Sprängkraft

Naturen som läkande kraft och trädgården som balsam för själen. Gruppsamvaron och de goda samtalen som stärker självtilliten. Naturens betydelse för hälsan har beskrivits hundra gånger om.
Nästan överallt finns det ett stycke natur alldeles inpå knuten. Även om det bara är en bit park i stadsvimlet.

Förra året gav Studiefrämjandet i Väst ut studiematerialet Livskraft. En metod om naturen och hälsan, som använts i avdelningen i Norra Halland i några år. Materialet bygger på att man vistas utomhus vid varje träff, även om det bara är för en kort promenad.

Det räcker faktiskt, säger Lena Wallgren, som är den ursprungliga upphovsmakaren till materialet.

Livskraft kan användas även i storstäderna, tilllägger hon, med särskild hälsning till storstadskollegor som varit skeptiska.

Läkekraft
Lena Wallgren sökte själv naturen som läkande kraft under och efter en sjukdomsperiod för några år sedan. Men när hon skulle leta material för att gå vidare och göra en metodplan och cirkelledarutbildningar var det svårt att hitta precis det hon sökte.

Till slut ramlade hon på ett litet häfte från Botaniska trädgården i Göteborg, Naturens och trädgårdens betydelse för hälsa och livskvalitet, och av en slump fick hon kontakt med författaren Ingemar Norling, docent vid sektionen för vårdforskning på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Han kämpade hårt med att få vården att förstå naturens betydelse både för patienter och personal, och blev eld och lågor över kontakten med folkbildningen.

”Ni når ju den lilla människan med den tunna plånboken!” var hans kommentar och ett samarbete inleddes.

När Lena presenterade sitt första utkast till studiematerial rynkade han dock på näsan över det alltför gulliga.

”Vänder ni er inte till män?” Jo, sa Lena, slängde materialet och
började om.

Friskfokus
Ingemar Norling avled tyvärr för några år sedan, men samarbetet gick vidare med Eva-Lena Larsson vid Botaniska, en stor folkhälso- och trädgårdsentusiast i samma anda. Medförfattare är även Märit Gustafsson, Studiefrämjandet Väst, och Marie Holm, friskvårdsterapeut och tidigare anställd i Norra Älvsborg.

Cirkeln är på sju gånger och är indelad i fem teman; Livskvalitet, friskfokus, självreflektion, mental träning och naturfokus.

På avdelningskontoret i Varberg pågår sedan några år ”ständigt” någon Livskraftcirkel inom ramen för avdelningens folkhälsoarbete. Både kommunhälsan och folkhälsosamordnaren har visat positivt intresse. Deltagare är framför allt kvinnor som av olika skäl behöver hämta mer livskraft. Kanske efter sjukdom eller en personlig
kris.

Räddningen
Ny för i år som cirkelledare är Gunilla Axman, som med stor entusiasm tagit sig an materialet. Hon läste ett reportage om Lena i ortstidningen och tog själv kontakt för samarbete. Gunilla är utbildad krishanterare men har också djup erfarenhet av personlig kris; hennes dotter var en av de ungdomar som omkom i Backabranden för nio år sedan. Hon insåg under sin egen krisbearbetning hur viktig naturen var för henne.

– Det var en räddning, att komma ut, om det så bara var att ta sig runt kvarteret. Vilket kunde vara som att bestiga Mount Everest vissa dagar. Men det hjälpte.

Gunilla berättar hur hon på sina egna allt längre promenader med hunden under den värsta krisen passerade några nedfallna träd som låg där till synes döda invid sjön. Men så plötsligt, på vårkanten, sköt det ur stammarna ut små gröna skott som för henne blev viktiga symboler för livskraften; ur något nästan dött kan det spira grönska. Hon slet även i sin trädgård, ”grävde och var
arg”, för att skaffa sig en jättestor rosenodling.

– Jag ville kunna plocka in hur mycket rosor som helst. Nu har jag 70 rosenbuskar! Jag har verkligen funnit trädgårdens läkande kraft.

Samtal
Peter Gustafsson, en av de få manliga deltagarna och som även är ledare i måleri på avdelningen, stryker under, ”hur dåligt man än mår så upplever man något och kroppen tar in intrycken”.

I livskraftgruppen har han funnit en stor hjälp i en kris. Det är som ett kamratgäng, de goda råden blir inte klyschor utan bra samtal, man berättar för varandra, får ledning av Gunilla i samtalen. Den som är i kris behöver, menar Gunilla, ett verktyg att jobba med, att bara älta själv är inget verktyg.

Nästan alla som hamnar i en kris genomgår fyra faser; chock, reaktion, bearbetning och nyorientering. Många fastnar i reaktionsfasen. Att träffas i en grupp med andra kan vara
en hjälp att komma ur den fasen.

Kamratcirkel
Samtidigt som Gunillas cirkel pågår det också en Livskraftcirkel som ren kamratcirkel på avdelningen. Ett gäng väninnor som bestämt sig för att bilda cirkel.

– Det visar, säger Lena Wallgren, att materialet kan användas på olika sätt och av olika grupper.

TEXT: ANNAA MATTSSON