När jag till slut var färdig hade jag träffat 100-tals gamla folkrörelsemänniskor, säger Ingemar.

Under sina resor i Västergötland slogs han av hur mäktiga folkrörelser och folkbildning var en gång i tiden. En nykterhetsförening kunde t ex dominera hela bygdens sociala liv.
Föreningslokalen blev samlingspunkten för många av de
människor som levde och arbetade runt omkring den.

Stark rörelse
Ingemar skrev ner allt han fick reda på och lade in i en databas.
Och hans nyfikenhet om folkbildningens betydelse hade väckts.

– Allt material jag hittade visade på en enorm vitalitet och ett stort nyskapande i folkrörelserna. Visst hände det att föreningar fick problem och lades ned, men det fanns också gott om folk som
åkte runt och agiterade. Människor som med sitt engagemang fick igång nya verksamheter.

– Inte minst propagerade de för att föreningarna skulle ha sina
egna bibliotek.

– Men idag kan vi se i backspegeln, att bibliotekens historia bara
är en del av något mycket större – folkbildningens historia.

– Under det här arbetet började jag verkligen förstå hur
betydelsefull studiecirkeln var som gemensamhetsgrupp
under början av 1900-talet, berättar Ingemar.

– Det var egentligen inte ämnet som samlade människor. Man skapade en studiegrupp och sedan enades man om ett ämne som gruppen ville studera. Det kunde vara nya ämnen varje termin.
Men gruppen splittrades inte utan höll ihop år efter år. Syftet med studiecirkeln var att tillsammans skaffa ökad kunskap och göra något gemensamt.

Demokrati
Idag är Ingemar nybliven pensionär och leder bl a en cirkel om människans relation till djuren. Han har en idé om att återskapa studiecirkeln i dess ursprungliga form. Som en motor i det
demokratiska utvecklingsarbetet.

– Det jag testar nu är att som cirkelledare försöka skapa en grupp där det mest övergripande är att lära känna varandra på det sätt som gjordes förr. Vi börjar med att undersöka relationen
mellan människa och djur och försöker göra det under lättsamma former. Jag hoppas att vi ska bli en gemensamhetsgrupp, men frågan är hur länge det går att hålla samman en grupp idag.

– Samhället fungerar ju helt annorlunda nu. Det finns mängder av aktiviteter att välja mellan och det är hård konkurrens om människor. Många har också en tuff situation både socialt och arbetsmarknadsmässigt och känner sig pressade. Därför tror jag att det ibland kan vara svårt att finna utrymme för att engagera sig i folkbildning under längre tid.

Folkförankring
Det hörs i rösten att Ingemar skulle bli glad över mer i gnista i kampen. Mera ideologisk glöd. Och han talar om att dagens folkrörelseorganisationer inte gärna tar ställning i frågor utanför
det egna området. Att det verkar finnas en viss försiktighet.

– Kanske är man rädda för att trampa någon på tårna. Sitt eget starka engagemang i djurfrågor försöker han omsätta i praktisk handling. Inför valet har han gjort en egen politikerundersökning
i djurrättsfrågor.

– Möjligheterna att påverka den demokratiska processen när det gäller centrala frågor som miljö och hälsa är begränsade, säger han. EU grundar tyvärr sin politik på att näringslivsintressen och
handel är viktigare än människors och djurs hälsa och välbefinnande. Ett exempel på detta är att det inte gått att stoppa långa, grymma djurtransporter.

Men i folkbildningen finns ändå en väg till framgång, säger han.
– Jag tror, att om man hittar en fråga att samlas kring, och sedan vidgar begreppen, så kan man komma långt. Att man inte bara pratar t ex alkohol, hundar eller musik utan försöker skapa
intresse för intilliggande frågor också. Då kan folkbildningen verkligen spela en roll.

I slutänden kan en studiecirkel som knyts ihop och växer tillsammans också bli till aktiv handling.

– Därför är gemenskapen i gruppen huvuduppgiften. Alla måste
vara delaktiga. Här har cirkelledaren en viktig uppgift att vara lyhörd, i första hand lyssna och se till att ingen hamnar utanför.

TEXT: HETTY ROOTH