Allas hälsa

Värdeorden kretsar i folkhälsans närhet. Demokrati, jämlikhet, social rättvisa, inflytande, lika villkor, solidaritet. Ord som bär på möjligheter till ett bättre samhälle för alla. Folkhälsa är ett laddat ord.

Vintern 2007 kan Stockholmarna ljussätta höghusen vid Hötorget i City alltefter hur de mår. Konstnären Erik Krikortz har lagt ut en känsloenkät på Internet. Där kan invånarna varje dag tala om hur de mår. Via en dator med direkt koppling till färgade lampor byter husfasaderna färg när stadsbornas sinnesstämning ändras. Glada stockholmare ger röda hus. Surare stockholmare ger blå. Gult visar mera mellantråkig likgiltighet.

Man kan se det som en sort jättelik löpande folkhälsoenkät. För det är ju så, att folkhälsan handlar om samhällets puls. Om hur vi alla mår i stort. Men utifrån vår enskilda hälsa.

Folkhälsa och folkhälsoarbete
Redan för över hundra år sedan användes ordet folkhälsa i Sverige för att beskriva ”det allmänna hälsotillståndet i landet” eller ”ett folks andliga och fysiska hälsa”. Idag är folkhälsan ett begrepp, som fortfarande står i relation till det samhälle vi lever i. Ett uttryck
för hur det står till med demokratin, med orättvisorna och de sociala skillnaderna. Inte så tydligt som i världens fattiga länder, men utifrån de villkor som gäller hos oss.

Ordet folkhälsoarbete är nyare. Folkhälsoarbete används ofta för att beskriva en vilja att förändra. För metoder att förebygga sjukdom och främja hälsa. Även ordet folkhälsoarbete är värdeladdat. När
folkhälsoarbetet tar frågor om jämlikhet och demokrati på allvar är det svårt att inte ställa krav på grundläggande samhällsförändringar.

Världshälsoorganisation
I förhållande till många andra länder utvecklade Sverige relativt tidigt en samlad nationell folkhälsopolitik. Folkhälsan var en del av det svenska folkhemsbygget under 1930-talet. Och under 1900-talets andra hälft, när den internationella enigheten om hälsans betydelse stärktes bidrog Sverige aktivt till utvecklingen.

Under de senaste 50 åren har en rad internationella folkhälsodokument sett dagens ljus t ex Världshälsoorganisationens (WHO) ”Hälsa för alla år 2000”. Det kom 1977 och fick stort genomslag även i Sverige.

1998 utvecklade WHO:s medlemsländer i europaregionen Hälsa för alla-dokumentet till en gemensam folkhälsostrategi ”Hälsa 21”. Men eftersom år 2000 låg strax bakom knuten talade man istället om att ”till år 2020 skall de befintliga skillnaderna i hälsotillstånd mellan medlemsstaterna i europaregionen minska med minst en
tredjedel.”

Rättvisa
I 1990-talets ”Hälsa 21” var länderna ense om att:

• hälsa är en grundläggande mänsklig rättighet
• det ska råda jämlikhet i hälsa och ett solidariskt handlingssätt mellan och inom alla länder och deras invånare
• enskilda, grupper, institutioner och samfund ska ha delaktighet i och ansvar för att skapa en fortsatt god hälsoutveckling.

Men även om enigheten verkar stor i officiella rapporter och dokument, så ligger målen ofta långt från praktiken.

Och vad skulle egentligen hända med maktförhållandena i samhället om solidariteten och rättvisan fick ett verkligt innehåll? Om alla människors rätt till hälsa togs på riktigt allvar? Mycket skulle helt klart vara annorlunda.

Folkhälsopolitiken
I Sverige har vi ändå kommit en bra bit på väg. 2003 antog den svenska riksdagen en ny folkhälsopolitik med 11 målområden. Två år senare kom den första folkhälsopolitiska rapporten som slog fast att folkhälsa ytterst handlar om i vilket samhälle vi vill leva. Att det
finns ett nära samband mellan demokrati, delaktighet, jämlikhet och social trygghet å den ena sidan och en bra folkhälsa å den andra. Och att målet för folkhälsoarbetet är att skapa samhälleliga
förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen.

22 nationella myndigheter och åtta länsstyrelser fick då i uppdrag av regeringen att klargöra sin folkhälsoroll och tala om vilka av deras insatser som var relevanta för folkhälsan.

Den nya folkhälsopolitiken ska ligga till grund för allt lokalt folkhälsoarbete i landet.

TEXT: HETTY ROOTH