En oöverträffad VERKLIGHET

Studiefrämjandets musikverksamhet blev inte bara bra. Den
blev SÅ mycket bättre. Större och mäktigare än någon hade
tänkt sig från början.Studiefrämjandet är idag en del av den svenska musikbranschen.

Egentligen har det varit så i många år, men det är först nu under de senaste åren det blivit tydligare i och med en mängd samarbeten
med festivaler, bolag som Digfi, All Ears och Your Sound. Spelställen som Nalen, Alcazar, Debaser Medis, KB, Sticky Fingers, Tivoli och
många fler ställen runt om i landet.

Själv började jag förstå en del av denna omfattning när jag var på Centre d´Information Du Rock i Paris i början på 1990-talet för att skriva en artikel om deras verksamhet. Detta år skulle man släppa en bok om att exportera musik. De hade då noterat att Sverige låg
bland de främsta exportländerna och frågade mig en del om hur hela musikbranschen såg ut i Sverige.

Hur kom det sig att det fanns så mycket musik från Sverige? Mycket mer än från stora länder som Tyskland och Frankrike.

Replokaler och tennis?
Jag berättade om hur det fungerar med replokaler, musikföreningar och studieförbund, musikskolor och alla andra ställen där det skapades hur mycket musik som helst av mängder med
grupper.

Jag berättade om inspelningsstudior, om clinics och workshops och om konserter och festivaler. De var överraskade och imponerade,
men sade samtidigt att nu kunde de förstå hela bilden.

– Aha, det är som med när alla tennispelare kom från Sverige efter Björn Borgs framgångar – mängder med svenska ungdomar började spela tennis, sa Bruno Beutleux, som var chef för Centre d´Information Du Rock.

– Vi har som mål att genomföra liknande projekt här i Frankrike. Men vi har bara omkring 1 400 000 Ffr (2 miljoner kr) som budget som olika grupper och aktörer från hela landet kan söka medel från, berättade redaktören Stephane Davet.

De började diskutera vilt vilka möjligheter som skulle öppna sig om den franska musikbranschen kunde ha denna typ av växthus för att utveckla musiker.

I Sverige hade vi inte ens tänkt på den kopplingen på 90-talet. Historien visar dock rätt klart att vi inom Studiefrämjandet möjliggjort en utveckling för många musiker och grupper genom
våra replokaler, resurspersoner, inspelningar, inspiration på workshops och spelningar.

Framgångsrikt skapande
Kritiker påstår att mycket av all denna musik skulle ha utvecklats ändå. Detta är självklart sant. Konstnärer skapar alltid oavsett förutsättningar. Frågan är bara hur mycket man skapar eller om
man kommer igång med sitt skapande?

Vi kan göra en jämförelse med idrotten igen. Skulle våra idrottare ha varit så framgångsrika om de först hade varit tvungna att börja med att anlägga skidbacken, fotbollsstadion eller sporthallen?

150 musikgrupper eller soloartister kan inte vara fel. Så många finner man vid en inventering av hur många hyfsat kända grupper som har haft ett samarbete med Studiefrämjandet.

Om man skulle lyssna på liten del av en lång namedropping skulle man höra namn på grupper som Bob Hund/Bergman Rock, Dia Psalma/ Stebers, Sahara Hotnights, The Cardigans, Kent,
The Ark, Melody Club, Refused, Pain Of Salvation, Yvonne, Millencollin, The Hives, CDOASS, The Sounds eller artister som Lars Winnerbäck, Salem Al Fakir, Agnes och Martin.

Olika perspektiv
Ett annat exempel och en tankeställare jag fick var i samband med ett kulturutbyte med Italien på 90-talet. Jag var i staden Rieti som ligger åtta mil nordost om Rom. Den är ungefär lika stor som Eskilstuna, där jag då bodde och arbetade.

Jag blev guidad runt av politikern Giovanelli som stolt pratade om att de från kommunen satsat på musik och nu hade åtta aktiva rockgrupper i stan. Jag skulle nu få träffa en av dem. Gruppen
Novalia, som också var påtänkta att sändas till oss i Sverige.

Giovanelli och de sju bandmedlemmarna ville veta hur det var i Sverige. Jag kände mig knappt trovärdig när jag berättade
om vårt musikhus i Eskilstuna med 50 replokaler, en studio och om de hundratals musikgrupperna. Som tur var hade jag med mig några samlings-CD och en videokassett med musikvideor som bevis.

Olika verkligheter möttes
Några månader senare kom de alla till oss i Eskilstuna och vi hann med att spela in en låt, en musikvideo och konserter i Eskilstuna och Uppsala.

När jag vinkade av dem på Arlanda sa de:
– Vi kunde knappt tro på vad du berättade om Sverige när du var i Italien – men när vi sett allt så var det mycket bättre än vi kunde föreställa oss.

TEXT: HASSE LINDELL