Reportage ur Cirkeln nr 5/2006:
 
Medeltidsmode

– På medeltiden sågs inte män och kvinnor som
två kön med olika kroppar. Utan som grader på samma skala. Därför bar de liknande kläder, social status och maktförhållandena mellan könen syntes i detaljerna, säger Eva I Andersson som har doktorerat om medeltidskläderna i Norden.

Om genus och kön handlar det när Eva Andersson skriver om klädernas historia. Med hjälp av modets växlingar tar hon med
oss på en spännande utforskning om de sociala regler som
styrde klädseln mellan 1200-talet och 1500-talet. Under en tid
då manligt och kvinnligt inte uttrycktes på samma sätt som idag.

Det är grundläggande forskning som inte gjorts tidigare i
Norden och som bygger på arkeologiska fynd, texter och bildmaterial.

– Jag har använt mig av 300 brev av officiell karaktär, t ex testamenten. Man testamenterade ofta sina kläder och då
beskrevs namnet på plagget, färg och material. Man skrev också ner var tyget kom ifrån, säger Eva Andersson.

– Eftersom kläderna var mycket lika för män och kvinnor under
medeltiden var det t ex inte ovanligt att män testamenterade
sina kjortlar till kvinnor. Kjorteln var ett ganska neutralt plagg som
sade mer om status än om kön.

De flesta skrivna dokument som finns bevarade kommer från
frälset, adel och präster, men ibland också från storbönder.

– Självklart fanns det skillnader även i deras tillgångar. Prästerna
var en väldigt heterogen grupp. Från välbärgade storkyrkopräster
till landsbygdspräster som gav bort sina gamla strumpor.

Enkönstänkande
Eva Andersson utgår från den syn som innebär att medeltidens
människor inte såg könen som olika, utan som grader på samma
skala. Kroppen och det biologiska könet var något föränderligt.

Genus var grundläggande, kön sekundärt och utgångspunkten
för vad som ansågs som manligt eller kvinnligt var de sociala
rollerna. Män och kvinnor var olika men det var en social olikhet
och en olikhet bestämd av Gud.

– Eftersom inte kroppen gjorde en människa till man eller kvinna
ansågs det inte heller viktigt att framhäva kroppsformen genom
kläderna. Kvinnor behövde inte visa smal midja och runda
höfter. Istället hade män och kvinnor ungefär samma kläder
ända till 1400-talets mitt.

– Likheterna i klädedräkten visar på en bred folklig förankring av
enkönsmodellen som beror på att bibeln hade den synen och att
bibeln nådde alla, menar Eva Andersson.

Sociala signaler
– Det som skilde män och kvinnor åt i klädseln var istället
detaljer som huvudbonad och bälten. Sociala signaler som var mycket mer komplexa än man kan tro. Restriktionerna handlade om moral och gällde främst kvinnor. Man skulle kunna skilja på gifta, frillor och prostituerade.

– Gifta kvinnor hade t ex slöja som visade på underkastelse
under Gud och mannen. Medan unga män och kvinnor ofta var
barhuvade.

På 1300-talet var ett bälte på höften populärt bland män, som
tecken på manlighet och ridderlighet. Medan kvinnorna hade sitt
bälte runt midjan. Och en kvinna som hade bältet på höften bröt
mycket mer mot normerna än en kvinna som var djupt urringad.

Modemedvetenhet
– Det verkar som folk i alla samhällsskikt var ganska modemedvetna under medeltiden, säger Eva Andersson. Skillnaderna mellan frälsets och de lägre ståndens kläder var främst materialet.

Materialet var viktigt både som ett igenkännande och ett socialt
erkännande. Men det finns ändå inga tecken på att man försökte
hindra de lägre stånden från att klä sig modernt. Man gav
ofta sina egna slitna plagg till tjänarna och sydde upp kläder till
de manliga tjänarna. Det var en form av lön som inte kvinnorna
fick.

– Man var väldigt förtjust i färg och kontrasterade gärna foder
och yttertyg. Eller använde en ljus päls till mörkt tyg. Det importerades mycket tyg från Tyskland och det fanns skräddare som sydde upp plagg. Det var mest linnetyger som producerades lokalt i Sverige.

Modet växlade inte så snabbt på medeltiden, men modeidealen
spreds långt, ända till Grönland, säger Eva.

Brottet mot enkönsmodet kom vid medeltidens slut. Under
1400-talets andra hälft försvann männens långa dräkt och axlarna
markerades och kvinnans byst framhävdes. Biologiskt kön
började markeras.

– Förändringen av synen på könen började i slutet på medeltiden.
Och det syntes på kläderna, säger Eva Andersson.

TEXT: HETTY ROOTH

FAKTA: Medeltidsmodet

På benen hade båda könen hosor, strumpor sydda av tyg. Kvinnornas var kortare, männens täckte hela benen. De vanligaste plaggen var kjortel, hätta, surkot, mantel och kappa. Alla plaggen bärs av både män och kvinnor.

Under 1200talet- och 1300 talet hade överplaggen oftast korta
eller inga ärmar.

Fram till 1400-talet hade överplaggen ungefär samma utseende
som mellanplaggen. I början av 1400-talet användes ett snävare mellanplagg under ett vidare överplagg. Kvinnornas hade en söm
i midjan medan männens var avskurna i midjan (tröja). Under
hela medeltiden hade både män och kvinnor någon form av huvudbonad, t ex en hätta. Gifta kvinnor bar även  någon slags
slöja och haklin.

Färger

Fram till 1400-talet var blått och rött de

vanligaste färgerna.

På 1400 talet blev det mera svart, grönt,

rött var lika populärt som innan.

Färg var ännu inte en könsmarkör. Men

färgerna var olika dyra.