Möten och motivation

Folkbildningen kan tillföra den viktiga sociala dimensionen i folkhälsoarbetet. Den som du hittar hos Jägarförbundet eller i musikrörelsen. Gemenskapen och mötet som skapar motivation.
– Det är dags att visa varför folkbildningen är unik i folkhälsoarbetet, menar Jan Linde, folkbildare och ordförande i Svensk förening för folkhälsoarbete.

För Jan Linde går folkbildningen och folkhälsan hand i hand. Som folkhögskolelärare, aktiv inom nykterhetsrörelsen, politiker och
folkhälsofrämjare tvekar han inte kopplingens betydelse.

– Det som är så bra för folkhälsoarbetet är att vi utmanar folkhälsofrågorna från föreningssidan. Vi är bra på att föra samtal i ögonhöjd. Folkbildningen använder sig inte av stora meningslösa
kampanjer. Inte av påbud och ogrundade krav.

– Folkhälsarbetet styrs ju hela tiden av politiska beslut och av kunniga tjänstemän. Men folkbildningens styrka är att vi kan gå runt både politik och byråkrati och nå människorna direkt.

Jan Linde är folkhögskolelärare och folkhögskolerektor med anknytning till IOGT. Han har hållit på med folkhälsa och folkbildning en stor del av sitt liv. Inriktningen har varit alkohol- och drogfrågor i första hand, t ex riskdrickande i arbetslivet.
Sedan slutet på 70-talet har han varit aktiv kommun- och landstingspolitiker och också ordförande för folkhälsoarbetet i Skaraborg. Jag är en politiker med lite folkhälsomakt, säger
han om sig själv.

Sedan fem år tillbaka är han dessutom ordförande i Svensk förening för folkhälsoarbete, en oberoende intresseförening och påtryckarorganisation i folkhälsofrågor. Föreningen ordnar varje år en nationell konferens med olika folkhälsoteman. För ett par år sedan var rubriken Folkbildning och folkhälsa.

– Föreningens medlemmar kommer från olika håll inom folkhälsan, det är mest kommunal- och landstingstjänstemän och folk med anknytning till folkhälsofrågor, några forskare.

– Vi vill fungera som en påtryckarorganisation helt enkelt, Vi har t ex varit aktiva när det gäller tobaksfrågan och vi har jobbat för att få en folkhälsolag.

Diskussioner
Föreningen har också ordnat ett 30-tal folkhälsokurser i folkhögskolemiljö för politiker.

– Väldigt lyckat säger Jan. För vi fick igång diskussioner. Vill man uttrycka sig drastiskt så finns det en alldeles för stor politisk enighet kring folkhälsofrågorna. Folkhälsan lever på något sätt ofta fritt från partipolitiken.

– Jag menar att man borde bli betydligt mera osams i de här frågorna. Den största skillnaden i ohälsa har ju sociala orsaker. Det handlar alltså om levnadsförhållandefrågor. Jämställdhet och jämlikhet är centralt för folkhälsan.

– Att folkbildningen är med i folkhälsoarbetet är särskilt viktigt eftersom vi i bildningsrörelsen är lite bättre än samhället i övrigt på att nå de mest utsatta.

Metodiken
– Men det finns även andra egenskaper hos folkbildningen som gör den så påfallande viktig för folkhälsoarbetet, säger Jan Linde. Och talar om folkbildningens metodik och synen på lärande.

– Vi har en inställning till lärandet som är hållbar. Skolan tillämpar en slags hinkpedagogik där man samlar all kunskap i en hink och häller den över eleverna. Sedan snabbar man sig på som fan att mäta kunskapen innan den har torkat.

– Folkbildningens metodik däremot, bygger på att man ställer hinken på bordet och låter folk sörpla själva eftersom lärandet måste ske hos den enskilde.

– Inom folkbildningen ser vi också varandra som källa till lärandet. Det man inte har i gruppen det har man i hinken och det sörplar man i sig. Arbetar man så kan man också påverka attityder och
beteenden vilket en stor del av folkhälsoarbetet handlar om.

– Det förändringsarbetet fungerar inte med det traditionella hinklärandet. Man kan informera till döds utan effekt om den som lyssnar inte är mottaglig.

Motivation
Jan Linde tar fysisk aktivitet på recept som exempel.

– Du måste motionera javisst. Men hela processen som det handlar om tar inte aktivitetsrecepten hänsyn till. Vill du inte så gör du det inte ändå.

– Lägger man däremot till en föreningsaktivitet, ett socialt sammanhang så ökar motivationen genast. I Halmstad har distriktsläkarna t ex gjort en överenskommelse med Halmstad bollklubb om att promenera med några överviktiga män mot ersättning, och ta med dem på hemmamatcherna.

– Det fungerade alldeles utmärkt.

Jan Linde talar med stolthet om Västra Götaland, där folkbildningen och föreningslivet används aktivt i det lokala folkhälsoarbetet.

– Utgångspunkten är att folkbildningen själv måste välja sina uppgifter, man kan inte upphandla folkrörelsen, säger han.

– Men den uppmärksamhet som det offentliga samhället har gett folkbildningen har också gett folkbildningen en känsla av stolthet. Man kan säga att regionen utnyttjar folkbildningens infrastruktur för att nå ut med folkhälsan. Och folkbildningen har inget emot det, för då uppstår det en bra synergi.

Insatserna
Svensk förening för folkhälsoarbete har arbetat fram ett studiecirkelmaterial, Folkhälsa är politik - idéskrift för förtroendevalda. Det är tänkt för tre träffar och borde kunna distribueras via studieförbunden. Inte minst ett partipolitiskt obundet förbund som Studiefrämjandet skulle kunna bjuda in politiker från alla partier till att genomföra cirkeln tillsammans.

– Det skulle också vara ett sätt att marknadsföra folkbildningens insatser för folkhälsan, menar Jan Linde. Studieförbunden har ofta dåliga kommunala bidrag och ibland hänger det samman med bristande marknadsföring.

– Tyvärr är vi inte alltid så bra på att tala om för politikerna vad vi gör. Inte tillräckligt stolta över det. Då finns det en risk att studieförbunden uppfattas felaktigt av kommunerna. Att vi verkar vara organisationer som håller på med hobbyverksamhet. Och inte den viktiga demokratifostran och det arbete för folkhälsan som vi i verkligheten står för.

TEXT: HETTY ROOTH