– Genomslaget har varit helt vansinnigt stort! Filmen visas på festivaler över hela världen!

En del har uppfattat Planeten som för spektakulär, för negativ, för domedagsprofeterande. Sånt som man brukade beskylla miljöorganisationerna för förr. Torvald slår ifrån sig den kritiken.

Websajterna hos Vetenskapsrådet och SVT är mer faktainriktade, men TV-programmen och filmen ska väcka känslor. Det är meningen. Och det finns ett tillräckligt starkt forskningsunderlag
för att hoten inte kan avfärdas som överdrivna utan framställas
just så dramatiskt som det görs i Planeten.

Många av de frågor som kommit på var mans läpp under de
senaste månadernas klimatfokus kan för den som varit med ett
tag verka gamla och nötta. Torvald ser det inte riktigt så, de har bara fått lite ny form. Och det är ingen slump att den stora
debatten har kommit först nu, trots att miljöorganisationerna
började prata om klimathot redan på tidigt 90-tal.

Forskningsbasen
– De globala miljöfrågorna var i början ganska luddiga, men det
har de senaste 5–10 åren kommit fram så ofantligt mycket mer kunskap.

Det är nu man kan se tecknen på planetnivå. Forskare kan visa;
så här ser det ut, så här kommer det bli om vi gör si eller så. Det är en helt ny världsbild, ett nytt beslutsunderlag.

Trots motstånd från starka ekonomiska intressen har kunskapen ökat hela tiden och tunga rapporter som Sternrapporten kunnat läggas fram. Klimatfrågan är fortfarande rätt luddig, men den är ”öppnare” nu. Alla känner till den och förhåller sig till den.

– När man öppnar en fråga och ger fler möjligheter till kunskaper – då finns också möjligheter till andra sorters lösningar!

Optimism
Så Torvald är egentligen, trots hoten, mer optimistisk idag än tidigare. Det har under de senaste 20 åren utbildats så mycket människor, det är så många som är så medvetna, kan så mycket om miljöfrågor och kunskapsunderlaget är så stort. Pessimismen som gör att han ändå säger ”två steg framåt men ett bakåt” är att det där kunskapsunderlaget är just så stort och oroväckande.

– Jag kan ha svårt att se hur man ska kunna bygga om systemen, det är ju systemskiften som krävs. Miljöintressena styr förvisso inte världen, huvudfåran går fortfarande käpprätt åt andra hållet.

Om man inte lyckas skapa nya marknader och regelverk, då är framtiden hotfullare, inte bara för miljön, då kan resursbaserade konflikter ställa till det rejält.

Miljörörelsen
Torvald pratar mycket om forskarna och deras roll, mindre om miljörörelsen. Det är ingen slump, miljöorganisationerna har varit oerhört viktiga för det svenska miljöarbetet, det stora
genombrottet när det gäller t ex skogsbruk och papper skulle inte kommit utan organisationernas insatser, men de har under de senaste åren inte haft samma dominerande betydelse för att föra
t ex klimatdebatten framåt.

– Organisationerna har tappat sin opinionsbildande roll, framför allt bland ungdomar. Någon gång på 90-talet tog man myndigheterna i hand och skulle visa på de goda lösningarna. Visst, det är bra och viktigt att komma med lösningar, men man får passa sig för att
inte bara bli en tjatig ”tipsgumma”. Många uppfattade nog vissa av lösningarna som otäckare än själva hoten!

Känslorna
Han återknyter till Planeten-projektet igen och säger att man där förmedlar något som kanske tonats ner det senaste årtiondet. Att
ge ett känslomässigt budskap. Det radikala budskapet från de ledande forskarna har gjort att miljörörelsernas nisch som informatörer har krympt och det kan vara svårt att hitta en ny opinionsbildande roll.

Men det är dags att spotta upp sig, Sverige, världen behöver en rörelse som kan se sin roll i debatten. Samla unga, driva
kampanjer, påverka, se till de mer ”mjuka” värdena, visa på nya sätt att leva drägligt tillsammans i en värld med krympande resursbaser.

De organisationer som har störst potential för detta är de som
ingår i globala nätverk. WWF har den största framgångsfaktorn just nu, men även Friends of the Earth borde ha stora möjligheter.

Samarbete
Torvald hyser en sann utbildningsoptimism, genom att lära mer
kan man göra och påverka mer. Han ingår själv i ett internationellt miljöutbildningssamarbete på högskolan i Lund med studenter bl a från Kina. Utvecklingen i Kina och Indien är avgörande för vår framtid, samarbetet mellan världsdelarna är därför viktigt.

Det finns möjligheter även för folkbildningen att bredda och fördjupa miljökunskaperna. Absolut, om formen känns ”modern” och lockande.

– Det är viktigt med bra ledarutbildningar, att utbilda människor
som kan föra lärosamtal och se till att alla deltagare är med och tillför något utifrån sina förutsättningar. Däremot tycker han inte att studieförbunden behöver ägna sig åt att ta fram fler handböcker med tips på individplanet. Det finns massor redan, just nu inte
minst via kvällstidningarnas hemsidor och deras länkar.

Men ska han ändå pekpinna bara lite till Cirkelns läsare, trots motståndet, så blir det så här:

• Sätt dig in frågan – skaffa kunskaper, hämta fakta

• Tänk själv – reflektera. Vad innebär det här för dig, inte i första hand i privatlivet, det vet de flesta redan, utan hur miljöarbetet kan integreras bättre i ditt jobb.

• Gör något!

Själv skenar han över strandängen vid Öresund där tusenskönorna står i full blom i januari för att bege sig till en interaktiv webbträff med kinesiska studenter.

TEXT: ANNAA MATTSSON