Tjejers röster

– Tjejer som får uttrycka ilska och glädje på scen har också lättare
att hävda sig i samhället, säger Miriam Kaukosalo som spelat rock sen hon var 18.
– Långt innan dess drömde jag om att få spela i band. Men killarna dominerade punken och rocken helt. Och det satsades inte på tjejer lika mycket som nu.
Idag jobbar hon själv med att hjälpa flickor att komma igång att spela.

Miriam Kaukosalo, 30, lever för musiken, har spelat i band sen hon var 18 och sjunger och spelar gitarr och bas i grupper som Yeti, The Gertrud system och Miss Mimi & the Mysticals. Hon har uppträtt bl a på Stockholm Pride och i Ungdomshuset i Köpenhamn. Innan det revs 2006 under omfattande protester och kravaller. Hon är också starkt engagerad för att fler unga tjejer ska spela ihop.

– Tjejer som vill spela inom musikstilar som just rock, punk, alternative och noise har så mycket emot sig. Där råder en betydligt mer grabbig miljö än inom de flesta andra musikstilar eller samhället i stort.

Skrik ut
Och flickor begränsas så mycket av sin könsroll - förväntningarna från omgivningen och utifrån den egna självbilden av att vara följsam och vän.

– Det är ju mycket enklare, och därmed vanligare, för flickor att bli singer/songwriter som ligger mer i linje med vår könsroll. Man spelar och sjunger mycket personligt och fint. Men jag saknar tjejer som skriker ut och säger ifrån. Som kräver att bli tagna på allvar.

Motsatsen utgörs då av punkens och rockens expressivitet och kompromisslöshet.

– Den handlar om att inte slicka uppåt och sparka neråt, utan om att ge utlopp mot mycket förtryck och orättvisor i samhället, företeelser som särskilt tjejer drabbas av. Punk är frigörelse!

Därför är det alltför få tjejer i rock och punkband, tycker Miriam Kaukosalo. Vissa förklarar underskottet med att genren skulle vara uttryck för en hårt testosterondriven musik. Men det tillbakavisar
hon bestämt.

– Den är minst lika mycket östrogendriven.

Kämpa mot fördomarna
– Vi har att kämpa mot förutfattade meningar om hur tjejer ska vara. Att inte få ta plats, att vi ska vara tysta och snälla, att vi bara ses som objekt. Rocken blir då ett forum att uttrycka sig på, att
få vara ett subjekt.

– Genom att stå på scen har jag kommit till insikt om de möjligheter man faktiskt besitter men som för de flesta av oss förblir oupptäckta. Det har stärkt mitt självförtroende, lärt mig att ta för mig och få min röst hörd, Istället för att höra om ens begränsningar har jag lärt känna min egen kraft och kapacitet.

I bjärt kontrast mot råheten i punken och rocken ger Miriam Kaukosalo ett vänt intryck. Själv ser hon det som ett uttryck för styrka.

– Jag känner mig trygg i mig själv, har inget behov av att spela en attityd. Den sparar jag till scenen istället.

Överspändhet utanför scen är mer ett problem hos killarna, tror Miriam Kaukosalo. Hon ser det inte lika mycket bland tjejer.

– Det är väl mansrollen som spökar. Tjejer förväntas ju inte vara så macho. Därför kan man överraska med att visa sin pondus på scenen. Och för övrigt vara sig själv.

En jämnare könsfördelning inom rocken tror hon säkert skulle tagga ner den överspända attityden.

Starta band
Med denna passion i bagaget blev Miriam Kaukosalo väldigt glad när Studiefrämjandet i Malmö frågade henne om hon under ett år ville leda en satsning på unga tjejer att starta band. Ungdomsstyrelsen ställde upp med 350 000 kronor
till projektet.

– För mig var det som hand i handske, passade mig perfekt.

Studiefrämjandet i Malmö ligger sedan länge långt fram när det gäller musikalisk folkbildning – Kulturhuset Sofiepark erbjuder 25 replokaler för rock- och popband, inspelningsstudio, instrument, PA-anläggningar och annan teknik och inte minst kunnig och hjälpsam personal. Av cirka 70 band som idag repeterar på Sofiepark
är bara ett ett rent tjejband.

Miriam Kaukosalo ligger i startgroparna när Cirkeln träffar henne. Hon skickar inbjudningar till skolor, sätter upp lappar på klubbar och kaféer. 20–25 flickor i åldern 15–25 år kommer få låna instrument och teknik och erbjudas egen replokal. Och hon ska leda studier i hantverket att göra låtar – låtskiss, skriva text, banddynamik, sångteknik och inspelningsteknik.

– Men jag vill också stärka tjejernas identitet och stolthet som punktjejer. Vi ska studera rockens och punkens historia, inte minst tuffa rockbrudar som Patti Smith, Marianne Faithfull, Suzy Quatro och Courtney Love.

Uthållighet
Erfarenheter från tidigare satsningar på tjejer är att banden blivit kortlivade. Därför satsar Malmö nu på uthållighet. Målet är att tjejerna ska bli självgående och ta plats på Malmös musikscen.

– Jag ska se till så att de fortsätter repetera, hjälpa dem med lansering, fixa riktiga spelningar åt dem på klubbar, så att de får självförtroendet av att spela och känna att det bär, utmålar Miriam Kaukosalo.

– Bara det att ha ett ställe där man träffar likasinnade tjejer och spelar ihop är oerhört stärkande!

Trots att bara några få flickor än så länge visat intresse har Miriam Kaukosalo en mycket levande bild av hur projektet ska bli. För det var just en sådan satsning hon själv hade velat mötas av när hon var 15 år och ville spela i band men inte kände sig välkommen. Och även om hon brinner för tjejprojektet hoppas hon att sådana inte ska behövas i framtiden.

– Det slutgiltiga målet måste ju vara att det inte anses vara någon skillnad på tjejer och killar som spelar rock. Att vi så småningom inte ska behöva kämpa för att erövra vår plats. Att vi självklart bara finns där.

TEXT: JOAKIM FRIEBERG