Mötesplats     

Mitt i den hetta som präglar svenska rovdjursfrågor drivs Rovdjurscentret De 5 Stora i Järvsö, som avkylare, vägfinnare och mötesplats.

Att de fem stora rovdjuren är varg, björn, järv, lo och människa
är i sig en inbjudan till diskussion. Ett utbyte mellan giganter.

I Sverige ska vi ha stora rovdjur. Det slog riksdagen fast vid ett beslut 2001. Redan långt innan dess hade Sverige undertecknat
Bernkonventionen och därmed förbundit sig att värna sina inhemska arters bevarande.

Med EU-inträdet skärptes kraven på skyddsåtgärder ytterligare. Så beslutet torde vara helt logiskt. Liksom de mål som har satts upp för vart och ett av de fyra stora, varg, björn, lo och järv, för att säkra deras överlevnad.

Den femte stora, människan, omfattas ju av en del andra lagar och både fortplantar och sprider sig utan krav på skyddsjakt.

Men politik är en sak, praktisk verklighet en annan. Urgamla traditioner, föreställningar och uppfattningar låter sig inte kuvas av
ett politiskt beslut, hur demokratiskt och samstämt det än är.
Därför, kort sagt, finns Rovdjurscentret De 5 Stora i Järvsö.

En verksamhet som egentligen började som ett helt privat webbprojekt men som sedan tre år är ett forum för allsidig spridning av information om de stora rovdjuren. Den största bidragsgivaren
är Naturvårdsverket.

Bakom stiftelsen som driver centret finns ett råd bestående av
representanter från tio berörda organisationer. Jägareförbundet och Naturskyddsföreningen är två av dem.

Allsidighet
Glenn Mattsing, biolog och informatör på centret, lägger väldigt stor vikt vid det där med allsidigheten, sakligheten och opartiskheten,
när han berättar om verksamheten.

Det kan tyckas märkligt. Men jag har en och annan kommentar om varggosande ringande i öronen med mig på X-tåget från
Stockholm. Att det är vad man sysslar med där uppe.

Den inställningen är förstås ingen nyhet för personalen på centret. Det är därför det ser ut som det gör. Det är inte bilden av den
snälla gosevargen som möter en innanför entrén. Utan ett scenario med uppstoppade djur där tre vargar tillsammans angriper en
älg.

Besökande lärare har påpekat att det är skrämmande för barnen med blodet på älgens bakhasor. Men det är kvar. För så ser
verkligheten ut där ute, får barnen veta.

Massor av barn som kommer till centret för att också få veta hur stora skador rovdjuren gör på tamboskap, hur länge sedan det faktiskt var en varg dödade en människa, hur många bär en björn äter på en dag, hur många människor som dödas av människor i Sverige varje år. Och sånt.

Hur mycket fakta man vill egentligen i ord och bild, för att själv kunna bilda sig en uppfattning. Eller kanske ta sig ur den man redan har.

– De yngre generationerna är inte lika fast i sina föreställningar, säger Glenn.

Alla tycker något
Men nästan varenda vuxen person, glesbygdsbo som storstadsbo, har sin uppfattning om framför allt vargen. Ungefär hälften av besökarnas intresse är riktat mot vargen.

– Och det är ofta åsikter som varken bygger på sanningar eller forskning utan på känslor. Det är det vi har att jobba med. Det
stora hotet mot rovdjuren, det är bristen på acceptans från människan, säger Glenn och erkänner, att nej självklart kan han inte vara helt opartisk ändå.

Inte bara barn och skolungdomar kommer till rovdjurscentret, alla möjliga grupper tar del av information, seminarier och utbildningar. Man har även genomfört mediaseminarier, media är inte alltid precis till hjälp när det gäller att sprida allsidig information och skapa förståelse för rovdjur.

Verksamheten på rovdjurscentret är inte helt stationär. Visserligen ligger det där det ligger, i skogsbrynet ovanför Järvsö, nära en natur
där alla de stora rovdjuren existerar och precis bredvid djurparken Järvzoo där allmänheten kan beskåda dem på nära håll. Men
man genomför också utbildningar och andra arrangemang på andra håll i landet, t ex har man ett samarbete med de fem största djurparkerna i landet och genomför där informationsarbete
på plats.

Fågel eller människa?
Ett viktigt samarbete sker tillsammans med Studiefrämjandet i Mitt som ju profilerat sig med sitt arbete kring De fem stora. Lustigt
nog inte samma fem stora, Mitt har bytt ut människan mot kungsörnen.

Men det utgör på intet sätt någon konflikt, säger Per Jarnkvist,
jakthandläggare hos Mitt, folkbildningsarbetet handlar ju väldigt mycket om människans relation till djuren. Och en del av den relationen handlar förstås om jakt.

På rovdjurscentret kan jägare förutom att inhämta kunskap om rovdjuren också få träna björnjakt i en skyttesimulator. Det är lite
av ett lockbete, erkänner Glenn. Även de som är lite mer negativa till både rovdjur och centret kan vara sugna på att testa simulatorn.

– Och då har vi ju i alla fall fått hit dem! Det är viktigt för oss att nå alla grupper.

Om han ska peka ut ett problemområde där det är svårt att riktigt nå fram till en lösning tillsammans med jägare, så är det löshundsjakten. För många är den jakten en stor del av själva livet. Så det är själva livsutrymmet som begränsas av oron att hunden
ska bli angripen av varg.

Pinglor är inte den ultimata lösningen, många jägare är skeptiska
innan de ens prövat och det finns tyvärr ingen svensk forskning att luta sig mot. Men lösningen är definitivt inte den som en del
förespråkar; ”Ta bort vargen!”

TEXT ANNAA MATTSSON