Cirkeln - Studiefrämjandet

Reportage ur Cirkeln nr 4/2006:

Träd, gräs och stenar

Använd sinnena! Bli kompis med ett träd. Lär mer om landskapets
hemligheter. Vad är fakta och vad är myt? Knepen för att väcka människors intresse är många, och den växande skaran närnaturguider brinner för att visa oss vad som växer och lever
runt knuten där vi bor.

Upptäckarlusten går att locka fram! Den nära naturen kan ha minst lika stor charm som den mer avlägset belägna. Detta och mer därtill vet de närnaturguider, nära 60 till antalet, som gick fyra dagars fortbildning på Valla folkhögskola i början av juli. De hade
några lärorika, intensiva och innehållsrika dygn och att svetten lackade var definitivt inte bara den rådande värmeböljans fel.

– Århundradets, nej årtusendets guidehappening, summerar Eva Lindberg. Som projektledare för projekt Närnaturguider är hon strålande nöjd, programmet flöt fint, deltagarna slet, övade och övade, lärde sig nytt och njöt – inte minst – av att träffa alla engagerade likasinnade.

Ja, som i en bubblande kittel var det där i Valla by, på den gamla kungsgården; Aktiviteter från kvittrande arla fågelstund till sista
skälvande fladdermusvingslaget fram emot midnatt.

Anette vill pröva vingarna
På Valla fanns ett smörgåsbord av workshops att välja mellan. Anette Strand, 35 år, från Kristianstad valde landskapsguidning, etnobiologi (ett ämne som handlar om att fånga upp människors
traditionella kunskaper om hur man tar till vara naturresurser) och utomhuspedagogik. Så sent som i maj gick hon grundutbildningen för Närnaturguider.

– Den var så himla kul! Och gjorde att jag genast ville gå en steg-två-utbildning, som den här som arrangerades på Valla.

Själv är hon lärare i samhällskunskap och historia på gymnasiet. Samt engagerad i SOF, Sveriges Ornitologiska Förening, bl a som ledamot i riksföreningens styrelse. Med en sådan bakgrund
borde hon vara en självklart duktig pedagog, även när hon guidar i naturen. Men så har det inte varit. Hittills!

– Jag har fått mycket ny kunskap! Som kommer till användning både i jobbet och inom föreningen framöver, säger hon och låter längtansfull på rösten. Nu planerar hon en kurs för sina elever med Kristianstads vattenrike som bas.

Och förutom att hon fortsätter att exkurera inom SOF så klart, vill hon gärna pröva vingarna som guide för allmänheten också.

Finputsning för Ulf
Genom alléer, förbi gamla hus, skogsdungar, vattendrag och sjöar. Ulf Carlsson, 60 år, från Hallstahammar hade liksom övriga deltagare uppgiften att genomföra en naturguidning ”live”, som
övning och för att bli bedömd, få tips och feedback från både lärare och andra kursdeltagare.

Ulfs tur var en fladdermusvandring, sent om kvällen, i det berömda Eklandskapet, inte långt från Valla by.

– Det funkade bra och jag fick mig tankeställare om hur jag kan bli bättre.

Ulf Carlsson är van exkursionsledare, med mer än 30 år inom SOF, men även Svenska Naturskyddsföreningen. (Cirkelledare är han också så klart!) Trots lång erfarenhet anser han att närnatur-guideutbildningarna inneburit ett lyft. Valla var den fjärde utbildningen för hans del.

– Pedagogiskt har jag blivit bättre och jag har blivit duktigare på att prata inför folk. På Valla har jag fått repetition men även nyheter.

Det här handlar om sådant som hur man gör en bra inledning.
Eller hur man blir uppmärksam på gruppens sammansättning och hur man kan handskas med besvärliga deltagare. Workshopen om
guidning av barn och ungdom var också ett kul inslag.

Linda kan berätta
Linda Nordström, 24 år, från Umeå och till vardags koordinator för projektet Skogsklok som vill visa högstadieelever vad som finns i skogen (när hon inte läser till folkhögskolelärare) deltog på
Valla både för fortbildningens skull och för att själv hålla i en workshop.

Hon är fältbiolog och en av de första som gick guideutbildningen inom Närnaturguideprojektet. Sedan dess har hon via Studie-främjandet bl a hållit i naturguidningar i Umeälvslandskapet, och själv varit kursledare inom regionala utbildningar.

– Jag tillhörde dem som gick berättarkursen på Valla, berättar Linda. Den gav verktyg för att öva på att både bygga upp och berätta en historia.

Berättelsen kan vara ett sätt att krydda naturguidningen
och ge människor en starkare sinnesupplevelse. Ett exempel: Istället för att bara visa på en ängsblomma kan man berätta om
hur den fått sitt namn, tala om ängens bildningshistoria och om hur livet var för dem som skötte ängarna förr i tiden.

Detaljerna har betydelse
Kajsa Grebäck arbetar med natur och miljö på Studiefrämjandets rikskansli och sitter med i styrgruppen för projektet Närnaturguider.

– Det är häftigt att det finns så många som gärna visar ut i naturen, som inte bara vill vara med, utan dessutom är nyfikna och sugna på att utvecklas och bli bättre och bättre. Det har varit ett
stort intresse och mycket entusiasm!

Hon poängterar att utbildningen inte fokuserar på guidernas egna ämneskunskaper utan på hur kunskapen bäst förmedlas. Då är detaljerna viktiga.

Det är mycket som man som guide måste tänka på. Stämmer deltagarnas förväntningar med det de får? Har du berättat hur långt ni ska gå och var toaletterna finns? Ser du till så att deltagarna
slipper stå i motljus när du pratar. Och hör alla vad du säger eller står ni för nära vägen?

– Av dagens 305 närnaturguider finns det de som deltagit under en utbildningshelg, men även de som varit med upp till fyra tillfällen (där Valla var den fjärde). Det är kul att ha fått följa alla. Och se hur de har vuxit i sina roller!

TEXT: Anna Kim-Andersson