Det senaste året har miljö- och framför allt klimattrenden tydligt synts i media. Först kom dags- och kvällstidningarnas faktaartiklar och klimatguider. Sedan hängde vart och vartannat magasin med självaktning på.

Bland de vanliga reportagen fanns plötsligt klimatsmarta tips för vardagslivet, recept på ekologisk mat och reportage om ekomode. Sen kom specialtidningarna!

Nu finns ett helt knippe livsstilsmagasin med ekoinriktning på marknaden. Alla anser de sig förstås vara unika i sin genre. Men ett skiljer faktiskt ut sig rejält ur mängden. Ett rent modemagasin, ultramodernt i form och uttryck. Så modernt att man bläddrar lite och undrar om det är feltryck när man möts av ett par alldeles tomma grå uppslag, men får ett förvånat svar av upphovsmakarna:

– Det där är ju så snyggt!

OK då! Det är bara att lita på trendkänslan hos Lisa Färnström och Disa Helander. Det är de två som står bakom projektet Fair; en tidning som ska visa unga att det går att klä sig snyggt och schyst. Snyggt, inte bara i någon allmän hel&ren-term, utan trendigt och moderiktigt. Och schyst så miljöriktigt och/eller rättvisetänkt som möjligt.

Folkbildningsprojekt
Första numret av tidningen är ett folkbildningsprojekt. Disa och Lisa har hållit på med studiecirklar och arrangemang i olika ämnen hos Studiefrämjandet i Linköping sedan de var unga tonåringar. Musik, film, teater, omvärldsfrågor.

Så när de träffades och kläckte idén om Fair för något år sedan och var överens om att de ville skapa en konkret produkt, något som man kunde hålla i handen, så var det naturligt för dem att vända sig till Studiefrämjandet. Projektet fick stöd via Sida-medel eftersom tidningen innehåller artiklar både om miljöpåverkan och om villkoren för människor som jobbar med textilproduktion i Syd. Dessutom står bl a Naturskyddsföreningen bakom.

Men som sagt, tidningen ser inte ut som något vanligt informationsmaterial, varken från folkrörelse- eller studieförbundsvärld.

Närmaste förebilden är rätt tydlig, det är trendmagasinet Rodeo, en gratistidning som finns att hämta i modemiljöer. Många och stora bilder, gärna lite utstuderade och spektakulära, ganska glest med text på sidorna.

Papperet är tjockt lite grått tidningspapper så att allt blir just lite suddigt grått. Ingenting för lite ålderssvaga ögon. Men det här är ingen produkt just för sådana. Första numret i en upplaga på 8 000 spreds i typiska miljöer där ungdomar vistas, gärna de som är särskilt intresserade av mode, både tjejer och killar, de som tycker varasnyggkonceptet är viktigt.

– Vi vill att de ska få syn på tidningen, ta med sig den hem, läsa och ta till sig!

Det läsarna kan ta till sig är att det finns flera svenska designer och tillverkare som tänker ekologiskt – men att ekologiskt inte behöver vara en udda alternativstil utan allt från helt vanliga kläder till exklusiva designplagg. ”Ekomode” är ju ett begrepp som inte alltid klingat så där jättecoolt i trendkänsliga öron.

Modevisningar
När Fair lanserades i våras skedde det med modevisningar av just ekologiska kläder. En bra idé tycker Lisa och Disa, för avdelningar i Studiefrämjandet som vill använda sig av tidningen och nå ut till andra ungdomsgrupper än de vanliga.

I det mer traditionella folkbildningsarbetet innehåller tidningen faktiskt också mycket fakta som går att använda sig av i studiecirklar.

Disa och Lisa är i höst inne i nästa fas av Fair-projektet. Med medel från Konsumentverket jobbar de vidare på nummer två av tidningen. Den ska komma ut i en tre gånger så stor upplaga, fortfarande vara gratis och sålunda nå en betydligt större spridning.

Första numret spreds ju i och för sig en del utanför Stockholm, men känns ändå rätt så Stockholmsinriktat. Andra numret kommer att innehålla mer reportage, vara lite mindre trendbetonat.

Men modeinriktningen är tydlig, mottot det samma; alla kläder som visas ska vara så schysta som möjligt och målgruppen är densamma; unga som vill vara snygga och schysta samtidigt.

Lisa och Disa är rätt så säkra på att de allra flesta faktiskt vill det. Genom Fair vill de hjälpa andra att hitta rätt, lära sig mer.

Hur framtiden efter nummer två ser ut vet de inte. Att göra en tidning baserad på enbart bidrag är knappast hållbart i längden. De kommersiella ekomagasinen är fullspäckade med annonser. Men det där blir en senare fråga. Just nu är de fullt upptagna. Och väldigt stolta över att deras projekt faktiskt blev av!

”När man ser någon sitta på ett tåg och läsa Fair, då blir man glad!”