Cirkeln - Studiefrämjandet

Reportage ur Cirkeln nr 4/2006:

Joller utan förhinder

Barn, mat, rutiner, sömn, relationer. Goda och dåliga råd haglar över föräldrar under småbarnstiden. Gör si eller gör så. Eller på ett tredje sätt. Då kan föräldragruppen bli ett andningshål där alla tar del av varandras erfarenheter och kunskap. Och ingen fråga är för liten eller för stor.

Enkelheten är grunden skulle kunna vara en bra devis för mycket
av det som händer i folkbildningsvärlden men som så ofta är svårt att sätta fingret på. Särskilt när man ska förklara det för andra.
Men den här gången handlar det om en alldeles särskild sorts folkbildning; studiecirklar för nyblivna föräldrar. Och det är
Ann-Marie Skillborg, samordnare för verksamheten Föräldraknuten på Studiefrämjandet i Varberg (Norra Halland), som formulerar sig.

Ann-Marie har gått en inte helt rak väg från att vara damfrisörska och bl a barnskötare till att jobba med föräldrar och bäbisar på Studiefrämjandet. Mitt i småpratet med några mammor och med
en eller annan bebis på armen verkar det vara alldeles rätt väg.

Cirkel i föräldraskap
Föräldraknuten har växt fram ur en gammal önskan hos f d verksamhetsledaren Lena Wallgren att erbjuda folkbildning för just den här gruppen.

Hon hade egen erfarenhet av vad cirkel i aktivt föräldraskap kan betyda och ville hitta nya vägar att nå föräldrar. Men som chef,
säger hon, hann man aldrig utveckla alla kreativa idéer, men nu
som ”vanlig” handläggare på avdelningen och med ansvar för folkhälsoarbete har möjligheterna vidgats. T ex tiden att slå sig ner och gå igenom Hallands folkhälsopolicy och se att en utvidgad
föräldrautbildning är något som väldigt väl passar in där.

Idén bygger på att föräldrarna först går på de där vanliga gruppträffarna på BVC när barnen är alldeles nyfödda. Vid sista tillfället dyker Studiefrämjandet, d v s Ann-Marie, upp och erbjuder
en cirkel, där de föräldrar som vill kan fortsätta träffas.

Nå, nu är det inte bara att ”dyka upp” hur som helst. Ett brett förankringsarbete har gjorts bland folkhälsosamordnare, barnhälsoråd, sjukvårdspersonal, BVC, öppna förskolor m fl. ”Alla” vet vem Ann-Marie är och vad Studiefrämjandet gör. Projektet har dessutom fått anslag från Region Halland för att kunna anställa projektsamordnare och erbjuda cirklarna gratis.

Samtalen tar aldrig slut
Ann-Marie är med vid varje ny cirkelstart och går igenom hur man kan jobba med studiematerialet Se mig som liten är av Lii Stening. Sedan får cirklarna klara sig själva, men med stöd och uppföljning
från Ann-Marie och avdelningen.

Enkelheten är det som ska gälla och gäller. ”Samtalen tar aldrig
slut!” intygar Ina Nyström och Anna Söderquist som tillsammans med sina små döttrar Ellen och Majken är mitt uppe i sina cirklar. Deras cirklar har som många andra en tendens att svälla ut över
de planerade fem gånger två timmarna.

– Nu ska vi snart träffas alla föräldrarna och grilla! säger Ina entusiastiskt.

Ina var nyåtervänd till den gamla hemstaden när hon fick barn. För henne var cirkeln som hon fick höra om via en annan mamma i
BVC-gruppen ett utmärkt sätt att knyta nya kontakter.

Delade erfarenheter
Anna kände sig isolerad efter förlossningen, läste i tidningen (Föräldraknuten har fått stor lokal uppmärksamhet) om verksamheten och tog själv kontakt. Båda är så där positiva som man bara vill att alla cirkeldeltagare i alla cirklar ska vara.

– Det finns ingen annan som vill höra hur många gånger hon har bajsat de senaste dagarna, fnissar Ina.

I gruppen är alla intresserade av varandras erfarenheter.

