Underbara Balsta

Balsta musikhus i Eskilstuna är en av de många viktiga plattformar
som gjort svensk pop och rock till vad den är idag. Tänk Kent. Tänk
Studiefrämjandet. Tänk framför allt på alla nya grupper som repar,
repar och repar för att nå sina mål.

- Aha, till Musikslottet! Säger taxichauffören när vi ber att få bli körda till Balsta från Eskilstuna centralstation.

Det låter vackert, Musikslottet. Man får bilder av tinnar och torn och musik flödande ur öppna fönster. Kanske ett litet indiekapell i bersån. Fast vi vet att Balsta inte ser ut som ett slott utan mer som det gamla sjukhem det är och att man kan förmoda att grannarna inte till fullo skulle uppskatta utomhusmusiken.

Nära grannar är förresten ett litet koloniområde. Och en fotbollsplan där entusiastiska föräldrar hejar på sina respektive pojklag. Tre inte obetydliga stycken svensk folkrörelse sida vid sida; odlings-kolonierna, idrott och musiken.

Men vi har svårt först att hitta in till den senare. Går runt ett helt varv, frågar en man på baksidan men han säger att han inte vet var dörren är ”till musiken”.

Så vi prövar kafédörren och upptäcker faktiskt en skylt där det står vilket studieförbund som håller till på vilken våning. För huset delas av flera. Även om Studiefrämjandet är störst. Men vi kommer
bara till kaféet, sen är det låst och stängt.

Ja ja, vi fattar att ett helt hus fyllt av massor med dyrbar musikutrustning inte kan vara hur öppet som helst. Men det känns lite snopet ändå.

Med bara ett kafé där vi är enda gästerna. I rummet intill sitter ett par killar vid datorer. Ibland slinker någon in och ber om en nyckel för att ta sig vidare i huset till replokaler.

37 procent
– Frida är inte här, säger killen i kaféet. Det är han som håller kollen och delar ut nycklarna. Inte heller ser vi så mycket information om Studiefrämjandet. Tidningar och sånt. Men det
kan förstås vara en tillfällighet och vi som inte tittar ordentligt.

Sen kommer Frida. Frida Herchenröther som är en av alla de där många tusen som håller statistiken uppe i Studiefrämjandet: 30,6 procent av deltagarna i verksamheten är under 25 år. 42,1 procent av studietimmarna musik. 37 procent av deltagarna i musikverksamhet kvinnor.

Det är väl inte så himla lite som det tjatas om förresten? 37 procent? Visar ju faktiskt precis som Frida säger att det finns en massa tjejer som håller på men som inte syns så mycket. Många
tjejer som spelar repar längre innan de ställer sig på en scen.

Hennes gamla band Fairy Floss tog två år på sig innan de klev fram. Frida gillar inte när det blir för mycket tjejfokus. När man ska
ordna ett event och frågar efter tjejer men inte undrar hur de låter utan förutsätter att det ska låta ”tjejband”.

Fler tjejer överallt, det är Fridas lösning på jämställdheten. Inte just i banden – ”man kan ju inte tvinga folk att börja spela” –
utan överallt. Som handläggare, ledare, arrangörer, tekniker.

Det behövs en genomgripande annan inställning. Som får ljudtekniker att fatta att de inte måste hjälpa kvinnliga musiker att sätta i sladden, till exempel.

Hon har gått i musikskolan också förresten. Så hon glider in även i den kvoten; den för den goda kombinationen mellan skola och folkbildning som förklaring till det svenska musikundret.
(Om det nu existerar.)

På gång
Frida rör sig hemtamt i huset. Det är inte så konstigt, hon har flera projekt på gång. Några kallar hon för projekt, andra för band. Fairy Floss är nedlagt men det finns annat istället. Mycket sång, och gitarr, men hon är bakgrundsdansare i ett projekt och arrangerar pysselkafé i ett annat.

Och till skillnad från många andra som står för den där närmare hälften av Studiefrämjandets verksamhet så är hon engagerad i hela konceptet.

Från själva folkbildningen till huset vi kliver uppför trapporna i. Hon pekar på de murrigt målade väggarna i trappan och mumlar ”fult”. Hon har ett diskret sätt att uttrycka sig. Men det kommer
mycket.

