Grönskans dimensioner

– Marken bär på våra förfäders historia. Här blomstrade djurlivet
och växterna. Det är en skam att ni vita människor vill bygga ut flygplatsen här. Så talade en aboriginsk ledare på en miljö-konferens i Australien. Talesman för en miljöhistorisk natursyn.

För ett par år sedan hölls en miljökonferens i Australien med rubriken Wetlands to Wastelands (Våtmarker till ödemark) Här skulle frågan om utbyggnad av flygplatsen i Perth diskuteras
med hänsyn både till miljö, kultur och social struktur.

Flygplatsen ligger i ett område av betydelse för den aboriginska urbefolkningen och stora delar består av våtmarker. Där finns bl a Munday Swamp som är uppkallat efter en välkänd aboriginsk
ledare.

En talesman för den aboriginska befolkningen och för de ”traditionella ägarna” till området var en av inledningstalarna på konferensen. När han talade om rätten till marken och riskerna
med exploatering, handlade det inte bara om ekologi eller miljöhänsyn. Han talade om själen, andarna och de starka banden mellan människan och jorden.

Frågan om utbyggnaden av flygplatsen, som var en politiskt viktig fråga, fick nya dimensioner genom hettan bakom orden. Här fanns ett långsiktigt miljöhistoriskt perspektiv att väga mot det moderna samhällets landvinningar.

– Munday Swamp har varit en samlingsplats av betydelse för oss aboriginer. Här vandrade jag med min far och lärde mig om vårt folks andliga gemenskap och vår drömtradition. Här rann vattnet
fritt och starkt och följde sin egen väg. Här fanns fågelliv och många djur, det var fullt av liv.

Han talade om att den hårda exploateringen av naturen, människornas natur, måste få ett stopp.

– Varje dag på året förstörs det som tillhör oss. Våra heliga platser, vår andlighet, vår kultur, vår samhörighet med landet och med varandra. Om vi inte stannar upp kommer naturens gåva till
oss, växter och djur, inte ha en chans att klara sig. För att vi människor rusar in i framtiden med alltför hög hastighet.

Naturen som kultur
Talesmannen menade att naturens betydelse blir satt åt sidan när ekonomisk tillväxt och utbyggnad av kommunikationer, industrier eller bostadsområden står högst upp på den politiska agendan.

I sin argumentation ville han få lyssnarna att förstå naturens kulturella betydelse när viktiga beslut ska tas, som leder till stora landförändringar.

I boken Spelet om staden skriver Claes Florgård, professor vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) att stadsplanerare tyvärr oftast bedömer grönska ur ett enkelt skönhetsperspektiv. Och att
de, precis som landskapsarkitekterna, inte alltid förstår att grönskan har många fler dimensioner.

– Att skapa en identitet eller utveckla en egenskap, en karaktär i ett område kan ta lång tid. Därför är det viktigt att också bevara och skydda spåren från tidigare användning.

En natursyn som begränsas till naturen som plats för skönhet och vila blir lätt ett tandlöst redskap i kampen för miljön. Skönhets-argumenten väger sällan tungt när miljöpolitiska beslut ska
fattas.

Naturens härskare
Å andra sidan kan det finnas politisk styrka i hur vi ser på naturen och vårt eget förhållande till den. Att diskutera natursynen och identifiera vad vi menar med natursyn är därför också viktigt i
arbetet för ett hållbart samhälle.

Det finns många definitioner och infallsvinklar på begreppet natursyn. Den norske forskare Aud Mikkelsen Tretvik vid Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet talar om några gemensamma värderingar i den kristna västvärldens
natursyner:

• Människosamfundet är något annat än naturen
• Naturen är till för människan
• Människan använder naturen för att skapa
• Människan har rätt att använda naturen för sina egna syften

Grunden i vår natursyn, säger Tretvik, är att människan sätter sig över eller utanför naturen.

Produktivt och rekreativt
Ofta talar man om att det finns två övergripande sorters natursyn – den produktiva och den rekreativa.

I den produktiva natursynen finns naturen till för att tillfredsställa människans behov t ex som producent av råvaror och som mottagare av avfall. Den produktiva natursynen är en del av jordbrukarsamhället.

Den rekreativa natursynen har vuxit fram när beroendet av naturen har minskat. Den ställer andra krav på att naturen ska fungera som en plats för vila och hälsosamma aktiviteter.

Den danske kulturhistorikern Jens Schjerup Hansen har delat in den historiska utvecklingen av den västerländska natursynen i fyra typer som var och en varit mer eller mindre produktiva eller rekreativa.

1. Den nyttopräglade natursynen
Äldre natursyn var rent produktiv. Den brukade
naturen var nyttig och vacker och den obrukade
naturen var överflödig. Man kan enligt Hansen
säga att den synen på naturen gällde fram till
1700-talet. Skulle man plantera en buske borde
den bära frukt eller bär.

2. Den romantiska natursynen
Under slutet av 1700-talet började en romantisk natursyn växa fram hos överklassen i flera europeiska länder. Man beundrade det vilda och ursprungliga å ena sidan och gröna ängar och små lamm å den andra. Men det handlade mycket om känslor och stämningar mer än en omsorg om naturen och djuren.

3. Den funktionalistiska natursynen
Med industrialismen kom en funktionalistisk natursyn som hade sitt fäste i städerna. Den liknade den romantiska i det att naturen började ses som en plats för rekreation. Naturen användes till alla
former av lek, sport och vila. Det var under 1800- talet som grunden lades till de stora friluftsrörelserna som sedan växte fram.

4. Den ekologiska natursynen
I den moderna ekologiska natursynen ses naturen som en helhet och människan som en del av naturen. Den vänder sig dels mot den nyttopräglade natursynens utnyttjade av jordens resurser. Dels också mot den funktionalistiska genom att den inte gör skillnad mellan vacker eller ful natur. Biologisk mångfald och hållbarhet är viktigare begrepp i den ekologiska natursynen.

Andra natursyner
Det finns andra sätt att se på naturen och man kan ha olika infallsvinklar på vad som är viktigt att bevara i naturen och hur människans förhållande till naturen kan se ut.

TEXT: HETTY ROOTH