Till förstasidan

Pressrum
Cirkeln reportage
Bilfrossa

Cirkeln


Studiefrämjandet
Riksförbundet
Box 49013
100 28 Stockholm
Tel 08-545 707 00
Fax 08-545 707 39
E-post:
info@studieframjandet.se


 


                                                                                      
Bilfrossa

Pontus Karlsson brinner för Bilen. Skapelsen som växer fram under hans händer. Han är cirkelledare i Vänersborg och en folkbildningens verkliga eldsjäl. Som engagerar och uppmuntrar andra och alltid själv tar chansen att gå en utbildning.


Pontus Karlsson är cirkelledare för street car-bygge, en av Studiefrämjandets mest originella studiegrupper. Så originell att
verksamhetsledaren i hans avdelning understryker att den är väldigt udda. Inget som helst utmärkande för verksamheten i Norra Älvsborg! Han är som själva urtypen för en eldsjäl. Han lägger all sin lediga tid på sitt intresse och kan uttrycka sig hur entusiastiskt som helst om det han gör. Han drar in andra i verksamheten och startar
studiecirklar med sig själv som ledare.

I ett stort garage i ett industriområde förvandlar han och fyra andra killar en 15 år gammal Toyota till en av landets förhoppningsvis vassaste bilar. Den ska både tävla i skönhet och snabbhet och
vinna pris. Med nedfällt soltak i den ljumma sommarvinden ska den ta Pontus ut till havet med heavy metal-musiken vrålande ur högtalarna. (Det där med heavy metal sa Pontus inget om, det är en fördomsfull gissning med tanke på stereons kapacitet.) Han ska ta morfar med sig också ibland. På hans förra bil gick inte dörrarna att öppna på riktigt utan fälldes liksom uppåt. Då fick morfar krypa ut. Det var inte snyggt. Nu blir det riktiga dörrar.

Lagliga tävlingar
Här någonstans är det väl då också läge att säga att Pontus inte tänker ägna sig åt olagligheter med stöd av Studiefrämjandet. Alltså livsfarliga vrålsnabba biltävlingar mitt i städer eller så. Det finns legala tävlingar så det räcker. På gamla flygfält t ex, han har själv vunnit pris på ett sånt. Men han är besviken över att det inte gick att få till en legal tävlingsbana alldeles nära hemstaden Vänersborg Sporten är inte särskilt olycksdrabbad, poängterar han. Hans förra bil kraschade visserligen. Men det var i närkontakt med ett räcke i alldeles vanlig trafik på väg från en tävling.

Ny passion
Så Toyotan är hans andra bil. Mödosamt uppjagad via nätet, skeppad från Tyskland. Men passionen är inte alls gammal. Han är ingen gammal bilmekare, hade inte ens en egen moppe. Hockey var förut hans stora intresse som han höll på med i 15 år. Han åker för resten buss till jobbet och cyklar till garaget. Intresset väcktes
rätt hastigt och lustigt via en kompis på bilfabriken (!) där han jobbar.

– Från början var det framför allt designen som var det stora, säger han. Lockelsen att skapa en jäkligt snygg bil. Sen kom atmosfären på tävlingarna och allt det andra efter hand.

Designen är en stor del av projektet. Det syns på det urblåsta till synes hopskarvade bilskrov som står i garaget och på det sätt som Pontus med lätt och kärleksfull hand stryker över det. Beskriver och förklarar vad som tagits bort och satts dit istället för att linjerna ska bli så rena och snygga som möjligt. Visar på smarta lösningar. Skarvar är ihopplastade, lamporna är på väg att bytas ut, den nya huven är av glasfiber, bak sitter en ny frän vinge som visar en kaxig attityd mitt i alla de rena mjuka formerna. Inuti sticker det fram mer sladdar än man kunde ana alls fanns i en bil. Motorn än så länge urplockad och under ett skynke. Ett helvetiskt jobb helt enkelt innan
bilen står där färdig med vinylglänsande inredning och sobert grålackad kaross. Finishen är svinviktig om man ska tävla i skönhet, bilen ska skimra som ny.

Det var där, inför det smått oöverstigliga jobbet, som studiecirkeln kom in i bilden. Idén att dra in fler i arbetet och organisera det metodiskt. Cirkeln, säger Pontus, innebar ett nytt sätt att se på jobbet. Nu gällde att ha övergripande tankar, lägga upp en arbetsplan och studieplan för att systematiskt söka kunskap och information. Han har tagit sitt ledarskap på allvar, ”går man i en
cirkel är det meningen att man ska lära sig något”. Allt från det rent praktiska som krävs till att förstå och tillämpa arbetsbeskrivningar på krånglig engelska.

Vara tillsammans
Gruppen för arbetet framåt, man utvecklar och utvecklas tillsammans. Att göra jobbet som en cirkel har skapat en större dynamik än det skulle gjort om vi bara jobbat på, säger han. "Det uppstår kommunikativa grejer!”

– Och för mig rent personligen är det ju mycket roligare att vara i en grupp än om jag skulle stått här ensam och mekat hela tiden. Usch!

Cirkeldeltagarna är inte på plats den eftermiddag vi träffar Pontus. Men uppenbarligen funkar det hela bra, deltagarlistorna är välfyllda, man träffas inte en utan några gånger i veckan, på helger och semestrar blir det heldagar med en pizza och en öl efteråt i det rymliga fikarummet. Cirkeln räknas på tredje terminen som ”övrig
folkbildning” men det gör förstås ingen skillnad i sysslorna för deltagarna.

Efter en stund i garaget inställer sig förstås frågan varför man lägger ned så mycket tid och arbete och inte minst pengar på en enda bil. Hur vacker den än blir. Summorna svindlar förstås, det behövs både lån och sponsorer för att gå runt.

Gympaledare
– När jag börjar med något så har jag svårt att göra det halvdant, svarar han enkelt och tar det där med Friskis & Svettis som exempel. Han började för något år sedan med gympa för att röra sig regelbundet, nu är han diplomerad ledare. Plötsligt berättar han entusiastiskt hur kul det är att vara ute och träffa gymnasieelever, förklara för dem att gympa inte är töntigt utan något som även coola idrottsstjärnor ägnar sig åt.

Någon ledarutbildning i Studiefrämjandet har Pontus inte hunnit gå, men det beror mest på tidsbrist. All ledig tid tillbringas ju i garaget. ”Men utbildningar är jag alltid öppen för!”

I framtiden ska han nog ta ledarskapet helt på allvar, Pontus Karlsson. Starta eget av något slag. Men just nu är det mest bilen. Och drömmen om de där ljumma sommarvindarna.

TEXT: ANNAA MATTSSON
 

Reportage i Cirkeln nr 5/2007