Reportage ur Cirkeln nr 1/2007:
 
 
En hållbar utvecklare

Den japanske kejsaren är hedersgäst under Linnéjubileet. Chelsea Flower Show i London ägnar Linné en särskild trädgårdshyllning.
Tidernas mest kände svensk, vetenskaplig gigant, inspiratör och
pedagog fyller 300 år i år. Hade han levt idag hade han nog varit expert på hållbar utveckling.

Carl von Linné växte upp och arbetade under 1700-talet, en tid då det moderna samhället började spira. Auktoriteter ifrågasattes,
horisonterna vidgades och en ny syn på kunskap växte fram.

Idag kallar vi det för upplysningstiden. Det var också en tid då forskarna började undersöka och studera världen och dra slut-
satser av det som de såg. Ett kritiskt tänkande utvecklades,
och naturvetenskapen fick en framträdande roll. Linné
fascinerades av det som han kallade ”naturens ekonomi”, som
låg bakom hur växterna, djuren och hela naturen såg ut och fungerade. Hela  hans livsverk genomsyrades av naturens nytta, växternas betydelse och djurens arbete.

Under sina resor försökte Linné förstå naturens sammanhang
genom att studera den folkliga användningen av växter och djur.
Allt och alla hade en roll och betydelse för helheten.

Utomhuspedagogik
Linné blev under sin livstid känd över hela världen för sina stora botaniska kunskaper, för sin lansering av växternas sexualsystem, djurarternas systematik, och de dubbla latinska namn som han
gav dem för att skapa ordning och reda. Men också för att
beskriva deras skönhet.

Naturens sinnlighet och glädjen i att njuta av färg och form fanns närvarande i alla hans upplevelser.Kanske var detta en av
nycklarna till hans framgångar som pedagog. Hans studenter har
beskrivit hur han talade fritt med en smal pappersremsa
i ena handen, där bara några stödord fanns nedtecknade.

Linné fick också stor betydelse som universitetslärare och kunskapsutvecklare. Som barn hade han själv tyckt illa om att
sitta inlåst i klassrummet och han tog alltid ut sina studenter för
att studera växter och djur i naturen.

Ibland höll de till i Botaniska trädgården i Uppsala eller i Linnés
egen undervisningsträdgård. Eller också gjorde de utflykter ut i naturen. Särskilt utflykterna blev väldigt populära och lockade till
sig studenter också från utlandet.

I boken Fundamenta botanica beskrev Linné växternas olika delar som ”vegetativa bokstäver”. Han hävdade att målet för undervisningen var att studenterna skulle lära sig att ”läsa”
naturen lika lätt som vilken bok som helst och med hans eget
sexualsystem som hjälp.

Teori och praktik
Linne var också en av de första som kombinerade forskar- och lärarrollen. Att förena teori och praktik och inspirera sina elever till eget sökande var grundläggande för hans kunskapssyn. Och
även om Linné inte var känd för ödmjukhet så visade han insikt
när det gällde sin lärarroll.

Han skrev bl a att ”läraren kan bedraga sig själv; han kan till och med avsiktligt försöka bedraga andra”. Lärarens uppgift var
istället att stimulera studenterna att utveckla det vetenskapliga
arbetet, menade Linné.

Samtidigt var studenterna viktiga för hans eget arbete. Många hjälpte honom med insamling av fakta och reste jorden runt för
att samla in material. Lärare och elever samspelade alltså i sökandet efter kunskap och förde kreativa samtal som
gav nya infallsvinklar.

Linnés lärjungar eller ”apostlar” blev ett begrepp som finns än
idag. Säkert är Linnés stora begåvning i att knyta kontakter och förmedla kunskap och entusiasmera andra en av förklaringarna
till hans kändisskap.

Och hur var det då med Japans kejsare Akhito? Jo han är inte
bara kejsare utan också aktiv biolog och Linnékännare.

TEXT: HETTY ROOTH