Osignat på Sticky

Sticky Fingers i Göteborg har mer än en gång kallats för Sveriges bästa rockscen. Bra ljud, hög trivselfaktor – både för artister och publik. Inte minst bra utsikt både från golv och bar. Alla älskar Sticky…

Lovorden om Sticky gäller både den stora konsertscenen och den mindre klubbscenen på bottenvåningen. Nu har klubbscenen börjat
sätta sig ordentligt som 100% Osignatscen också. Första tisdagen i varje månad blir Göteborgsscenen en scen för 100% Osignat i hela Västra Götaland. Band från hela regionen köar för att få spela, väljs ut så rättvist som möjligt. Och hoppas på köer utanför också. Hoppas att inte Göteborgspubliken ska vara för blasé och bara vilja lyssna på sina egna band. Det vore dumt.

Första tisdagen i oktober missade de i så fall Marissa Burns Trey från Varberg. Förmodligen finns det chanser att ta igen i framtiden, men det är alltid kul att kunna säga ”Jag var på Sticky när Marissa Burns Trey spelade där hösten 2007”.

Grym idolare
Anton Mared är sångare i bandet. Vördnadsfullt beskriven i lokalpressen som en framtidsröst i ett framtidsband. Söt som fan dessutom. Egentligen skulle han kunnat vara Anton med halva svenska folket redan. Han blev kallad grym av Idoljuryn i våras och gick till slutaudition. Men valde att hoppa av och satsa på bandet i stället. Marissa Burns Trey tillhör de osignade band som har riktigt många spelningar. Ett skivkontrakt hägrar.

– Jag hörde en demo för ett och ett halvt år sedan och kände att det var min musik! I det bandet ville jag sjunga, berättar Anton och hoppas, kanske rent av anar, att viss berömmelse kan nås utan Idol.

Han har framtiden för sig även åldersmässigt. Måste inte avvika från Sticky direkt efter spelningen av åldersskäl längre.

Unga fans
Musiken kallar killarna för pojkbandsmetal. Mycket sång, rena vackra stämmor, men också tunga metalriff och rytmer. Att trummisen David Mårtensson ofta har en framträdande roll när killarna gör sina egna låtar, det märks. Det är mycket rytmer och det är mycket David. Men det är väldigt mycket hela bandet på scenen, inte bara Anton med sin änglastämma och sin showtalang.

Lite överraskande glest framför scenen på Sticky kanske, även om den som fanns där var entusiastisk, men till det har Anton en rimlig förklaring. Fansen kommer helt enkelt inte in på ställen med åldersgräns!

– De flesta av våra fans är unga emo-tjejer. Det är jätteroligt, de är så söta... vi älskar dem! Men det gör att vi mest spelar på ställen utan åldersgränser.

Mer blir det
Fler såna ställen önskar sig Anton, gärna minifestivaler just för en ung publik, bandet spelade på en sån i somras. De har även spelat på Kafé 44 i Stockholm. ”Skitroligt!”

En av killarna i bandet som spelade efter, Staireo från Skövde, kommer förbi och hälsar, säger något vänligt berömmande, Anton tackar lika vänligt. Nästa band, det obligatoriska gästbandet från utsocknes, The Academy från Uppsala, står på scenen efter en punka bara några mil hemifrån. Innan midnatt ska även göteborgarna The Mod Cons upp.

En bra tisdag på Sticky. Det kommer mera.

TEXT: ANNAA MATTSSON