Balsta är jättebra, säger hon. Ett stort hus med massor av möjligheter. Mycket tack vare studieförbunden som driver verksamheten där och allt det man har tillgång till. Från rena instrumentcirklar i rocklabbet, till prylar, teknisk handledning.
Och en massa annat. Det senare innefattar bl a en nyutrustad inspelningsstudio, den för tillfället mest professionella man kan finna i Eskilstuna.

Nästan klar är en annan stolthet, en tyst replokal. Musiken hörs bara i musikernas lurar. Det är skonsamt för öronen och många gillar det sättet att repa, tycker man kan koncentrera sig
bättre på hur ens eget instrument faktiskt låter.

Marknadsföring
Frida är stolt och glad över alltihop, men ALLT borde synas mer och marknadsföras bättre, tycker hon.

– Många vet ju inte om det är Studiefrämjandet eller någon annan de spelar hos, säger Frida, som inte minst önskar sig en egen 100% Osignatscen i Eskilstuna, det skulle ge fler efterlängtade
spelmöjligheter. Det är ju ändå det man vill; spela
för andra.

Huset, det är gott och väl att de som är verksamma ska får vara med och bestämma hur det ska se ut. (Oscar Olsson, en av Studiefrämjandets ledare på Balsta och som av en händelse
sambo med Frida, inflikar stillsamt att de flesta inte bryr sig om de trista korridorerna, de vistas bara i dem de sekunder det tar att hinna fram till replokalen.)

Men det är ingen slump att vi tyckte det var svårt att hitta in, det är allt något diskret över det hela. Tyst och stilla, säger Frida som
önskar sig ett mycket mer levande Balsta. Mer engagemang, mer liv och rörelse utåt, ett kafé som uppfattas som en attraktion både bland folk i stan och besökare.

Kommunen äger huset och kaféet som inte går runt, studieförbunden står för verksamheten i huset. Frida kan tänka sig någon form av kooperativt ägande istället med mer engagemang
från de aktiva för att få mer snurr.

Snurr
Hon vill ha mer snurr på själva folkbildningen också, för att ta musiken på det allvar som motsvarar mängden studietimmar. Det finns en tendens att man pratar om folkbildningen som en
sak och musiken som en annan del av verksamheten.

Hon gillar inte det, musiken är också folkbildning, i allra högsta grad.

– Om nu musiken ska vara folkbildning så måste vi utbildas!
Bara 34,9 procent av Studiefrämjandets cirklar genomfördes förra året med utbildade ledare. Det är en ökning, men målet var 50 procent förra året.

Frida skulle själv gärna gå en riktig ledarutbildning, hon har hittills enbart gått introduktionsutbildningen för musikledare. Engagemanget skulle bli större bland unga om fler utbildades
och fick delta i seminarier och sånt. Det finns så mycket som är viktigt och intressant att lära sig.

Något annat som skulle engagera fler är ett ordentligt nätforum för musikfolk och band i Studiefrämjandet. Många som spelar hänger mycket vid datorn, sajter som My Space används flitigt
men det skulle vara bra med något eget att umgås
och utbyta erfarenheter på. Tror vi har hört den förr.

Slumpen
Själv verkar hon inte ovillig för att engagera sig ännu några steg. Ordet styrelse är inget främmande för henne, men hennes kulturförening tillhör inte Studiefrämjandets medlemsorganisationer.

Slumpen gjorde en gång att det blev Kontaktnätet i stället för Moks. Men det har för all del, utan att föregå valberedningens arbete, suttit medlemmar i lokala samarbetsorganisationer i styrelser förr.

Vi hittar faktiskt innan vi åker tillbaka den diskreta texten Balsta Musikslott på husgaveln och låter Frida posera nedanför. Funderar lite över risken att det är bilden av det unga kvinnliga alibit
vi tar.

Hon som alla vill ha med men ingen egentligen lyssnar på. Det har hänt unga tjejer förr och hon har nog tänkt i de banorna själv också.

Men den är nog inte överhängande. Hennes röst må vara lite tunn, när hon pratar, och leendet är försiktigt sprött. Men det är något i blicken som ger helt andra, mycket tyngre, signaler.

TEXT: Annaa Mattsson