Foto: Desirée Nyman
Garderobsbeat

Tidigare krävdes en ofta dyr studio för att spela in sin musik. Idag går det mesta att fixa på egen hand, utan tidspress och för en betydligt billigare penning. Håkan Bäckmans hiphop-alias är
Frispråkarn och han har byggt om sin garderob till ett sångbås.
Popbandet LeMuhr spelade in delar av sin nyutkomna debutplatta själva i replokalen.

Håkan Bäckman, eller Frispråkarn som han kallar sig i hiphopsammanhang, drar igång ett somrigt hiphopbeat på sin dator, drar på sig ett par hörlurar och går in i garderoben.

Ut i den lilla ettan i området Edsberg i Sollentuna strax utanför Stockholm hörs han högt rimmandes och rappandes en ny text. För om man kikar in i Håkans garderob hittar man inga nystrukna skjortor och strumpor, utan en riggad sångmikrofon och en mängd kuddar uppsatta för att ljudisolera så gott det går.

– Men grannarna hör säkert varje rim ändå. De undrar väl vad det är för galning som står och vrålar i lägenheten dagarna i ända. De hör ju bara mig och ingen bakgrundsmusik eftersom jag har den i hörlurarna.

Utrustningen
Just eventuella klagomål från grannar är egentligen den enda nackdelen Håkan ser med att spela in sin musik hemma, annars tycker han att det är ett perfekt sätt att arbeta på.

Han berättar att han brukar spela in låtar hemma ungefär två till tre dagar i veckan och att han sammanlagt lagt ner cirka sex och ett halvt tusen kronor på inspelningsutrustningen, plus det hans dator kostade.

Väl investerade pengar tycker han, i jämförelse med vad det kostar att hyra in sig motsvarande tid i en studio. För att inte tala om friheten att kunna spela in när han vill.

– Jag jobbar tillsammans med flera olika producenter som i sin tur sitter hemma och gör själva musiken. Sedan skickar de mig bakgrunderna över Internet varpå jag skriver en text och spelar
in själva rappen.

Fördelen med att jobba med flera olika gör att jag alltid har ett beat att skriva en text till, även om någon av dem skulle få en
svacka och inte få ur sig något på ett tag.

Knappar och rattar
Vid en snabb titt på Håkans datorskärm är det lätt att känna sig helförvirrad. Massa knappar och rattar, diagram och pelare som blinkar samt siffror som rullar. Han tycker dock inte att det var
speciellt svårt att lära sig datorprogrammet.

– Har man lite datorvana är det inga problem. Jag lär mig bäst genom att prova mig fram. Jag kan sitta bredvid någon i timmar utan att lära mig någonting, men får jag väl prova så går det
snabbt. Så mitt råd är att testa sig fram så brukar
det lossna rätt snabbt.

– Sedan kan man mecka och fixa betydligt mer med småsaker som man gör för att utvecklas själv men som kanske inte är tänkt att andra ska få höra. Sådant man aldrig skulle ha råd med
att göra i en studio. Jag har t ex planer på att spela in en rapdagbok, med texter om vad som har hänt under dagen, mest som en kul grej, men som ändå ger inspiration. Det skulle jag aldrig
kunna göra om jag inte hade inspelningsutrustningen hemma.

Egenproducerat
Att själva inspelningstekniken går fort att lära sig håller även popbandet Le Muhr med om. I maj släpptes deras skiva Generation destruktiv, en debut som de inte bara spelat in helt själva, utan
även producerat och gjort omslaget till.

– För någon som är helt grön på området kan det såklart verka krångligt. Men ett tips är att strunta i allt vad prestige heter och våga ställa dumma frågor till någon som kan. Att lära sig genom
att göra är roligare och gör man fel lär man ju sig av det också.

Grunderna till albumet spelade Le Muhr in i en studio, men de delar de ville experimentera mer med spelade man in hemma hos trummisen Johan och i replokalen.

– Vi matade in de färdiga grunderna i datorn och sedan spelade vi in olika spår med synthar eller körer eller vad vi nu ville ha där.

– Den stora fördelen är ju att man slipper den tidspress som annars finns i en studio, eftersom tiden där hela tiden kostar pengar. Det fanns även tid att göra mer bearbetning av materialet innan det skulle slutmixas. Så som att klippa och klistra, kopiera och flytta runt olika delar av låtarna.

En del kallar sådant för fusk, men det är ju en konst att kunna producera musik på det sättet också, något man absolut kan göra hemma vid sin dator.

Dyra ljudkort
– Egentligen behöver man inte mer än en mikrofon och en dator med ljudkort och programvara för att kunna spela in.

Musikutrustning kan ju vara sjukt dyrt, men det finns ju mer eller mindre dyra märken av allt och ofta går det att hitta bra
och billiga alternativ.

– Den största utgiften för den som vill spela in är förmodligen ljudkortet, där ett enkelt kan kosta mellan tre- och fyratusen kronor. Men då brukar ofta programvaran följa med.

När Håkan ”Frispråkarn” Bäckman rappat klart kliver han ut ur garderoben och sätter sig framför datorn. Ut strömmar samma beat som tidigare, men med de färdiga rappartierna inspelade får låten en helt annan dimension. Nu sitter texten där och det låter proffsigt, så gott som färdigt. Det skulle nog krävas ett extremt vältränat öra för att höra att låten är inspelad i en etta i Edsberg och inte i en studio med mängder av utrustning.

– Jag är ganska tajt och brukar sätta verserna snabbt. Då lägger jag ner mer tid på själva texterna, att försöka undvika de vanliga klichéerna och hitta något nytt. Och med att hitta ett flow i texten
som känns naturlig till bakgrundsmusiken, då brukar det gå som nu, i stort sett av sig själv.

TEXT: Jonas Lemon