– Vi har t ex pratat om amningsdepression. Jag märkte hur jag
själv förändrades, blev tröttare när jag slutat amma, det var så bra att kunna prata om det, dela med sig med andra som hade haft
precis samma erfarenheter och förstå att det var naturligt, säger Anna.

Både Ina och Anna tycker att det är lättare att prata i cirkeln än det var i BVC-gruppen.

Ledarutbildning
– Man var så osäker, alla satt där ödmjuka och lyssnade. Här kom
vi igång på ett annat sätt, man var lite varm i kläderna efter att ha gått på BVC, och här är det ingen som sitter och säger precis
hur det ska vara! säger Ina.

Enligt projektplanen ska cirklarna erbjudas samtalsledarutbildning, men det har visat sig svårt att genomföra, säger Lena och Ann-Marie.

Få har varit intresserade av att lägga ned den extra tiden. Nu
verkar samtalen flyta bra ändå med Se mig som liten är som ett
bra stöd för att komma vidare, boken är bra för att styra upp samtalen. Men tankarna på hur man ska få igång ledarutbildningen finns med i projektutvecklingen.

Medan vi pratar sitter två glada flickor i sina mammors knän. Petar lite på varandra och kollar intresserat av omgivningen, fångar allas uppmärksamhet. Det är ju dem det här handlar om i första hand.

– Jag var lite orolig för hur det skulle gå att ha alla bebisar här, säger Lena. Cirkelrummet ligger ju i anslutning till avdelnings-kontoret och man undrade lite hur det skulle bli med barnskrik och så. Men det har gått väldigt smidigt.

Social kontakt
– Jag märker att Ellen är nöjd med att vara här, säger Ina.
Träffarna har blivit en viktig del för barnen i att vänja sig vid att träffa andra, både småbarn och andra vuxna, än sina närmaste.

Vilket innebär ytterligare en anledning för deltagarna att fortsätta träffas efter de där fem gångerna. Barnen har vant sig vid varandra! Ett rätt naturligt avbrott i de regelbundna träffarna blir det annars
när barnen börjar närma sig ettårsåldern och mammorna går
tillbaka till jobbet och kanske papporna tar ut den sista delen av barnledigheten.

Pappor ja? Det blir väldigt mycket mamma och barn- prat...

– Det finns enstaka pappor med i grupperna och det är jättebra! säger Ann-Marie. Men annars är det ju rätt naturligt att det blir mest mammor.

Det är de som är hemma första tiden p g a amningen. Men förstås hoppas man att Föräldraknuten ska bli en väg in till andra verksamheter i Studiefrämjandet, både för mammor och pappor – och barn. Behovet av föräldrautbildning tar ju inte heller slut när barnen fyller ett. En möjlighet att gå vidare är t ex de föreläsningar för föräldrar som avdelningen driver tillsammans med andra
organisationer under namnet Föräldrar Emellan.

Deltagarna i Föräldraknuten erbjuds också information från medlemsorganisationer, i slutet av augusti inbjöd t ex Friluftsfrämjandet till familjedag med besök både av Mulle och personal från Ur och skur-dagiset.

Bredda grupperna
Föräldraknuten är inne på sitt andra år i Varberg. Lovorden är många både från deltagare och andra, en utvärdering är på gång som ska ge en mer formell bild av resultatet. Det föds drygt 400 barn om
året i Varberg, ungefär en femtedel har deltagit i utbildningen, och det tycker Lena och Ann-Marie är ett resultat att vara nöjda med!
Nu planeras föräldraknutar även i Falkenberg och Kungsbacka.

En förhoppning är att framför allt i Falkenberg nå grupper som man inte lyckats få med i Varberg, nämligen invandrarfamiljer. I
stort sett alla deltagare har hittills varit svenska mammor.

Vad som händer när eller om projektpengarna tar slut är en annan fråga för framtiden. Måste man börja ta ut avgift av deltagarna når man inte längre alla. Och det var ju en viktig grundsten, att kunna erbjuda just alla nyblivna föräldrar som hade lust att komma samman och träffas med enkelheten som grund.

TEXT: Annaa Mattsson